en kvinna, två katter och en massa tjöt

mat

sunday goody sunday

bruncholainen
Hotellfrulle får de flesta att sucka lyckligt, nu ska jag på intet vis försöka hinta att den söndagsbrunch som jag rasslar ihop ibland är som en fin hotellfrukost, men även om utbudet inte direkt är enormt så brukar det smaka förträffligt gott. Exklusivt värre – 😉 – det mesta är inköpt på Lidl. Jag älskar deras frukt, grönsaker, och ooooooh deras getost och deras hashbrowns. Det är ju inte läge att vräka i sig sånt här varje helg, men nån gång i månaden gör jag så här.

Det enda som fattas nu är en liten hög med macroner och fina praliner. Attans. En kan inte få allt. Mangon var förvisso underbar, men frukt ÄR inte godis.


hur gick det då med veckans testa-nytt-recept-beting?

korianderJo tack, väldigt bra trots – eller kanske tack vare – lite fusk.

Modifierad palak paneer, var det ju. Jag utgick från det enklaste receptet jag kunde hitta men måste som alltid ifrågasätta och ändra lite – och tur var det, skulle det visa sig.

Jag hade ingen stor gul lök, så jag tog två normalstora röda.

Vitlök hade jag glömt att köpa, så det fick bli rejält med vitlökspulver istället.

Vi gillar inte ingefära, så den ditchade jag helt.

Eftersom vi gillar spicy food så struntade jag i snällrådet att kärna ur chilin.

Garam masala – där drog jag i lite mer än receptet föreskrev, muskoten däremot är jag mer ovan vid, så där följde jag nästan 😉 receptet.

Körde matlagningsgrädde istället för fullfet, av gammal vana antar jag.

Jag var för hängig för att orka palta med egen paneer, så jag fuskade ner ett paket halloumi i ganska små bitar. Eftersom den är så salt i sig själv så hoppade jag över saltet i själva såsen, tog bara lite lite lite för att löken skulle mjukna när jag stekte den. Struntade dessutom i att mixa såsen.

Så till slut spenaten – där gjorde jag det största avsteget. Tur det. Liten påse a 70 gram står det i receptet, det tyckte jag lät märkligt lite med tanke på mängden vätska. Jag klämde ner en påse på 250 gram, och det blev alldeles perfekt. Jag lät den koka med i tio minuter istället för att vända ner den på slutet, koriandern däremot drog jag ner det sista jag gjorde.

Detta var ju plättlätt och det blev fantastiskt gott! Tjohoooo!


grönt är skönt

Jag gillar inte nyårslöften, men när en vän listade sina mål för 2014 och frågade efter vad vi andra klurade på så skrev jag ner några punkter och en av dem var att jag ska lära mig ett antal nya maträtter. Jag är ganska bra på att laga nyttig mat, och det blir oftast ganska gott, men jag är så less på mina ”paradrätter”. Det är så lätt att snöa in på samma gamla och det är så trist så trist.

En av våra favoriträtter när vi äter indiskt är palak paneer, indisk färskost med spenatsås. Den ALLRA godaste varianten är kadai paneer, men en av de saker som ofta tröttar ut mig innan jag ens har försökt är att det är så hiskeligt många kryddor som ska köpas in, en del av dem är inte ens jättelätta att få tag på. Palak paneer är LITE enklare – men jo, det är gott om kryddor i den också.

Färskosten är bäst att göra själv sägs det, och det ska vara ruskigt lätt, det enda som behövs är mjölk (i snudd på ohemula mängder) och lite syra – citronsaft eller vinäger.

Målet är att testa nästa helg, tills dess ska jag väl ha hittat de flesta kryddorna. Det blev indiskinspirerat i dag också, men i form av en av de där eviga paradrätterna. Soppa/gryta på röda linser kan varieras i det oändliga, men i dag blev det fusk i form av kofta masala-krydda (som inte är en indisk blandning, men bygones!), några dl röda linser, några hg småtomater, en rödlök, en dm purjo, två röda spetspaprikor, en bunt mandelpotatisar, en påse mandelspån (den hade legat öppnad och bortglömd sen i höstas) och massor av vitlök, persilja, paprikapulver. Kryddig korv i för den som vill ha köttigt. Till sist rundar jag av med en burk kokosmjölk. Jo, det blev gott.


the best things in life are (almost) free

potatolove

Jag hittade en fin potatis i dag – men jag hade inte hjärta (pun intended) att klyva den. För klöv potatis gjorde jag. Tänk att bland det billigaste vi kan äta i Sverige också är bland det godaste. Ett kg potatis, skära klyftor, ringla olja över och krydda med flera sorters peppar och lite salt. In i ugnen. Stekte hamburgare till, men inser mer och mer att jag inte tycker om kött. Sås och potatis och sallad. Gott. Gott. Nästan godast av allt.

Julen har varit finfin med mycket lugn, mycket sömn, och snudd på ingen konsumtionshets alls. Precis så ska det vara för mig. Massor av stearinljus och en bunt hyacinter för doftens skull, massor av böcker att läsa för själens. Kunna pyssla och städa och sortera i sin egen takt. Det är paradis det.


goda nyheter x 2

Dagens glädjebesked är att jag har blivit utvald till att bli en av tolv bloggambassadörer till Bokmässan 2014.

Det bör firas. Jag kanske borde baka en saffranskladdkaka? Den sägs vara gudomlig, men jag undrar om inte lite vit choklad skulle kunna göra den ÄNNU tyngre, kladdiga och godare. Då är det nog iofs läge att dra ner på sockermängden för att parera sliskfaktorn. Återkommer med omdöme om/när jag testat.

3 1/2 dl socker
2 1/2 dl vetemjöl
3 ägg
4 msk vallinsocker
1/4 tsk salt
1 1/2 dl smält margarin
1 sockerbit
1 påse saffran

Sätt ugnen på 200 grader
Smöra och bröa en form med löstagbara kanter
Stöt saffran och sockerbit i mortel
Blanda ihop alla ingredienser utan att vispa, tillsätt det smälta fettet sist
Häll smeten i formen och grädda i 20-25 minuter


lyckat fusk

januarisoppa

FSIH – Före Sopp-i-hällande.

Fisksoppa med saffran ser man lite här och var, men det är ofta massor (MASSOR) av ingredienser och min lättja parad med viss glömska gjorde dagens soppa till ett experiment. Ett lyckat dito. Å andra sidan – med vitlöksbröd till kan ingenting gå fel.

Jag satte på ugnen till vitlöksbröden.

Medan ugnen blev varm plockade jag fram en gryta, hällde i en skvätt olja och i den oljan fräste jag en halv purjolök, en lök, tre tomater, några persiljestjälkar (!) och en halv röd paprika. Allt finhackat. Vanligt folk skulle ha stekt i lite fisk också (lax eller torsk eller vad för miljövänligt gottis man för dagen kan hitta), men där slog mitt dåliga minne till. Den där fisken som jag var säker på att jag hade i frysen fanns inte där.

Det jag nu hade hemma (goda grönsaker är ju inte det sämsta) fick fräsa en liten stund (ja men en LAGOM stund. jag klarar inte att laga mat som det går att skriva riktiga recept efter), sen hällde jag på tre dl vatten och i det vattnet stänkte jag ner tre matskedar hummerfond. Hittade en kryddtärning (Knorr, I love you) med timjan och basilika som fick koka med. När den löst sig rörde jag ner en burk creme fraiche med vitt vin/schalottenlök/senaps-smak.

Röran fick puttra på låg värme medan jag fördelade en burk kräftstjärtar i två djupa tallrikar. Klippte över ganska mycket färsk persilja. Man gillar persilja.

Varför jag inte lägger kräftstjärtarna i grytan? De blir lätt sega då. De får bo på tallriken, de värms när man häller över soppan sen.

Vid det här laget var ugnen varm. På med varmluftsblåset och in med vitlöksbröden.

Estetiska människor återvänder nu till soppan och kanske mixar den slät. Jag tycker att hackade grönsaker är snygga som de är, så jag struntar i att mixa den. Tog fram en liten kaffekopp där jag pytsade i en tesked salt och en påse saffran. ”Mortlade” saffranet i saltet med baksidan av en sked, för att riktigt krossa till det det sista jag gjorde. Jag inbillar mig att smaken kommer fram ÄNNU mer då. Ner med det i soppan. Pudrade också över lite cayennepeppar – lite! – bara för att få lite extra icke temperaturrelaterad värme.

Ser bröden färdiga ut?
Ja, det gör de.
Ut med dem ur ugnen.

Häll soppan över kräftstjärtarna. Ät. Njut (hoppas jag, det gjorde åtminstone vi). Två stooooora portioner, alternativt tre mer normala, får du ut av detta.

Från start till mål tog det ungefär en kvart. Inte illa va? Och, som sagt, har man fisk i OCKSÅ så blir det säkert också jättegott. Och ännu mer mättande. Då tror jag att fyra personer kan bli mätta och glada.


det är kanon att fira på ”fel” dag

121230a

När man bokar rum med kort varsel och till väldigt väääädligt reducerat pris så brukar man ju få det man (inte) betalar för, men vi hade toktur. Vi checkade in på Hilton Slussen och förväntade oss något i stil med minsta rummet längst ner åt fel håll – men tjejen i receptionen måste ha varit på snällt humör, för vi fick ett jättefint hörnrum med utsikt över vattnet och Gamla Stan. För oss tågnördar var det ju extra fint att kunna ligga i sängen och titta ut på de förbipasserande tågen. Hmf.

121230b

121230c

Från hotellet är det en kort promenad till Hotell Rival vid Mariatorget. Hornsgatan är glittrig och fin. Gatan har sämre rykte än den förtjänar. Visst är det mycket trafik, men det är jätteskoj att gå och fönstershoppa, det är gott om fina gallerier och konsthantverkare. När man ändå passerar efter stängning så gör det ju inget att man aldrig skulle ha råd att köpa nåt ändå 😉

121230d

Rivals brunch är kanonfin. Utbudet är inte enormt, men det som finns håller väldigt hög kvalitet. Vällagat! Vi valde sista sittningen kl 16, 240:- går kalaset loss på. Jämför man det med att äta trerätters (eller, hemska tanke, lägga många sköna hundralappar på julbord – minns inte ens när jag åt julbord senast – vare sig med jobb [både julklappar och julbord är bortrationaliserade på jobbet av ekonomiska orsaker sedan flera år – heeeelt OK för mig!] eller privat) så är det väldigt prisvärt. Det BLIR ju en trerätters och mer därtill med det utbud som finns!

Vi åt så magen stod i fyra hörn, vi var snudd på halvmätta fortfarande i morse när det var dags för den sköna hotellfrullen. Jag bryr mig sällan om antal stjärnor när det gäller att BO (marmor i badrum är överskattat) men hotellfrukosten på bra hotell är en ynnest ett stilla bedja om… en bra frukost är lugnt dagens bästa mål för mig. Hotellet denna gång hade inte den bästa frukosten jag nånsin ätit, men nog var den fin, riktigt fin.

Så – tack vare att vi firade ett dygn i förväg så fick vi en hiskelig massa lyx som skulle ha kostat mångdubbelt mer i dag, och som med största sannolikhet kostade mindre än förvånansvärt många lägger på mat, alkohol och raketer ikväll. Ingen av katterna är tokrädd för smällare och raketer, men det känns ändå skönt att vara hemma med dem ikväll.

Nåt museum blev det INTE. Jag klev snett i en trappa – aj aj lilla ledbandet! – så promenera får vi göra en annan gång.

Gott slut! Gott nytt 2013! Årssummeringar och annat får nån annan göra.


när saker bara funkar

rival

När det finns plats kvar på stans bästa brunchsittning, och man hittar kraftigt rabatterat rum på trevligt hotell OCH så har två förträffliga kvinnor tid att möta upp med oss – ja, då vet man att man har ett trevligt dygn i huvudstaden att se fram emot! Lite museum på det också så blir allt perfekt.


enjoying Astor Palace

Jag gör jullovet till min egen charterresa hemma i huset. I dag har jag varit på spa. Det låter roligare än att säga att man badat badkar, fixat fina fötter och sen kört en scrubcreme a la hammam med arganolja (jätteexotisk från Yves Rocher, jag är som sagt väldigt snål en varm anhängare av lyxiga budgetalternativ). Bhangra på stereon för att få till den lite orientaliska känslan.

Astor hatar bhangra. Det lät han mig förstå i tjugo ylande minuter. Kliva upp ur det varma badkaret för att sänka musiken? Me no think so. Sjung av hjärtat sjung (tills du inte orkar längre, kattkrake)

121222a

Efter spa-sessionen? En liten light luxury snack – päron, ost, sharon och lite portvin. Enda kruxet var väl att när jag bar hela härligheten till divanen (Jeeves har ledigt över helgen) så insåg jag att hotelldirektören himself hade snott min plats. Inte ville han flytta sig heller. Han gjorde sitt magiska kattrick (alla katter kan det, de kan göra sig 10 x tyngre än de egentligen är bara på ett kick) men jag fick min rättmätiga plats till slut.

121222b

Nu? Nu ska jag läsa en stund, innan jag tar mig en stärkande promenad i det vita vinterlandskapet.

Surahammar. Din inre charterdestination.


härligt härligt men farligt farligt

lidlmacarons

Budgetlyx på Lidl just nu: frysta macarons, 12 st för 44.90. (budget? 45 spänn för tolv yttepyttesmå kakor? jo, men de är ÄNNU dyrare om du köper dem färska, i Fin Butik)

”De är säkert inte goda” tänkte/hoppades jag ”men man bör ju testa”

…och nu är det så att det ÄR de. En liten hög med färgglada och sprött mjuksega (jag vet, det är den kombon som gör det) sötsaker och en kopp te visade sig vara en ljuvlig kombination. Det tog många år innan jag provade, ”alla” tjatade om dem och jag förstod inte vad grejen var, de såg bara ut som överfärgade sockerbomber (vilket de är), men det är något med dem som jag bara inte kan motstå.

Det kanske är tur både för magen och plånboken att de bara är på högst tillfälligt besök i butiken. Vill du testa (tag varning, det kan vara farligt) så bör du nog besöka Lidl före söndag den 23/12.

Jag är lite Lidloholist. Vitatoms gooooda tomater. Den alltid smakrika gorgonzolan som kostar hälften så mycket som den vanliga på ICA. Salamin. Cevapcicin. Japp. Jag börjar bli stammis.


När man går en bit till…

…bort från byn, och hittar detta. Ah…

image

image

image

image

image


när man känner sig som en bondkanin från landet :)

I går kväll var det dags för att möta ett halvnytt tjejgäng för middag på Teaterbrasseriet. Jag åt en fisksoppa med aioli – väldigt gott!

Bea – som var den enda jag kände sen förut – är så där löjligt snygg att man inte kan se sig mätt på henne. Det är INTE roligt att sitta brevid henne på en bild, men det bjussar jag på. Hon har modellat en hel del, både som ung och som ”vuxen” 😉 Fotogenique har jag aldrig varit. Som tur är så tycker jag att jag duger rätt bra ändå 😉

Yvonne och Malin. Ja, det är sleeka citykatter, man känner sig som fröken svennebanan från landet brevid de här tjejerna, men det göööör inget. Vi har jättetrevligt!

Efter middagen traskade jag mot Söder, där jag skulle träffa Kristoffer hemma hos hans kusin Johan. Det blev en halvtimmes rask promenad genom ett mörknande Stockholm som var så där sensommarvackert att man inte riktigt visste hur man skulle bete sig – det var en kväll man hade velat spara på burk! Tänk att kunna plocka fram den i november och öppna den försiktigt då…


vilken soppa…!

”Starta en soppblogg och lägg upp alla recept” hojtade Carina när jag lagt upp bilden nedan på instagram. Pja. Det blir tråkigt väldigt snabbt, för min soppa är ju oftast bara man-tager-vad-man-haver-variationer på två teman – indisk vindaloo med kokosmjölk och röda linser, eller vitlök/blomkål/potatis/purjo med creme fraiche.

Dagens variant blev ett halvt kg gooood asparaguspotatis, en dm purjo, en halv (gigantisk) rödlök, ett halvt blomkålshuvud, ett stort broccolistånd, några tomater och en otroligt god chorizo från Lidl. Kryddade som vanligt med mycket svartpeppar och tre kryddtärningar med vitlök och persilja. Rundade av med en burk creme fraiche (Arlas vitlök/parmesan).

Soppa är så himla bra mat. Lägg en stund på att hacka och tärna, låt den sen sköta sig själv. Puttra ihop. Det mesta som man har/kan ha i soppa är dessutom billigt, drygt och nyttigt. Älskar’t.


ÄNTLIGEN!

Ser ni ljuset där? DET, det är min semester som började igår. Försöker förtränga att den bara är två veckor lång. Det blir småskvättar under hösten också. Det funkar bara inte med jobbet att ta lång semester nu, så är det.

På slingriga vägar över Barbarky och Rytterne körde vi ner mot E-tuna. Mission of the day: konsert med Kent på Sundbyholm.

Vi käkade på Royal Indian i E-tuna. Har man bil så kan man ju tyvärr inte ta en Cobra till den indiska maten, men vatten och lättöl satt fint det också. JAG hade väl iofs kunnat göra det, men det hade inte varit speciellt rättvist mot chauffören. Min Palak Paneer var fantastiskt god och det var riktigt härligt att sitta ute under markisen när det plötsligt började ösregna.

Vi var lite oroliga på förhand. Enligt accuweather skulle det regna mellan 18 och 19, enligt YR skulle det regna ända till kl 23. Nu vet ju alla – det var väl t o m nån tidning som hade kollat upp det häromveckan – att väderprognoser är lite si och så. Utekonsert i Sundbyholm i ösregn – tja… ingen dröm, men nu hade vi ju biljetter, de var dyra och vädret är onekligen en faktor att ha i åtanke när man väljer att köpa biljetter till en utomhuskonsert.

Det var bilkö till Sundbyholm, vi kom väl in vid… tja, 19.30, och strax efter 21 gick Kent upp på scenen. Vi satt i gräset i slänten strax nedanför slottet i väntan på att det skulle börja. Att bara spana på folk kan vara riktigt kul.

Jag är väääääääldigt antiträngas (att vara 161 cm är inte kul på konserter, man vill inte bli upptryckt i någons armhåla i trängseln) men det var faktiskt väldigt luftigt mellan alla människor och plötsligt hade jag snirklat mig från Kristoffer och Johan och stod nästan ända framme vid scenen.

Jag blev faktiskt väldigt besviken, kanske för att förra Kentkonserten (Globens annex i februari förra året) var så otroligt klockren. De spelade naturligtvis mycket från nya skivan, som jag tycker är dötrist (de låter som mätta trötta farbröder som snott lite U2-riff från 80-talet och petat in här och var). Sen är det lite synd att de avskyr sina riktigt gamla låtar, för det är fortfarande de första tre skivorna som är passionerad-kärlek-Kent för mig, det Kent som jag började älska en gång i tiden. Vore jag lite mer dramatisk slulle jag muttra nåt om att pissa fansen i ansiktet (vi är rätt många som längtar efter Blåjeans och Jag vill inte vara rädd) men de äger ju sin musik och sitt framträdande och så är det bara.

(fast alla kritiker verkar tycka att Kent aaaaldrig har varit bättre, så det är väl som vanligt jag som inte fattar grejen ;))

…och hur kunde de INTE spela Idioter eller Töntarna? Mmmmrrgrrrrpf.

Nåja, jag stod bra där jag stod och de gjorde åtminstone två bra saker – riktigt snygga versioner av Utan dina andetag och Musik Non Stop. Annars var det som vanligt. Sami blev fullare och fullare (men han fortsätter åtminstone att spela bra, om inte t o m bättre), jag kan inte se på Jocke Berg utan att tänka ”hob! HOOOOB!” och Martin Sköld var jättejättesvettig. De lät skitbra, för mig var det väl egentligen bara set-listan som var en besvikelse.

Värt 450 spänn? Nope. Trevlig kväll ändå? Yes. OCH – det var som tur var accuweather som vann. Det regnade – vääääldigt mycket – i ungefär en timme (då satt vi och åt, och under tak i bilkö), efter det var himlen hotande mörk, men den höll tätt.

Trots att konserten slutade 22.30 och vi gick direkt till bilen så var klockan 00.45 innan vi var hemma. Bilkö dit? Oaaahahaha, inget mot vad det var hem. Vi satt i bilen en timme innan det ens var idé att starta den och köra de första millimetrarna. Sedan gick färden bl a en bakväg via en traktorstig vid en åker 😀 Godzilla fick visa vad hon går för, och det gjorde hon med den äran. Våra fina bil!


lördagsmat

Salsan blev grym i dag. Melon, mango, äpple, rödlök, tomat, chili, fisksås och olivolja.

Laxen fick en varm dejt med ugnen.

Aioli till.

Slurp. Fräscht, gott och vitaminiskt!


a day well spent

Det är inte LITE man hinner med på en ledig onsdag när man faktiskt sovit ganska OK natten innan. Jag har läst en massa (what a surpriiiiiise!), lagat gooood mat, gjort tårta, grävt ner tre krusbärsbuskar samt en tuva lupiner och… ja, än är inte dagen slut. Tänkte avsluta dagen med att meka lite halsband.

Köpte ett billigt storpack frysta cevapcici från Lidl, myyyyyycket gott! Lade ut dem i långpanna och stekte dem i ugnen, det blir saftigare än i stekpanna (faktum eller inbillning? who cares, jag gillar’t så). Hittade ett recept på coleslaw på ica.se, den varianten testade jag som tillbehör med mycket lyckat resultat.


Nu vore jag ju inte jag om jag inte modifierade receptet en aning. Bytte ut sockret mot ett halvt Granny Smith-äpple, och hade dessutom bara citronmajonäs hemma. Drog väl i 2-3 ggr mer av senapen också… Funkade finfint. Fräscht, billigt och gott.

Jag fick för mig att vi skulle ha tårta också, 6 juni till ära. Jag hade tänkt testa det där med att göra marsipantårta, men hann glömma marsipanet medan jag skivade bananer och hackade choklad, så det blev min vanliga variant. Det duger det också, men vad ska jag NU göra med marsipanet…? 😉



typen som snöar in på saker? jag?

Det är nog tredje gången på två veckor som jag gör pizzabullar nu, men de är så nedrans goda att ha som mellanmål…

Idag med Lidls fantastiska chorizo och pecorino. De som tror att Lidl bara säljer skit har fel. Tokfel.

 

(sist fyllde jag dem med spenat och gorgonzola och det SMAKADE iofs ljuvligt, men de flöt ut till stooora flottiga och läbbiga bobbor och sumpade därmed hela picnic/plockatmatskonceptet)


köksnytt

I ugnen brassas honungs- och chipotlemarinerad lax tillsammans med fänkål, tomater, lök, aubergine, zucchini och oliver.

I köksfönstret gror snart – förhoppningsvis – mynta (mmmm, det ska bli mojitos i sommar ;)), koriander och basilika i varenda liten fin burk jag kunde hitta. Det är onekligen lättare att orka vara energisk och göra nyttiga saker på helgerna.


…räddaren i nöden

Dåligt kaffe är nästan värre än inget kaffe alls. Dåligt kaffe är liksom en möjlighet som bara faller platt. En förolämpning. Ett antal bortslösade kaffebönor som förtjänade ett mycket bättre öde.

Vi har bytt både kaffeapparater och kaffeleverantör på jobbet. Nu är människan av naturen trög och förändringsovillig, vi ingenjörer sägs ibland vara ännu trögare och mer konservativa än de flesta – uj uj. Ingen bra kombo. Trög eller ej, kaffet smakar skräp. Bittert. Våra tyska kolleger är avundsjuka för att vi har GRATIS kaffe, men jag själv betalar hellre om kaffet åtminstone är gott.

Enter Millicano. Strax efter att De Dåliga Kaffeapparaterna besegrade kontoret så fick jag ett Buzzadorerbjudande om att testa Millicano, Gevalias nya lyxiga snabbkaffe.

Snabbkaffe har normalt varit ett nödrop för mig. Något jag alltid bunkrade upp med i resväskan inför utlandsjobb (tänk t ex ”Kina före Starbucks-eran”) och eventuellt andra situationer utan kaffebryggare/espressomaskin, men annars något jag helst undvek.

Millicano, alltså.

”Genom att blanda finmalda rostade hela bönor med vårt traditionella snabbkaffe har vi lyckats skapa ett silkeslent, fylligt och aromrikt snabbkaffe.”

Det första försöket gick sådär. Jag lade ut en påse i fikarummet med en post-it på: ”Prova gärna” (urkass mobilbild, jajamensan).

Det tolkade någon som att det var OK att ta hem hela påsen. Hm… OK, varsågod, men det var inte riktigt så det var tänkt. Dit med ännu en påse. Och ännu en. ALLA påsar har hamnat på mitt jobb utom en, som hamnade hos en vän i Sollentuna som inte kom med i kampanjen men som också ville buzza snabbkaffe.

Nu har jag bara en provpåse kvar, den kommer också att hamna på jobbet för nu har Millicano blivit ett självklart inslag för mig och jag har lite fnissande insett att jag faktiskt blir irriterad när det inte finns där. Alla som har testat tycker att det är jättegott. Jag använder det som ”extra krydda”, för vårt automatkaffe lyckas med den tveksamma bedriften att vara surt, bittert och svagt på en och samma gång – så nu adderar jag ett antal teskedar Millicano i varje kopp. Det blir helt OK då.

Millicano slår fortfarande inte det ljuuuuvliga som kommer ur min espressomaskin här hemma, men det är smakrikt och helt klart det bästa snabbkaffe jag testat hittills. Högt betyg från mig (och kollegorna).

PS LITE pinsamt är det att Esko, stackars grabben som fyller på våra nya kaffeapparater och därför har blivit ”the messenger” som alla skjuter, alltid lyckas komma förbi varje gång jag pratar skit om automatkaffet till förmån för Millicano. Uuhuuuuu. Det är ju inte hans fel att han måste leverera skräp :-/ I början påpekade han lite trött att han levererar det kaffe vårt företag är beredda att betala för – alldeles sant – man nu orkar han inte ens säga det längre…


årets julklapp till mig själv 2011

(never mind att den inte anlände förrän 2012)

Plötsligt fanns den där, på amazon.de, i rätt färg och till bra pris.

Kaffet? Görgött, söm en säjjer.


Kvällens mat blev fantastisk

Du finner den HÄR


stoppa plågsamma gratäng-försök!

Nämen alltså, detta ska inte bli plågsamt, hoppas jag. Gratänger är snudd på idiotsäkra! (he, jinxar jag kvällens middag nu tro?) Jag skulle egentligen göra speciallasagne i dag (tänkte hyvla zucchini att varva med istället för pastaplattor), men blev inspirerad av en vän som skulle laga tacogratäng efter ett recept på kolhydrater.ifokus.se (ett recept som emellertid inte lät kul nog för mig) – så fick jag en idé att testa något eget.


nä, jag fick tyvärr inte med alla ingredienser eftersom jag fick ännu fler idéer efter att jag hade fotat

Fram med långpanna, i med en skvätt rapsolja. Skär ner – i ganska stora och ”chunky” bitar – följande:

  • 1 stor zucchini
  • 3 tomater
  • 2 lökar (nej, inte DE lökarna snuskis där ;))
  • ca 15 cm purjolök
  • 1 gul paprika
  • 1 röd paprika

Salta lite, vräk eventuellt på en del vitlök om du gillar det (det gör vi). Häll över en burk svarta bönor (kanonbra proteinkälla och faktiskt en fin mex-grej!).

Stek ca 500 gram köttfärs (…eller quornfärs/kycklingfärs för den som inte äter kött) med en påse tacokrydda som vanligt. Om du inte gillar maltodextrin(smakförstärkare) och annat snusk så kan du för all del göra egen tacokrydda – googla lite, det dräller av recept på nätet. Körde ner en stork burk salsa i köttfärsen, hällde sedan den blandningen i ett jämntjockt lager över grönsakerna i långpannan. Hällde på ostsås, klattade över en burk vitlöks-creme fraiche, hyvlade över lite ost och så SKJUSS in i ugnen.

 Jag satte ugnen på ca 200 grader, och där står den nu och doftar underbart, min testgratäng. 20-30 minuter kanske blir lagom?


gott eller inte? spänningen är olidlig

Gratängen kan man äta med nachos eller tortillas om man så önskar, vi äter den med som den är med avokado i kväll. Det dräller ju av grönsaker i den, så det funkar nog finfint så.

***************************************

Facit: det blev jättegott (väldigt högt betyg från oss båda), och en dryg halvtimme i ugnen blev bra. Jag kan verkligen rekommendera det där med att äta en avokado till, det gifte sig väldigt fint med den kryddiga gratängen och den milda och lena avokadon.


är huvudet dumt får kroppen lida

Jag hade köpt en påse med mandel att knapra på när eftermiddagssuget sätter in.

Det satte in NU. Fikadags. Fjortonnollnoll.

VAAAAR är min mandel? Jo, påsen ligger kvar hemma.

Jag är inte hemma. Jag är på jobbet. På jobbet, där det finns automater där man kan köpa glass, godis… men det ska jag ju inte. Jag ska sitta här och sukta.

Damn!

*****************************************

I made it! Jag klarade eftermiddagen utan att falla till föga för dumma godisautomaten!

*****************************************

…men det är ju tur att man kan fylla kroppen med snällt och gott när man kommer hem istället – det blev mitt gamla favoritsnabbfix: linssoppa. Underbart för magen, nyttigt och går att variera i det oäääändliga. We love it!


testar att laga sån där hälsomat ;)

Jag kan ju inte påstå att Kristoffer JUBLADE nere på Konsum när jag sa ”jag tänker testa quinoa i dag”, men nu har han smaskat och sagt ”gott gott” två ggr på fem minuter, så det kanske inte var så tokigt ändå. För att inte alldeles chocka våra kroppar så stekte jag hamburgare att ha till.

Gjorde en ljummen quinoasallad ”på känn” – kokade upp lite vatten, körde i ekologisk grönsaksfond, salsa verde och nån dl krossade tomater. Lätt kokt blomkål, purjo och paprika fick ligga och gona sig med med quinoan när den svällde. Sen ner med det varma i en sallad med tomat, rödlök, ännu mer paprika och fetaost. Kryddade med vitlök, svartpeppar och chili.

Not bad! Jag hade tänkt trycka dit avokado också, men den stackars kraken som vi köpte minns-inte-när hade legat och självdött i sin ensamhet. Rutten inifrån, vilket öde 😦