en kvinna, två katter och en massa tjöt

mat

när saker bara funkar

rival

När det finns plats kvar på stans bästa brunchsittning, och man hittar kraftigt rabatterat rum på trevligt hotell OCH så har två förträffliga kvinnor tid att möta upp med oss – ja, då vet man att man har ett trevligt dygn i huvudstaden att se fram emot! Lite museum på det också så blir allt perfekt.


enjoying Astor Palace

Jag gör jullovet till min egen charterresa hemma i huset. I dag har jag varit på spa. Det låter roligare än att säga att man badat badkar, fixat fina fötter och sen kört en scrubcreme a la hammam med arganolja (jätteexotisk från Yves Rocher, jag är som sagt väldigt snål en varm anhängare av lyxiga budgetalternativ). Bhangra på stereon för att få till den lite orientaliska känslan.

Astor hatar bhangra. Det lät han mig förstå i tjugo ylande minuter. Kliva upp ur det varma badkaret för att sänka musiken? Me no think so. Sjung av hjärtat sjung (tills du inte orkar längre, kattkrake)

121222a

Efter spa-sessionen? En liten light luxury snack – päron, ost, sharon och lite portvin. Enda kruxet var väl att när jag bar hela härligheten till divanen (Jeeves har ledigt över helgen) så insåg jag att hotelldirektören himself hade snott min plats. Inte ville han flytta sig heller. Han gjorde sitt magiska kattrick (alla katter kan det, de kan göra sig 10 x tyngre än de egentligen är bara på ett kick) men jag fick min rättmätiga plats till slut.

121222b

Nu? Nu ska jag läsa en stund, innan jag tar mig en stärkande promenad i det vita vinterlandskapet.

Surahammar. Din inre charterdestination.


härligt härligt men farligt farligt

lidlmacarons

Budgetlyx på Lidl just nu: frysta macarons, 12 st för 44.90. (budget? 45 spänn för tolv yttepyttesmå kakor? jo, men de är ÄNNU dyrare om du köper dem färska, i Fin Butik)

”De är säkert inte goda” tänkte/hoppades jag ”men man bör ju testa”

…och nu är det så att det ÄR de. En liten hög med färgglada och sprött mjuksega (jag vet, det är den kombon som gör det) sötsaker och en kopp te visade sig vara en ljuvlig kombination. Det tog många år innan jag provade, ”alla” tjatade om dem och jag förstod inte vad grejen var, de såg bara ut som överfärgade sockerbomber (vilket de är), men det är något med dem som jag bara inte kan motstå.

Det kanske är tur både för magen och plånboken att de bara är på högst tillfälligt besök i butiken. Vill du testa (tag varning, det kan vara farligt) så bör du nog besöka Lidl före söndag den 23/12.

Jag är lite Lidloholist. Vitatoms gooooda tomater. Den alltid smakrika gorgonzolan som kostar hälften så mycket som den vanliga på ICA. Salamin. Cevapcicin. Japp. Jag börjar bli stammis.


När man går en bit till…

…bort från byn, och hittar detta. Ah…

image

image

image

image

image


när man känner sig som en bondkanin från landet :)

I går kväll var det dags för att möta ett halvnytt tjejgäng för middag på Teaterbrasseriet. Jag åt en fisksoppa med aioli – väldigt gott!

Bea – som var den enda jag kände sen förut – är så där löjligt snygg att man inte kan se sig mätt på henne. Det är INTE roligt att sitta brevid henne på en bild, men det bjussar jag på. Hon har modellat en hel del, både som ung och som ”vuxen” 😉 Fotogenique har jag aldrig varit. Som tur är så tycker jag att jag duger rätt bra ändå 😉

Yvonne och Malin. Ja, det är sleeka citykatter, man känner sig som fröken svennebanan från landet brevid de här tjejerna, men det göööör inget. Vi har jättetrevligt!

Efter middagen traskade jag mot Söder, där jag skulle träffa Kristoffer hemma hos hans kusin Johan. Det blev en halvtimmes rask promenad genom ett mörknande Stockholm som var så där sensommarvackert att man inte riktigt visste hur man skulle bete sig – det var en kväll man hade velat spara på burk! Tänk att kunna plocka fram den i november och öppna den försiktigt då…


vilken soppa…!

”Starta en soppblogg och lägg upp alla recept” hojtade Carina när jag lagt upp bilden nedan på instagram. Pja. Det blir tråkigt väldigt snabbt, för min soppa är ju oftast bara man-tager-vad-man-haver-variationer på två teman – indisk vindaloo med kokosmjölk och röda linser, eller vitlök/blomkål/potatis/purjo med creme fraiche.

Dagens variant blev ett halvt kg gooood asparaguspotatis, en dm purjo, en halv (gigantisk) rödlök, ett halvt blomkålshuvud, ett stort broccolistånd, några tomater och en otroligt god chorizo från Lidl. Kryddade som vanligt med mycket svartpeppar och tre kryddtärningar med vitlök och persilja. Rundade av med en burk creme fraiche (Arlas vitlök/parmesan).

Soppa är så himla bra mat. Lägg en stund på att hacka och tärna, låt den sen sköta sig själv. Puttra ihop. Det mesta som man har/kan ha i soppa är dessutom billigt, drygt och nyttigt. Älskar’t.


ÄNTLIGEN!

Ser ni ljuset där? DET, det är min semester som började igår. Försöker förtränga att den bara är två veckor lång. Det blir småskvättar under hösten också. Det funkar bara inte med jobbet att ta lång semester nu, så är det.

På slingriga vägar över Barbarky och Rytterne körde vi ner mot E-tuna. Mission of the day: konsert med Kent på Sundbyholm.

Vi käkade på Royal Indian i E-tuna. Har man bil så kan man ju tyvärr inte ta en Cobra till den indiska maten, men vatten och lättöl satt fint det också. JAG hade väl iofs kunnat göra det, men det hade inte varit speciellt rättvist mot chauffören. Min Palak Paneer var fantastiskt god och det var riktigt härligt att sitta ute under markisen när det plötsligt började ösregna.

Vi var lite oroliga på förhand. Enligt accuweather skulle det regna mellan 18 och 19, enligt YR skulle det regna ända till kl 23. Nu vet ju alla – det var väl t o m nån tidning som hade kollat upp det häromveckan – att väderprognoser är lite si och så. Utekonsert i Sundbyholm i ösregn – tja… ingen dröm, men nu hade vi ju biljetter, de var dyra och vädret är onekligen en faktor att ha i åtanke när man väljer att köpa biljetter till en utomhuskonsert.

Det var bilkö till Sundbyholm, vi kom väl in vid… tja, 19.30, och strax efter 21 gick Kent upp på scenen. Vi satt i gräset i slänten strax nedanför slottet i väntan på att det skulle börja. Att bara spana på folk kan vara riktigt kul.

Jag är väääääääldigt antiträngas (att vara 161 cm är inte kul på konserter, man vill inte bli upptryckt i någons armhåla i trängseln) men det var faktiskt väldigt luftigt mellan alla människor och plötsligt hade jag snirklat mig från Kristoffer och Johan och stod nästan ända framme vid scenen.

Jag blev faktiskt väldigt besviken, kanske för att förra Kentkonserten (Globens annex i februari förra året) var så otroligt klockren. De spelade naturligtvis mycket från nya skivan, som jag tycker är dötrist (de låter som mätta trötta farbröder som snott lite U2-riff från 80-talet och petat in här och var). Sen är det lite synd att de avskyr sina riktigt gamla låtar, för det är fortfarande de första tre skivorna som är passionerad-kärlek-Kent för mig, det Kent som jag började älska en gång i tiden. Vore jag lite mer dramatisk slulle jag muttra nåt om att pissa fansen i ansiktet (vi är rätt många som längtar efter Blåjeans och Jag vill inte vara rädd) men de äger ju sin musik och sitt framträdande och så är det bara.

(fast alla kritiker verkar tycka att Kent aaaaldrig har varit bättre, så det är väl som vanligt jag som inte fattar grejen ;))

…och hur kunde de INTE spela Idioter eller Töntarna? Mmmmrrgrrrrpf.

Nåja, jag stod bra där jag stod och de gjorde åtminstone två bra saker – riktigt snygga versioner av Utan dina andetag och Musik Non Stop. Annars var det som vanligt. Sami blev fullare och fullare (men han fortsätter åtminstone att spela bra, om inte t o m bättre), jag kan inte se på Jocke Berg utan att tänka ”hob! HOOOOB!” och Martin Sköld var jättejättesvettig. De lät skitbra, för mig var det väl egentligen bara set-listan som var en besvikelse.

Värt 450 spänn? Nope. Trevlig kväll ändå? Yes. OCH – det var som tur var accuweather som vann. Det regnade – vääääldigt mycket – i ungefär en timme (då satt vi och åt, och under tak i bilkö), efter det var himlen hotande mörk, men den höll tätt.

Trots att konserten slutade 22.30 och vi gick direkt till bilen så var klockan 00.45 innan vi var hemma. Bilkö dit? Oaaahahaha, inget mot vad det var hem. Vi satt i bilen en timme innan det ens var idé att starta den och köra de första millimetrarna. Sedan gick färden bl a en bakväg via en traktorstig vid en åker 😀 Godzilla fick visa vad hon går för, och det gjorde hon med den äran. Våra fina bil!