en kvinna, två katter och en massa tjöt

träning

för livet är alltid en tävling

mobilen 321

Dagarna går. Igår var det ett år sedan vi jordade mammas urna. Jag skrev en liten minnestext på fejjan. Många av mina vänner där kände mamma.

Jag tror att den mänskliga hjärnan har ett behov av att skapa mönster också där det egentligen inte finns några. Icke desto mindre – skapat mönster eller ej – så var det fint att hitta de första utslagna förgätmigejerna idag. Mamma tyckte mycket om dem och idag är det ett år sedan jag tog de sista stegen fram emot mina föräldrars grav med hennes urna i famnen. Det var minst sagt en speciell stund att långsamt låta den glida ner och ställa sig på botten. När pappa urnsattes – 30 år tidigare – var det inte tal om att nån av oss skulle göra det själva. Kvinnan på kyrkogårdsförvaltningen och jag bokade dagen tidigare under vintern, vi hade bestämt att den 11/5 skulle det vara solig blommande vår. Vi misslyckades. Regnet strilade, det var kallt. Jag önskar att jag kunde säga något annat poetiskt om den vackra stunden men jag minns inte mycket. Hennes närmaste vänner var där, det var viktigast.

För ett tag sedan fejjan-diskuterade vi, en vän och jag, lite om det där med att vara relativt ung och ha mist båda sina föräldrar. Ingen av oss är speciellt lagd åt det sentimentala hållet, så det var inte direkt en diskussion fylld av självömkan, mer åt hållet ”tänk så det blev”. En för mig okänd människa dök in i diskussionen och förklarade att vi var minsann lyckliga vi som hade haft föräldrar som var bra nog att sakna sedan de var döda. Ja, va f*n svarar man på det?

(jag vet, det var en diskussion som var öppen att läsa/skriva i för alla som är fb-polare med min vän och man ska inte diskutera sånt i en statusuppdatering om man inte vill ha andras åsikter, jag bara blev så jäkla paff.)

Ingen av mina föräldrar var enkla i alla avseenden. Jag hade inte direkt någon sagouppväxt. Men de gav mig livet, satte mig på jorden och allt det där. Spermie mötte ägg. Jag blev vuxen och hittade det utmanande men också nödvändiga och härliga i att göra saker själv. Inse att det jag vill ha, det måste jag fundera ut hur jag ska skaffa själv, vare sig det handlar om saker som kan köpas för pengar eller inte. Allt kan inte skaffas, ens med all vilja i världen. Det är också bara att acceptera. Välja andra vägar. Köra huvudet i väggen ibland och testa något annat. Det är att vara vuxen för mig. Det och att inse att livet inte är en tävling, allra minst en tävling i vem som har det sämst. Sånt har åtminstone inte jag tid med, för är det något jag har lärt mig så är det att livet är väldigt kort också, vare sig man får cancer eller ej.

————————————————————-

Varje gång jag loggar in här så blir jag förvånad över hur lång tid som har gått sedan jag senast skrev något. Jag är inte så bloggsugen nu (jo, i bokbloggen skriver jag mer, men det blir en annan sak).

Jag har en ny idé som jag funderar på. Ni lär märka om jag tar det från idé till handling!

————————————————————-

Annat nytt? jag har blivit helt tokig i Chris Akriggs cykelfilmer! De är så snyggt gjorda, musiken är så bra och han är så fantastiskt skicklig.

Annonser

när hösten är vacker

Vi körde mot Uppsala vid niotiden i morse. Solen i ögonen nästan hela vägen – vilken fin dag! Väl i Uppsala tömde vi det sista i lägenhet, källare och vind (huvudflytten gick förra helgen, när vi njöt av solen vid havet), plockade upp lite grejor från IKEA och sen styrde vi mot Sollentuna, till familjens nya radhus.

Mycket rart litet hus, och en trevlig och SKÖN dag med gott om mjölksyra och svett. Skönt? Jo, visst var det (fysiskt) jobbigt, men just därför: det där att se, så påtagligt, att det hände något. Att det man gör får resultat omedelbart. Det kan jag sakna som kontorsråtta ibland. Vi var hemma igen strax före 18, det var skönt. Jag kommer att ha träningsvärk i morgon, men då blir det höstfix i trädgården så – no rest for the wicked.


Hälsoveckan?

Jo tack. På Rhodos är det lätt att ha hälsovecka. Havet är varmt än. De flesta bassängerna är iiiiiskalla men den bassäng som man får motionssimma i på morgonen innan kidsen tar över är uppvärmd.

image

Härliga älskade havet. Varmare än vi är vana vid, vi åker ju ganska ofta out of season när det är billigt. Detta är sista turistveckan på Rhodos men vi har toktur med vädret.

image

Det blev en halvtimme simning för mig i morse, sen blev det för trist! Det är ju så bra att simma, men…

image

Fin pool, men iiiiiiiiskall!

image

I repan finns gratis trådlöst, trivsamt. En surftur på telefonen på em/kvällen är trevligt!

Närmaste by ligger ungefär två km bort. Lite hälsofrämjande aktivering för att jaga mat blir nog bra.


all träning är bra träning

En höstdag blir inte mycket vackrare än den dag vi har i dag, så det vanliga lördagspasset på gymmet byttes mot 2,5 timme i trädgården (hittills, jag hinner nog ut igen). Grävt ner lökar på två ställen, grävt upp spirearötter på andra (K kallar mig jordfräsen ;)), sågat ner en bunt småträd (runt 10 cm i diameter, inte oöverkomligt men nog blir man svettig). UNDERBART!


Jodå. Vi ska nog kanske kanske eventuellt komma ihåg att byta den där fula mörkgula lampkupan vilket år som helst 😉

Älskade eken börjar obönhärligen gulna…

Jag är väldigt rädd om mammas orkidé. Den har nästan fått ett otäckt stort symbolvärde. Opraktiskt med tanke på att en viss liten Mr Spock älskar att slåss med den.

Björnbären hann faktiskt mogna, men de är inte JÄTTEGODA. Rejält sura.

Ett av alla de stackars små träd som mötte döden idag…


veckans träning

Den här veckan har jag fått ihop 370 svettiga minuter, att jämföra med mitt veckobeting som är 210. Känner mig mer än nöjd. Mindre smärtor av alla krämpor (från scolios till dåliga knän), piggare trots hög arbetsbelastning, jag känner mig STARK och den känslan är svårslagen.

Kristoffer och jag fortsätter att träna styrketräning ihop (men promenadpassen gör jag ensam – i dag blev det svettig SVETTIG vända framför ett avsnitt av Gossip Girl igen) och det fungerar hur bra som helst. Vi är bra på olika saker – han är starkare på armar, bröst och axlar, medan jag klarar mer på benövningar och ”nederrygg/core” (se första delen av filmen – det där är min favoritövning. den är tuff och sååå sköööön! att göra den riktigt långsamt och exakt, det är en njutning. man ska aldrig aldrig underskatta vad man kan åstadkomma med bara sin egen kropp som belastning. mage kör jag dock på annat vis, det där ser lite väl elakt ut).

Det är så mycket roligare när man är bra på olika saker, det blir en sporre! Det vore inte alls lika kul för mig om han vore fullständigt överlägsen på allting. Jag hoppas och tror att han tycker likadant.


ibland är jag grym

Mindre än fem timmars sömn två nätter på raken, stress stress stress på jobbet (i dag stängde jag och J in oss i ett akvarium på ”fel” våning hela dagen för att få jobba ifred) – ändå drog vi av ett GRYMT stenhårt jabbadabbadooooo-styrkepass i kväll.

Fast man kanske ska byta ordet ”ändå” mot ”kanske just därför”. När man är trött och PMS:ig och egentligen vill sparka något HÅRT, det är då man alldeles speciellt behöver få träna skiten ur sig.

4 x 20 på 90 kg benpress. Det är jobbigt, mwn inte nog jobbigt för att det inte ska vara dags att höja lite 😉 Nu är Ks löpsäsong över (åtminstone tävlingsmässigt), så nu hoppas jag få med honom till gymmet tre gånger i veckan. Kör vi som i kväll tre gånger i veckan, ja jäklar – då blir det snart resultat!

jag köpte visserligen nya träningskläder i dag, men…


när gav du din kvinna en bågsåg senast?

I dag blev det ingen promenad trots goda föresatser och finfint kvällsväder. Jo, en liten, mer nyttobetonad – vi tog en massa sorterade sopor och gick till återvinningsstationen och sen gick vi och handlade. Det var ju jätteskönt ute… och trädgården… hm… raskt ditchade vi planer på promenad respektive cykeltur och tog oss ännu mer röjtid i trädgården istället. K började kasta ut blåkorn, men jag kände för nåt mer… KÖTTIGT.

Fram med såååååågen!

Såga, släpa, såga, släpa. Det bor något primitivt i mig som ÄLSKAR det. Nu är vi några småträd färre igen. Ännu fler ska bort, men det blir en annan kväll. Så kul att man vill stå och såga när det mörknar är det inte 😉

50 minuters såga-släpa-såga-släpa blev det. Jaja, jag drog en del rötter också. Kan inte låta bli. Ska man gå efter hur mycket träningsvärk jag har efter helgens slit så är det hårdare träning än gymmet. Och, på sitt vis, roligare och skönare. Jag älskar’t.