en kvinna, två katter och en massa tjöt

träning

för livet är alltid en tävling

mobilen 321

Dagarna går. Igår var det ett år sedan vi jordade mammas urna. Jag skrev en liten minnestext på fejjan. Många av mina vänner där kände mamma.

Jag tror att den mänskliga hjärnan har ett behov av att skapa mönster också där det egentligen inte finns några. Icke desto mindre – skapat mönster eller ej – så var det fint att hitta de första utslagna förgätmigejerna idag. Mamma tyckte mycket om dem och idag är det ett år sedan jag tog de sista stegen fram emot mina föräldrars grav med hennes urna i famnen. Det var minst sagt en speciell stund att långsamt låta den glida ner och ställa sig på botten. När pappa urnsattes – 30 år tidigare – var det inte tal om att nån av oss skulle göra det själva. Kvinnan på kyrkogårdsförvaltningen och jag bokade dagen tidigare under vintern, vi hade bestämt att den 11/5 skulle det vara solig blommande vår. Vi misslyckades. Regnet strilade, det var kallt. Jag önskar att jag kunde säga något annat poetiskt om den vackra stunden men jag minns inte mycket. Hennes närmaste vänner var där, det var viktigast.

För ett tag sedan fejjan-diskuterade vi, en vän och jag, lite om det där med att vara relativt ung och ha mist båda sina föräldrar. Ingen av oss är speciellt lagd åt det sentimentala hållet, så det var inte direkt en diskussion fylld av självömkan, mer åt hållet ”tänk så det blev”. En för mig okänd människa dök in i diskussionen och förklarade att vi var minsann lyckliga vi som hade haft föräldrar som var bra nog att sakna sedan de var döda. Ja, va f*n svarar man på det?

(jag vet, det var en diskussion som var öppen att läsa/skriva i för alla som är fb-polare med min vän och man ska inte diskutera sånt i en statusuppdatering om man inte vill ha andras åsikter, jag bara blev så jäkla paff.)

Ingen av mina föräldrar var enkla i alla avseenden. Jag hade inte direkt någon sagouppväxt. Men de gav mig livet, satte mig på jorden och allt det där. Spermie mötte ägg. Jag blev vuxen och hittade det utmanande men också nödvändiga och härliga i att göra saker själv. Inse att det jag vill ha, det måste jag fundera ut hur jag ska skaffa själv, vare sig det handlar om saker som kan köpas för pengar eller inte. Allt kan inte skaffas, ens med all vilja i världen. Det är också bara att acceptera. Välja andra vägar. Köra huvudet i väggen ibland och testa något annat. Det är att vara vuxen för mig. Det och att inse att livet inte är en tävling, allra minst en tävling i vem som har det sämst. Sånt har åtminstone inte jag tid med, för är det något jag har lärt mig så är det att livet är väldigt kort också, vare sig man får cancer eller ej.

————————————————————-

Varje gång jag loggar in här så blir jag förvånad över hur lång tid som har gått sedan jag senast skrev något. Jag är inte så bloggsugen nu (jo, i bokbloggen skriver jag mer, men det blir en annan sak).

Jag har en ny idé som jag funderar på. Ni lär märka om jag tar det från idé till handling!

————————————————————-

Annat nytt? jag har blivit helt tokig i Chris Akriggs cykelfilmer! De är så snyggt gjorda, musiken är så bra och han är så fantastiskt skicklig.


när hösten är vacker

Vi körde mot Uppsala vid niotiden i morse. Solen i ögonen nästan hela vägen – vilken fin dag! Väl i Uppsala tömde vi det sista i lägenhet, källare och vind (huvudflytten gick förra helgen, när vi njöt av solen vid havet), plockade upp lite grejor från IKEA och sen styrde vi mot Sollentuna, till familjens nya radhus.

Mycket rart litet hus, och en trevlig och SKÖN dag med gott om mjölksyra och svett. Skönt? Jo, visst var det (fysiskt) jobbigt, men just därför: det där att se, så påtagligt, att det hände något. Att det man gör får resultat omedelbart. Det kan jag sakna som kontorsråtta ibland. Vi var hemma igen strax före 18, det var skönt. Jag kommer att ha träningsvärk i morgon, men då blir det höstfix i trädgården så – no rest for the wicked.


Hälsoveckan?

Jo tack. På Rhodos är det lätt att ha hälsovecka. Havet är varmt än. De flesta bassängerna är iiiiiskalla men den bassäng som man får motionssimma i på morgonen innan kidsen tar över är uppvärmd.

image

Härliga älskade havet. Varmare än vi är vana vid, vi åker ju ganska ofta out of season när det är billigt. Detta är sista turistveckan på Rhodos men vi har toktur med vädret.

image

Det blev en halvtimme simning för mig i morse, sen blev det för trist! Det är ju så bra att simma, men…

image

Fin pool, men iiiiiiiiskall!

image

I repan finns gratis trådlöst, trivsamt. En surftur på telefonen på em/kvällen är trevligt!

Närmaste by ligger ungefär två km bort. Lite hälsofrämjande aktivering för att jaga mat blir nog bra.


all träning är bra träning

En höstdag blir inte mycket vackrare än den dag vi har i dag, så det vanliga lördagspasset på gymmet byttes mot 2,5 timme i trädgården (hittills, jag hinner nog ut igen). Grävt ner lökar på två ställen, grävt upp spirearötter på andra (K kallar mig jordfräsen ;)), sågat ner en bunt småträd (runt 10 cm i diameter, inte oöverkomligt men nog blir man svettig). UNDERBART!


Jodå. Vi ska nog kanske kanske eventuellt komma ihåg att byta den där fula mörkgula lampkupan vilket år som helst 😉

Älskade eken börjar obönhärligen gulna…

Jag är väldigt rädd om mammas orkidé. Den har nästan fått ett otäckt stort symbolvärde. Opraktiskt med tanke på att en viss liten Mr Spock älskar att slåss med den.

Björnbären hann faktiskt mogna, men de är inte JÄTTEGODA. Rejält sura.

Ett av alla de stackars små träd som mötte döden idag…


veckans träning

Den här veckan har jag fått ihop 370 svettiga minuter, att jämföra med mitt veckobeting som är 210. Känner mig mer än nöjd. Mindre smärtor av alla krämpor (från scolios till dåliga knän), piggare trots hög arbetsbelastning, jag känner mig STARK och den känslan är svårslagen.

Kristoffer och jag fortsätter att träna styrketräning ihop (men promenadpassen gör jag ensam – i dag blev det svettig SVETTIG vända framför ett avsnitt av Gossip Girl igen) och det fungerar hur bra som helst. Vi är bra på olika saker – han är starkare på armar, bröst och axlar, medan jag klarar mer på benövningar och ”nederrygg/core” (se första delen av filmen – det där är min favoritövning. den är tuff och sååå sköööön! att göra den riktigt långsamt och exakt, det är en njutning. man ska aldrig aldrig underskatta vad man kan åstadkomma med bara sin egen kropp som belastning. mage kör jag dock på annat vis, det där ser lite väl elakt ut).

Det är så mycket roligare när man är bra på olika saker, det blir en sporre! Det vore inte alls lika kul för mig om han vore fullständigt överlägsen på allting. Jag hoppas och tror att han tycker likadant.


ibland är jag grym

Mindre än fem timmars sömn två nätter på raken, stress stress stress på jobbet (i dag stängde jag och J in oss i ett akvarium på ”fel” våning hela dagen för att få jobba ifred) – ändå drog vi av ett GRYMT stenhårt jabbadabbadooooo-styrkepass i kväll.

Fast man kanske ska byta ordet ”ändå” mot ”kanske just därför”. När man är trött och PMS:ig och egentligen vill sparka något HÅRT, det är då man alldeles speciellt behöver få träna skiten ur sig.

4 x 20 på 90 kg benpress. Det är jobbigt, mwn inte nog jobbigt för att det inte ska vara dags att höja lite 😉 Nu är Ks löpsäsong över (åtminstone tävlingsmässigt), så nu hoppas jag få med honom till gymmet tre gånger i veckan. Kör vi som i kväll tre gånger i veckan, ja jäklar – då blir det snart resultat!

jag köpte visserligen nya träningskläder i dag, men…


när gav du din kvinna en bågsåg senast?

I dag blev det ingen promenad trots goda föresatser och finfint kvällsväder. Jo, en liten, mer nyttobetonad – vi tog en massa sorterade sopor och gick till återvinningsstationen och sen gick vi och handlade. Det var ju jätteskönt ute… och trädgården… hm… raskt ditchade vi planer på promenad respektive cykeltur och tog oss ännu mer röjtid i trädgården istället. K började kasta ut blåkorn, men jag kände för nåt mer… KÖTTIGT.

Fram med såååååågen!

Såga, släpa, såga, släpa. Det bor något primitivt i mig som ÄLSKAR det. Nu är vi några småträd färre igen. Ännu fler ska bort, men det blir en annan kväll. Så kul att man vill stå och såga när det mörknar är det inte 😉

50 minuters såga-släpa-såga-släpa blev det. Jaja, jag drog en del rötter också. Kan inte låta bli. Ska man gå efter hur mycket träningsvärk jag har efter helgens slit så är det hårdare träning än gymmet. Och, på sitt vis, roligare och skönare. Jag älskar’t.


september i trädgården

Den här helgen har bjudit på lite annorlunda träning. Jag har dragit tistlar och spirearötter så att svetten har sprutat. Kände att jag hade träningsvärk de luxe efter gårdagens vända, så i dag var det på’t igen. Träning som ger resultat i form av en enorm ogräshög är ju inte det sämsta.

Det är bl a här vi kämpar, det ska bli gräsmatta så småningom, men alla år då förre ägaren lät det växa igen har gjort att det är massor massor av rötter som måste bort först. Klasespirea är helt otroliga buskar (på det dåliga sättet, åtminstone om man vill ha bort dem! de tar över a-l-l-t-i-n-g!), rötterna skjuter iväg många många meter, och så kommer det skott på skott på skott. Det är andra sommaren vi håller på! Vore det inte så mycket sten och skräp i marken så vore en jordfräs förmodligen det snabbaste alternativet. Fast då bommar man ju motionen 😉

I dag tog vi ner hängmattan också (ja, efter att bilden togs, då), uhuhuuuu. LÄNGTAR tills det är dags att plocka fram den igen!

Sen var det dags att låta axlar och armar jobba – vi passade på att plocka in ved så att den får torka! Många fina brasor blir det i vinter. K drog den med skottkärran till källarfönstret, där jag sen tog emot och staplade i ”vedhörnan”. Vi tog ner en tall och en björk förra våren, blir kul att se i hur många år dessa två (stoooora) träd förser oss med värme och mysfaktor.

Eken vill ha barn! 🙂 Varje vår drar jag MASSOR av små ekskott, det räcker med vår stora fina ek tackar-så-mycket. Fortfarande inget gult i den. SKÖNT. Jag älskar när den grönskar.

Jag försöker lära mig att tycka om hösten (ja, jag gillar den, men bara fram till mitten av oktober, sen kan jag gärna snabbspola till mitten av april igen, och JA, jag hoppar t o m gärna över jul och nyår, så knasig är jag) och se det som är ”höstvackert” i förgängelsen… Här är den en av våra Rhododendron som får modella. Ja… tja… NEEEEEEJ! Jag vill ha VÅR IGEN. Det hjälps inte.


hej vinter, jag är redo

Det där med att få tillbaka på skatten på mammas dödsbo hade jag gärna varit utan (ja, det är väl otrooooligt bra att det inte blev kvarskatt, men jag hade ju onekligen hellre haft henne kvar i livet), men nu går pengarna rätt in i en investering i min egen hälsa (ännu en gadget till träningsrummet i källaren – ett löpband! hemmalöpband är dyra och otympliga, men detta är bäst i test i all sin relativt plats-snåla enkelhet och priset var faktiskt överkomligt) så med lite tur så blir det så bra det kan bli av de där pengarna.

Mamma var en hamster. Ibland kunde hon se det själv, och skratta lite åt det. Andra gånger (för det mesta) blev hon lite sur och fräste att det minsann inte var så lätt när man aldrig visste när man skulle få hjälp att handla nästa gång (det var faktiskt lite onödigt, hon fick hjälp även om hon gillade att muttra om det där).

Vad man rent krasst kan konstatera är i alla fall att vi tömde hennes lägenhet i november-december, och nu i onsdags var det första gången sen dess som vi behövde köpa toapapper igen. No further comments 😉


jaja, det var åtminstone värt ett försök

Blir det kul att cykla i källaren om man får göra det framför en av sina favoritsåpor (Gossip Girl)?

Nej, tyvärr. Det blir det inte. Och trots att jag fyndade cykelbyxor med stoppning för halva reapriset (man är ekonomisk ;)) så gör det ooooooont ni vet var.


det bästa passet är passet som blir av

Bea jobbar lite med Lanefeldt (ja, DEN Lanefeldt – ”kniiiiiip”, ett riktigt energiknippe fortfarande) och hon peppar Bea att träna med orden ”en halvtimme om dagen, det är allt som behövs”.

Sure, vill man springa en mara så krävs mer än så, men för en medelålders kvinna som är lite tung i gumpen är en halvtimme icke att förakta. Det finns nåt mycket trösterikt i det, alla de där tunga dagarna, att man inte MÅSTE köra tokpass. En halvtimme, liksom. Det klarar man!

I dag behövde jag emellertid 40 minuter(* för att fylla veckans beting, och jag måste erkänna att i dag var en dålig dag, jag körde inte en minut mer än dessa 40 minuter! Roddmaskin och hantlar. Svetten sprutade, men kul och energiskt kändes det INTE.

Nyser påfallande ofta, det gillar jag inte alls. Många är förkylda nu, jag har inte TID! Vill inte spräcka träningssviten, nu när jag äntligen är igång (även om det nu var motvilligt i dag).

Måndag är egentligen gymdag, men i morgon har vi kvällsmöte – GRRRRR! – på jobbet, så jag tvivlar på att vi hinner hem i tid. Så kan det vara. Vi ska jobba över lunchen, så lunchpromenad spricker också. Vi får se om jag kan smita ut en stund ändå, jag blir körd i huvudet om jag ska sitta inne från 8-20.

från gårdagens promenad…

*) OK, det blev extrabonus i går i form av vår tvåtimmars långpromenad runt Söder, men jag tyckte att vi gick lite för långsamt för att jag riktigt ska vilja räkna det som träning. Minst 5 km i timmen ska jag hålla för att få räkna promenader som träning har jag bestämt.

 

(jag skriver lika kasst och oinspirerat som jag tränar i dag, känns det som. uff.)


två bra nyheter

1) Kanonbra styrketräningspass i dag. Vi tog i så att svetten sprutade, det kändes alldeles precis så som jag har längtat efter att det ska kännas.

2) Tre jobbdagar inbokade med mitt nya team i Berlin i slutet av oktober! Wooohoooo!

de här brudarna sitter på en kaj vid en kanal i forna Öst-Berlin och näckar året runt – Östtyskland, nudismens gamla hemland 🙂


ja. det regnar. och?

Man kan ta en fotopromenad i regn också. Och njuta av att det åtminstone är myggfritt i skogen när det regnar. Och passa på att göra indianskutt och hoppsasteg som ingen ser i skogen för det… regnar. Och så kan man hämta paket med böcker att läsa när det… regnar. Ja, men ni ser. Allt stannar inte när solen sover.

När jag kom hem så såg jag genom köksfönstret att solen sken… lite. I två minuter. Om den börjar göra det igen lite senare så kanske det blir en sväng ogräsdragande i trädgården. Det finns en gräns för hur klämkäck jag vill vara i regnet i dag 😉

I dag passade jag på att ta en sväng runt hembygdsområdet innan motionspromenaden tog vid.

gammal offersten med modernt monetärt offer i lilla skålen

hjärterummet är låst i dag

…som vilken midsommarafton som helst 😉

vårt lilla bad/gym, tyvärr stängt på söndagar!

långt därborta ser du herrgården

Sillens matte bor på nionde våningen och får just nu nya fönster, så Sillen bor hos oss tilsl det är färdigt, för säkerhets skull. Sillenär, ööööh, nämligen lite äventyrlig och IIIINTE rädd för höjder. Sillen och Spockissen bråkar, leker och tvättar varandra. De är så goa att se tillsammans de där två.men… men… SOLEN! 😉


klang och jubel!

Joy and happiness! Vaden har blivit bättre snabbare än jag vågade hoppas på, så i dag cyklade vi iväg till gymmet för ett testpass. Jag tänkte att i värsta fall kunde jag ju skippa benövningarna, även om det är dem – speciellt benpressen – som jag perverst nog (jaja, det beror på vem man frågar) sitter och längtar efter på jobbet.

Efter en lite skrajsen inledning kunde jag konstatera att vaden höll! Jag kunde trycka på för fullt och ååååååh vad jag behövde det. Nu är jag mycket gladare igen, efter några lite frustrerade dagar. Att kroppen går sönder samtidigt som det tas svåra beslut på jobbet är ingen bra kombo om man som jag gärna tränar bort ilska och oro. Vi körde ben, bröst och axlar och det gick så bra att vi totalt glömde bort tiden, de fick köra ut oss när de stängde. Hoppsan.

(de stänger gymmet 30 min innan porten låses – folk ska väl hinna byta om. nu är vi såna som duschar och byter om hemma, så det var egentligen ingen fara att vi råkade dra över tio minuter. så det så.)

min absoluta absoluta favoritövning – benpress

Ny nivå på i-landsproblem: jag körde hemma-SPA med scrubb-creme och allsköns mys när jag kom hem. Var så skakig efter passet att jag ganska snabbt fick glömma föresatsen att avsluta ego-gullandet med ögonbrynsplock – jag hade nog pickat ut ögonen med pincetten om jag ens hade försökt 😉


det lönar sig att gnälla?

Nej, det gör det nog ganska sällan, men jag rensade ur mig några kg träningsfrustration och SI, så fick jag den där Perfekta Promenaden som jag längtat efter! Vi hade bestämt att vi skulle gymma i kväll, men när vi kom hem var vädret så ljuvligt att jag absolut inte ville träna inne.

Stack ut på en 5,6-kilometerspromenad, testade en av slingorna jag klurat ut på förhand. Ja.Tja. Den var bitvis så gyttjig, så njä, jag tar nog en lite annan vända nästa gång.

Det går fortfarande inte så snabbt som jag vill, men det som VERKLIGEN är ett framsteg är att jag får mycket mycket mindre ont i ryggen nu än jag fick de där första promenadpassen tidigare i sommar. Det är guld värt!

När jag kom hem tog jag en kvart med hantlarna i källaren också.

Jag körde dessutom en stund med ”rullen” – en liten billig grej från Biltema som tar fiiiiiint på hela ”corepaketet”. GRYM träning för rygg, mage, axlar och armar (man står på knä och rullar ut så långt man orkar – håller där, det svider i musklerna, vill jag lova – och så rullar man sakta tillbaka in mot kroppen igen, upprepa så länge du orkar)!

Man behöver inte köra nån lång stund för att känna av att man lever dagen efter. Det gäller t o m såna där vältränade typer som han jag bor med!


träningsveckan började bra, men sen gick det bara utför…

Skulle ut och träna bort mensvärk men fick så ont efter 2,5 km att det bara var att ta myrsteg hem igen den sista kilometern. Hej då långpromenad. Hade tänkt testa en ny slinga vidare, men det får bli en annan dag. Nu blev det 3,4 km, bättre än ingenting men inte riktigt vad jag hade tänkt mig – det är ju på helgerna man har tid att ta långpromenader.

Dåligt hemmaträningspass i torsdags (roddmaskin + hantlar) också, jag har nog nått den där fruktade platån när det går tungt nu. Hoppas verkligen på snar bättring!

Kanske kan få med mig K till gymmet i morgon…! Det vore skönt.

Liiiite för mycket mygg för att sätta sig och njuta tyvärr


tjurigt

I kväll tog jag liten runda mest av princip – ”du ska banne mig inte sitta inne i finvädret, [fult ord som inte ska upprepas här]!”.

Det blev en dryg timme extra på jobbet, och så handla mat på det, så det blev lite sent innan vi var hemma. Då känns det ännu skönare att faktiskt inte bara dö i soffan fastän det är det man helst av allt kanske vill göra.

löven börjar trilla…! iiiiih. vill ha kvar augusti i flera månader till…

Utan mygg och köttigt enoooooorma skavsår – 😉 – hade det kanske blivit längre än bara 3,2 km (”lilla rundan”). Jag är ganska nöjd ändå att jag tog mig ut alls, det var nog hiskeligt bra för den lite stela dagen-efter-första-gympasset-kroppen. Har inte jätteont, men visst tusan känns det. Det lär nog bli ännu värre i morgon, så brukar det vara.

Mötte en viss sambo halvvägs också. Kul!

vackra vackra promenadvägen. just här var det emellertid så mycket mygg att jag nästan fick panik. in i ögon, mun, näsa – överallt.

När det gäller gymmandet tar jag hjälp av min inre snåljåp. Stort fett 900:- i dagboken – så mycket kostade kortet fram till nyår (de säljer bara ”terminsvis” eftersom de bara har öppet när skolorna är öppna). Ett pass = 900:-/pass. Två pass = 450:-/pass, etc. Kan väl erkänna att om man ser det så (hur ska man annars se det, egentligen?) så betalade jag VÄLDIGT mycket pengar per pass på Friskis för två år sen. Uff. Det blev ett antal yogapass, men inte mycket mer…

PS hur många killar skulle ha lust att blogga om att tjejen tar mer i benövningar än de gör? han är en bra en, min kille. fast det visste ni ju redan.


wooohooooo!

Första gympasset på fem år var som att komma hem!

Ben, bröst och rygg, en skvätt cykling och lite stretch. Gymmet i Sura är inte det mest välutrustade man har sett, men kommer att fylla mina behov finfint i vinter. De stänger lite tidigt (man ska utrymma senast 19.30) men då får man väl pillra i sig mat på jobbet och sticka och träna direkt när man kommer hem då. Och INGA sena jobbkvällar 😉

…men där adrenalinet går in går vettet ut, så K får nog hjälpa till att klä på mig i morgon bitti *harkel*

traktor tarvar sjyssta muskler 😉


dagens träning

Det är nog tur att jag tränar mer och mer så att jag kan försvara mig – i natt vaknade jag av att Kristoffer slog mig i huvudet. Han hade drömt (jojo ;)) att en bok höll på att trilla ner och så måste han fånga den. Uhuhu. *host*

I dag persade jag REJÄLT i roddmaskinen igen. Körde 12 + 12 + 10 minuter, sista tian drog jag upp belastningen två snäpp. Jag kör fortfarande hög intensitet och relativt lätt belastning för tummens skull. Hade lätt kunnat köra ännu längre i dag, men vill stegra långsamt (32 minuter förra passet).

Varvade – för att inte ledas ihjäl, ni vet – med 40 reps med hantlar för respektive biceps, triceps, axlar och bröst. I dag gjorde jag det sittande på min nya gymboll – då tar det extra bra eftersom man måste hålla balansen samtidigt.

Nu har jag kommit dithän att jag på fullt allvar sitter på jobbet och längtar efter att få träna. Nästa vecka öppnar idrottshuset (simhall + gym) här i Brukshåla, det ska bli härligt! Längtar efter att kunna köra riktiga gymmaskiner åtminstone ibland, och baddräkten behöver också luftas. Eh, blötas.

Det är det där i början – när man väl kommit över första paniken (de första passen när man inte har tränat på länge är ju sällan JÄTTEKUL…) så går det snabbt snabbt framåt. Jag vet ju att platån kommer förr eller senare, men den dagen den sorgen.


dagens bästa träningslåt

32 minuter roddmaskin, 2,4 fiktiva kilometer. Bästa passet hittills. Där ser man vad bra mat i lagom tid före passet gör! Efter 27 minuter kände jag mig fortfarande så fräsch att jag höjde belastningen två snäpp och körde två minuter extra på pin kiv.

10 minuter yoga för att träna ner efter passet, det tackar nacken och trapezius-paketet lite extra för.

Nu börjar kroppen svara så bra att jag snart vågar mig ut på cykel/pw igen. I den usla form som jag var förut fick jag bara ont – så får man göra ibland: gör något annat, välj det som ger träning men inte gör ont, testa sedan igen med det som inte funkade förut. Rodden tar så pass bra på rygg/mage också, så nu borde min scoliosarga rygg reagera lite snällare. Det är det där med den naturliga muskelkorsetten…!


hemmaträning, del 13745497

Många tidningar har artiklar om hur man ska bli av med semesterkilona just nu.

Jag är alldeles alldeles tvärt om. När vår semester var slut så hade jag GÅTT NER 1,5 kg, det var inte första semestern det blev så heller.

Det är när jag har semester som jag orkar sköta min hälsa, absurt nog (eller, det är väl inte speciellt absurt, det är ganska naturligt egentligen). Då är jag utvilad nog att ens orka tänka tanken att träna, det är då jag är utvilad nog att orka stå emot tröstätande. Det är därför jag försöker bygga sug och motivation under semestern, för har man väl fått smak på trötta muskler och sprutande endorfiner så är det lättare att orka fortsätta även när jobbet startar igen (…när men VERKLIGEN behöver motionen för att hålla sig vettig trots all stress…!).

En annan sak som jag redan vet om mig själv är att ”beach-201x”-satsningar fr o m 1/1 – a k a nyårslöften – inte ALLS fungerar. Jag är nog fast i det gamla skoltänket. Hösten/slutet av sommaren är nystart, nya fina skrivblock (se det symboliskt även om ett nytt fint block förvisso är något de flesta av oss faktiskt kan kosta på oss, om vi bara vet vad vi vill använda det till) och ett fåfängt hopp om att i ÅR, det här ”läsåret”, så ska jag…

…och oftast så bryter man ju det man tänker och tror att man ska. Det kan man älta och tänka ”det är ingen idé, jag misslyckas ju ändå” om, eller så kan man tänka att well, några månader här och där är väl bättre än inget alls ändå, och vara så förlåtande mot sig själv att man kanske orkar få saker till en god vana till slut ändå. Att slå på sig själv leder sällan åt rätt håll.

Förra hösten var vi en bunt tjejer som satsade på bättre kost och nya vanor. Jag gick ner tio kg under hösten, men när mamma dog gick det allt trögare. Jag fortsatte ändå med strikt kost t o m december, men sedan bara dog allt. Att mamma dog var nästan det lilla just då. Hon orkade ju inte mer smärta, så var det bara. Det som riktigt tog kål på mig var allting efteråt, alla samtal som skulle ringas, alla saker som måste tas reda på, alla samtal som måste ringas IGEN eftersom företag och myndigheter inte agerade efter första samtalet. Krångel med hemtjänsten som slarvat bort en nyckel, tömma lägenhet 22 mil bort etc etc. Allt detta med en ny tjänst på jobbet, den mest krävande tjänsten jag någonsin haft med allt vad det innebär av prestationsångest och krav.

Jag kunde inte sova på nätterna och då kommer tröstätandet som ett brev på posten för min del. Under våren började allt ändå lägga sig, jobbiga måstesaker runt mamma blev färdiga, jag blev allt friskare och kunde sätta ut en medicin som jag ätit i många år. MYCKET positivt att kunna sluta äta medicin – men *pooooof*, det gjorde inte heller under för vikten.

Nu är jag smällfet igen och jag ville ärligt talat bara gråta när jag såg bilderna som K tog på mig i Moskva. Men att gråta är inte speciellt produktivt (man kan förvisso få böla ur sig en skvätt om man bara kombinerar det med insikten ”jaha, bryt ihop och kom igen då”), så det var väl tur att jag nån/några veckor före semestern drog igång med träningen igen. Träningen och en utmaning att jag ska göra saker som jag egentligen inte vågar. Det där är ju en sanning med modifikation, för vågar man inte så vågar man inte – men att hitta distinktionen att göra saker som jag inte TROR att jag vågar. Kliva upp på femman och hoppa i. Det förfärliga pariserhjulet i Moskva där vi t o m satt och dinglade med benen i en ÖPPEN gondol (det fanns båda sorter, men ska man lida kan man lika gärna göra det ordentligt ;)).

Nu är det tråkigt nog så att allt fler studier pekar på att enbart träning INTE är bästa sättet att gå ner i vikt. Det ÄR kosten man måste foka på. Eller: optimalt, båda två tillsammans. Träning stärker muskler, ökar uthållighet och vässar förbränningen, så att bara köra strikt kost och strunta i träning är ganska dumt också. Man kan ju vara smal men ändå ”fet”. Fläbbig.

Den här gången började jag i träningsänden. Jag vet sen förr att ju mer jag tränar, desto mer kräver kroppen bra kost. När jag tränar BLIR jag starkare både fysiskt och mentalt, och lusten att tröstäta minskar drastiskt. Som medelålders är det också så att man får mer och mer ont i kroppen, man får ont av saker – om så bara av att sitta fel vid datorn – som kroppen snällare skulle ha stått ut med när man var 24. Det är bara att tugga i sig.

Nu när jag börjar få upp träningssuget så kommer kraften att ta tag i kosten också. Jag har hållit mig bra i en vecka – snedsteget var tre ballerinakex som jag fick av K i tisdags, jag GLÖMDE att jag inte ska äta sånt längre, hupp!

”Det bästa träningspasset är passet som blir av”
heter det. Klyschigt men mycket mycket sant. Tar det emot så är det lätt att skippa träningen, så man får hitta sina egna triggerpunkter. Jag gillar att samla på saker, att strukturera och redovisa. På Funbeat kan man bl a samla minuter och metrar. Det finns otroligt många liknande sajter, men jag har många kompisar på funbeat så för mig är det ett snudd på självklart val. Man noterar sina träningspass och kan skriva en kort kommenterande text. Jättekul att läsa om, och kommentera, träningskompisarnas pass!

Jag har dessutom fördelen att ha en mycket träningsintresserad sambo. Vi brukar vara i osynk – mellan 12-25 års ålder tränade jag KOPIÖST mycket, han BÖRJADE träna ungefär när han fyllde 25 (addera det där med nio års åldersskillnad ;)) – men det vore kul om vi kunde synka och bli träningstokiga samtidigt nu. Han peppar mig väldigt mycket, och han är riktigt lojal när det gäller kosten också. Han är smal och snygg och behöver inte riktigt låta bli sötsaker, men när han insåg att jag inte ”får” äta så lade han tillbaka en stor låda med kakor i går när vi var på Delicatos outlet (! yes, de säljer misslyckade kakor och bakelser billigt i storpack…!).

Ett annat sätt att få träningen att bli av är ju att göra det väldigt enkelt att träna. Vi har lyxen att få plats med en del gymgrejor i källaren, det är guld värt. Jag hade en liten step-maskin sen förut (i ärlighetens namn rätt usel, men bättre än inget), vi hade varsina hantelset och Kristoffer hade en trainer (en ganska liten och platseffektiv anordning där man sätter fast sin vanliga cykel och kan innecykla på den). En liten yogamatta var också bra tillskott – man kan ju göra HUR mycket som helst med ”bara” den egna kroppen som belastning. För ett år sedan köpte vi en roddmaskin för hemmabruk – DEN är guld värd. Mycket bra allroundträning. Vad blir nästa grej? Vi har varit sugna på en träningsbänk med skivstång, men vi har tittat efter den VÄLDIGT länge nu utan att komma till skott.

Ett alternativ är att skaffa en Pilatesboll. På den kan man göra vanliga övningar – många som man ”brukar” göra på bänk – men få extra effekt tack vare det faktum att man måste hålla balansen samtidigt. Det tar bra på de s k ”core-musklerna”, rygg/mage, vår naturliga korsett som vi så väl behöver för att kunna ta oss fram. En boll är bäde lättare och billigare att köpa än en hel bänk med tillbehör, så jag har bestämt mig för att det blir mitt nästa bidrag till hemmagymmet.

Fantasin då? Hur vet man vad man ska/kan göra, och vad gör man när man toktröttnar på det man brukar göra? Jag hittade sajten Styrkeprogrammet.se, där hittade jag MASSOR av tips. Kul!

Nu tänker du kanske ”om några månader har hon gett upp igen”. Jaa, risken är stor. Den insikten kan ju ändå inte få stoppa mig från att göra det jag orkar nu. Eller hur?

Hänger du med?

PS jag heter nåt så exotiskt som siv andersson på funbeat – leta gärna upp mig och lägg mig på kompislistan


det blir sällan som man tänkt (men väldigt bra ändå)

I dag skulle det bli strålande sol sa alla väderleksrapporter – jag tänkte ”kanske den sista riktigt varma läsdagen i hängmattan, med en och annan skvätt ogräsrens för motionens skull”, men solen lyste (bwaaahaha) med sin frånvaro. ”Ska vi åka nånstans?” undrade K. Tja, var då? Lite närturistande kanske?

Det blev en tur till Vingåkers Factory Outlet, INTE min kopp te, men oh så mycket vackert vi såg utefter vägen.

När jag halvpendlade ner till Oskarshamn under 2005 så åkte vi alltid förbi Stora Sundby, man skymtade slottstaket ovan trästopparna och jag var så otroligt nyfiken – hur ser det ut? Slottet är privatägt, så man får inte gå speciellt nära, men en tur i parken får man ta mot en tjuga. Det kunde det ju vara värt, tyckte vi.

Riktigt tjusigt sagoslott, det såg nästan inte svenskt ut (hur nu ett svenskt slott ser ut, bah, så kan man ju inte generalisera, men…).


Så kom vi hem, åt lite mat och tog det rätt lugnt. Kristoffer bestämde sig för att sticka ut och cykla lite CX och då kunde ju inte jag bara sitta kvar och slöa framför OS. Tänkte köra lite lugnt och snällt, mest av princip – ”ey, kroppen, tro inte att du får sagga ihop bara för att det är lördag” – men det blev ett väldigt intensivt, tufft och BRA pass. Kände mig superstark! Skön känsla.

Fortsatte roddandet med 25 minuter jämn, medelhög belastning och väldigt hög intensitet. Svetten sprutade och jag kände mig GRYM. Tråkigt nog så råkade jag nollställa räknaren efter andra styrkesetet, så det blev inga antal meter i dag. För att vila tummen så varvade jag rodd med hantelpass. 4 x 20 set vardera bröst, axlar, biceps, triceps. Lätta hantlar men hög intensitet. Skönt! Sammanlagt ungefär 40 minuter med hög intensitet – både muskler och konditionsträning i ett skönt och effektivt paket.

Dagens soundtrack (tema disco, igen – men inget mer Alcazar på ett tag):
AVICII Silhouettes
DAVID GUETTA feat NICKI MINAJ Turn Me On
LOREEN Euphoria (Alex Moreno Remix Radio Edit)
NICKI MINAJ Starships
FLO RIDA feat SIA Wild Ones
DANNY SAUCEDO Amazing (Maison & Dragon Radio Version)
BASTO & YVES V Cloudbreaker
SWEDISH HOUSE MAFIA vs KNIFE PARTY Antidote
MARTIN SOLVEIG The Night Out (Maison Remix)
NAUSE Mellow
ADRIAN LUX feat JOCKE BERG All I Ever Wanted
SEBASTIAN INGROSSO & ALESSON feat RYAN TEDDER Calling (Lose My Mind)
AXENTO Lego


det går åt rätt håll

Den där roddmaskinen alltså – jag ger mig inte. Med jämn, medelhög belastning höll tummen i 25 ganska intensiva minuter (kom fler ”fiktiva” meter så än när jag kör intervallprogrammet, faktiskt). Bra! Men så tråååååååååkigt det är att inte köra intervall. Leds halvt ihjäl! Inte ens Alcazar kunde råda på trökigheten i att bara mala och mala och mala i dag, det är kanske dags att byta skiva igen.

”Yogade ner” och stretchade i tio minuter efter passet, urskönt. Kan fortfarande gå ner med handflatorna i golvet med raka ben, inte illa för en 44-åring, faktiskt. Man kan invända att jag bara har korta små taxben, men varför basha sig själv? 😉

Snart har den första jobbveckan passerat och det var verkligen full fart från första stund – men man hinner åtminstone inte ha tråkigt trots att det snudd på är tomt på kontoret fortfarande.


han min fina njöt i hängmattan i Torsmo redan 2008

Fokar på alla små ”minibreaks” som jag kan njuta av framöver. Vi får snart en härlig helg med Lotta och Suz i Torsmo/Mora, i slutet av september har jag semester i två dagar för att kunna vääääältra mig i bokmässan (vi har köpt seminariebiljetter till alla dagar, kruxet är bara att det är fyra-fem olika föredrag varje timme och det är sällan färre en två fantastiska föredrag samtidigt – vi får kasta tärning tror jag). I oktober ska vi njuta av en fyndvecka på Rhodos. Massor massor av små delmål att längta till.


Rhodos a la 1600-tal – coooooolt


tji tumme igen

Tejpade tummen med gammal ”plåster-tejp” som jag hittade i allt-i-hela-världen-låddan i köket. Lite trixigt att göra själv (jag tejpade alltså fast handen runt dragstången, K var ute och sprang så han kunde inte assistera denna gång), men det blev fyra-fem varv i alla fall.

Efter tio minuter började svetten rinna ner i ögonen (det är ganska roligt, det tar alltid ganska exakt tio minuter) Efter tolv minuter (d v s när intervallen gick upp på tyngsta läget…) sa tejpen RIIIIITSCH. Tre minuter senare sa tummen detsamma.

Det är inte bra att ha små tjejtassar som får jobba hårdare för att ens nå runt stången än för att dra det de egentligen ska dra 😦

Jag skojade på förhand om silvertejp, men det vete tusan om jag inte provar det nästa gång. Det kändes GANSKA OK i tummen så länge tejpen höll.

Det är dumt att bli så sur för att kroppen skiter sig, det SMARTA vore ju att rycka på axlarna, snöra på sig skorna och lite lagom Pollyanna-aktigt fortsätta träningen med en powerwalk istället, men jag blev bara så less så jag gick raka vägen in i duschen.

I morgon. Med bättre tejp.