en kvinna, två katter och en massa tjöt

Senaste

grönt är skönt

Jag gillar inte nyårslöften, men när en vän listade sina mål för 2014 och frågade efter vad vi andra klurade på så skrev jag ner några punkter och en av dem var att jag ska lära mig ett antal nya maträtter. Jag är ganska bra på att laga nyttig mat, och det blir oftast ganska gott, men jag är så less på mina ”paradrätter”. Det är så lätt att snöa in på samma gamla och det är så trist så trist.

En av våra favoriträtter när vi äter indiskt är palak paneer, indisk färskost med spenatsås. Den ALLRA godaste varianten är kadai paneer, men en av de saker som ofta tröttar ut mig innan jag ens har försökt är att det är så hiskeligt många kryddor som ska köpas in, en del av dem är inte ens jättelätta att få tag på. Palak paneer är LITE enklare – men jo, det är gott om kryddor i den också.

Färskosten är bäst att göra själv sägs det, och det ska vara ruskigt lätt, det enda som behövs är mjölk (i snudd på ohemula mängder) och lite syra – citronsaft eller vinäger.

Målet är att testa nästa helg, tills dess ska jag väl ha hittat de flesta kryddorna. Det blev indiskinspirerat i dag också, men i form av en av de där eviga paradrätterna. Soppa/gryta på röda linser kan varieras i det oändliga, men i dag blev det fusk i form av kofta masala-krydda (som inte är en indisk blandning, men bygones!), några dl röda linser, några hg småtomater, en rödlök, en dm purjo, två röda spetspaprikor, en bunt mandelpotatisar, en påse mandelspån (den hade legat öppnad och bortglömd sen i höstas) och massor av vitlök, persilja, paprikapulver. Kryddig korv i för den som vill ha köttigt. Till sist rundar jag av med en burk kokosmjölk. Jo, det blev gott.

Annonser

Vietnam in a nutshell

Två veckor i paradiset. Det finns säkert en del som skulle rynka på näsan – det är inte lika smooth som Phuket, inte lika polerat och tjusigt som många andra resmål, men för oss var det perfekt. Det var mycket mulet och vi blir inte direkt bruna som pepparkakor vart fall, men det var härligt att bada och att kunna sitta bland alla fantastiska växter och läsa och njuta. I Saigon var det varmt och fuktigt, men inte som befarat. Ute vid kusten var det rentav svalt ibland, kanske för att det blåste mycket.

Att blanda stad och hav passar oss bra. Tre dagar i Saigon med diverse resor ut därifrån (Cu Chi, Mekongdeltat) och sedan elva dagar i lilla fiskebyn vid havet var en finfin mix. Det fanns utstickare att göra från Mui Ne också och vi hann såklart inte hälften av allt det vi ville, men vi skulle ju VILA också, inte bara stressa runt! Helt perfekt också att en nätvän sedan mer än femton år flyttat just till den lilla by där vi bodde. Snacka om att vi fick många bra tips (förutom att det var JÄTTEKUL att träffas också!).

Vårt hotell, Bamboo Village, var en veritabel botanisk trädgård med lite utstänkta hus här och var. Mycket vackert och avstressande.

Saigon:
sai001

sai010
sai015

sai016

sai017

sai019

sai022

sai026

Mekongdeltat:

mek002

mek003

mek004

mek005

mek008

mek009

Mui Ne/Bamboo Village:

muine001

muine004

muine005

muine007

muine008

muine009

muine010

muine011

Sist men inte minst, goaste goaste Banarne…!

banarne

Nu blir det åter till verkligheten! Meddelande på telefonsvararen -någon vill boka mig på en spännande anställningsintervju. Mumma! Vi får se vad det blir.

the best things in life are (almost) free

potatolove

Jag hittade en fin potatis i dag – men jag hade inte hjärta (pun intended) att klyva den. För klöv potatis gjorde jag. Tänk att bland det billigaste vi kan äta i Sverige också är bland det godaste. Ett kg potatis, skära klyftor, ringla olja över och krydda med flera sorters peppar och lite salt. In i ugnen. Stekte hamburgare till, men inser mer och mer att jag inte tycker om kött. Sås och potatis och sallad. Gott. Gott. Nästan godast av allt.

Julen har varit finfin med mycket lugn, mycket sömn, och snudd på ingen konsumtionshets alls. Precis så ska det vara för mig. Massor av stearinljus och en bunt hyacinter för doftens skull, massor av böcker att läsa för själens. Kunna pyssla och städa och sortera i sin egen takt. Det är paradis det.

jag kliver av tåget

Att ha en spännande och viktig roll i ett mångmiljardprojekt på ett stort företag, och sedan bli utsedd att gå ett exklusivt ledarskapsprogram för blivande chefer – det kan ju låta fantastiskt. Åtminstone fram till den dag då en ser sig i spegeln och inser att ”jag vill inte det här”.

Jag hoppar av karriärtåget.

Jag kan inte minnas att jag någonsin haft otur fredag den 13:e, men idag är jag extra glad och stolt. Livet är kort, en ska följa sitt hjärta – jag startar eget företag. Till att börja med följer jag kära vännens exempel och kör parallellt med fast anställning (men på ett ”enklare” jobb), sen får vi se om jag går all-in (ultraproffsigt ”paraplyföretag” för administration är isåfall redan utsett). Det känns alldeles fantastiskt och all den feed-back jag har fått hittills pekar på att mitt beslut är 100% rätt. För många år sen sa en dåvarande kollega ”om du vore ett aktiebolag så skulle jag köpa en j*kla massa aktier” och det har jag burit med mig i hjärtat sedan dess. Jag ska läsa på mycket mer innan jag beslutar mig för hur mitt företag ska drivas så ni behöver inte börja spara till aktier ÄN 😉

Namn? Kära besvär – K föreslog ”CCL Consulting” men då tänkte han sig nog inte för: det ska bra mycket mer än ynka två katter till för att en ska kunna framstå som seriös CCL.

Nu är det dags att kliva ner monetärt men upp livsmässigt. Det MÅSTE inte bli så att jag blir mycket fattigare, men jag är rätt luttrad och beredd på det mesta. Jag har ganska många ben att stå på, men jag inbillar mig inte att det blir någon walk in the park. Vi har dock byggt vårt liv de senaste åren på att ha mycket låga fasta utgifter, så jag har mer spelrum än många andra. Full support i beslutet av K finns på plats och det är viktigast av allt.

goda nyheter x 2

Dagens glädjebesked är att jag har blivit utvald till att bli en av tolv bloggambassadörer till Bokmässan 2014.

Det bör firas. Jag kanske borde baka en saffranskladdkaka? Den sägs vara gudomlig, men jag undrar om inte lite vit choklad skulle kunna göra den ÄNNU tyngre, kladdiga och godare. Då är det nog iofs läge att dra ner på sockermängden för att parera sliskfaktorn. Återkommer med omdöme om/när jag testat.

3 1/2 dl socker
2 1/2 dl vetemjöl
3 ägg
4 msk vallinsocker
1/4 tsk salt
1 1/2 dl smält margarin
1 sockerbit
1 påse saffran

Sätt ugnen på 200 grader
Smöra och bröa en form med löstagbara kanter
Stöt saffran och sockerbit i mortel
Blanda ihop alla ingredienser utan att vispa, tillsätt det smälta fettet sist
Häll smeten i formen och grädda i 20-25 minuter

nattfynd

Ibland blir jag så förvånad, på det bra viset. Lite för smörig röst till såpass tung synth men jag gillar det MYCKET.