en kvinna, två katter och en massa tjöt

kattsnack

hmf

julen2013

(upphovsmänniska okänd)

Kompisen, som bara by the way har världens sötaste kattunar till salu, tycker att jag ska satsa på en crazy-cat-lady-julgran i år. Hmf.

Är det nu jag kan titta på K med blöt blick och pipa ”två katter gör ingen jul”?


Astro?

astro

Jag är ju inte dummare än att jag vet att det finns folk som tycker att det är tokigt att en vuxen människa kan bli så sorgsen av en katt. Som tur är finns det folk runtomkring som ser det annorlunda (och många av er läser här – tack igen för all omtanke). De här vackra rosorna kom från en annan kattälskare som såg oss som Astors föräldrar (aller Astros, som tanten i blombutiken råkade få det till). Jag förväntar mig absolut inte att folk ska skicka blommor, men det är alltid lika skönt att bli tagen på allvar. Det tror jag att alla kan instämma i.

Jag är heller inte dummare än att jag vet att det inte bara är Astor som kommer ut genom tårkanalerna nu. Vi har haft tuffa två år med sjuka och döende föräldrar, det tär. Det tär också att det var just Astor som var den tröstande katten, han kunde sova djupt men tvärvaknade av minsta snyftning. Spetsade öronen, lokaliserade vem som grät, och kröp sedan upp i knäet för att trösta. Näsan ner i hans silkeslena päls. Det löste inte orsaken till sorgen, men var mer tröst än den som aldrig har älskat ett djur kan ana.

Jag fick ett mail från en kollega som miste sin far för några månader sedan. Hon skrev att tanken på min förlust av Astor fick henne att börja gråta på ett sätt som hon inte gjort sedan faders begravning. Hon behövde nog den gråten. Tanken på ett älskat husdjur kan lätt bli en katalysator, kärleken till till synes simpla djur kanaliserar annat av djupare slag och det tror jag är oerhört värdefullt.

Astor var ju med redan första gången mamma fick cancer hösten 2001. Jag jagade bilder av honom i förrgår och satt och läste igenom en gammal dagboks-site sedan den tiden – allting kom tillbaka. Som tur var så kom en del skratt tillbaka också. Jag tog nämligen tjänstledigt på halvtid (och jobbade resten på distans – åkte till Västerås varje fredag för att vattna blommor och hämta mer jobb, inte direkt glamoröst men bästa lösningen just då) och flyttade till Karlstad några månader då för att vara hos mamma och ta hand om hennes gamla katt (mamma låg inne låååång tid och opererades flera gånger). Mötet mellan ungkatten Astor och gammeltanten Stumpan var inte helt utan komiska poänger:

”På nätterna är det full sula, katterna härjar och det är värre än någonsin eftersom Astor börjar bli karl (tror han, iallafall). Han kan inte alls förstå varför inte Stumpan (14 år, steriliserad sedan snart tio år tillbaka) vill snuska sig med honom. Hans brist på erotisk finess blev snudd på pinsam när han helt sonika klev på henne när hon låg och sov, men det är ju inte direkt så att man kan ta honom åt sidan och lite diskret påpeka vikten av ett romantiskt förspel. Han får massor av stryk av Stumpan, men han ger sig inte. Han vill. Imorse blev jag tvungen att skratta, för då låg han en bit ifrån henne och betraktade henne noga. Hon halvslumrade med ett halvt öga på honom ändå, men till slut tog tröttheten över och hon började snarka – och jag svär, hon hade inte hunnit mer än två snarkningar förrän han reste sig och smög upp på henne. Hon kanske bara lurades för hon vaknade iallafall illa kvickt och dängde till honom så att han kved.” /nov 2001

Det blev ingen köttslig kärlek för Astor i Karlstad. Men mycket kärlek från min mamma fick han. När hennes älskade Stumpan dog några år senare så flyttade han dit som ställföreträdande terapikatt. Han var kung hos mamma och han var kung hos oss. A very fine cat indeed. En sann sentida ättling till Hodge the Cat.


vad jag saknar

hans hundaktigt trogna sätt att alltid komma när jag ropade, oavsett hur roligt han hade med det han höll på med
hur han var den absolut enda katten i hushållet som lydde ordet ”nej!”
hans mjuka mjuka fluffiga päls, som dessutom alltid doftade så gott
att han aldrig kissade eller bajsade på fel ställe
hur han spetsade öronen om man så bara viskade ”skinkis”
hans gnölande sätt att ”prata”
hur han spann som en hel V8
oj
jag saknar hela honom


det tar slut här

astor131026

Den här bilden tog jag den 26/10, då anade vi ännu ingenting. Cancer är sjukdomen som förföljer många av oss. Astor har tumörer i bukspottkörtel och lever och måste därför tyvärr få somna idag. Jag kan inte med ord uttrycka hur less jag är på denna sjukdom som tar både tvåbenta och fyrbenta familjemedlemmar från oss. Jag är glad att han var så pigg så länge, men fy tusan så ont detta gör.

kattungeastorAstors uppfödare skriver så fint:

Har inte så mycket att säga som inte redan har sagts. Tårarna rinner och maktlösheten över denna sjukdom bara växer. Jag känner med dig. Glömmer aldrig när vi hittade dig hos Astor på utställning i Västerås. Du satt där hela dagen och bestämde dig för HONOM innan vi åkte därifrån:-) Astor är speciell även för mig då han är från vår 1:a kull.
Astor har haft ett kanonliv hos människor som älskat honom för den han är. Han blev lite personifierad som Astor von Ulvborgen och det har jag verkligeb uppskattat!
Kommer sakna honom genom dina små inlägg här i FB Siv men det är inget mot vad ni kommer att göra under en lång tid.
Tack för att Astor har fått vara så älskad♥♥♥♥♥


fortsatt tufft

kelgrisen

Telefontid med veterinären, det ser tyvärr ganska mörkt ut. Han har vätska i buken, det kan både människor och djur ha av många anledningar och för en katt är det ofta ett tecken på svåra och icke behandlingsbara sjukdomar. Han har ätit lite och är piggare än igår, så det är inte djurplågeri att låta honom få hänga med till imorgon, då är det vardag och ordinarie personal är på plats – då blir det ultraljud och analys av vätskan. Är det en tumörsjukdom så behöver han få somna in, men är det en behandlingsbar inflammation så ska vi såklart göra allt vi kan.

Astor är världens största kelgris så vi fryser utan honom. Både inuti och utanpå. Det är lite tufft nu. Minsta katten är väldigt pipig och ropar efter honom. Katter är inte direkt kända för att vara sentimentala, men nog känner de av att någonting inte är som det ska.


en konstig dag

Jag trodde att detta skulle bli en stilla dag med kontemplation över död mor, far, halvbror, lilltjej, svärfar och alla andra som fattas mig – men nu blev det annorlunda. Astor har varit småhängig i några dagar, igärkväll började jag bli orolig och strax efter sju i morse gick jag upp och ringde akuten på djursjukhuset i Strömsholm. Det var smått kaos i Strömsholm idag, så en av djurskötarna satte dropp på vår älskade katt och sen fick vi vänta i sju timmar på veterinären. Timmarna segar sig fram när en sitter där förtvivlad och ingenting kan göra, men trots att Astor var jättesjuk så var de andra djuren ännu sjukare – inget att göra åt, bara att acceptera och ta det lugnt.

droppastor

Så dålig som han var i morse så trodde jag att vi skulle få gräva ännu en kattgrav innan dagen var slut och så hade det nog kunnat bli om vi inte hade åkt in. Han har en del värden som är mycket dåliga, men de är långt från entydiga och det kan rent av vara så att han blir fullt frisk. Tack gode gud för försäkring men också för undansparade pengar. Detta kommer inte att bli billigt. Astor har varit en utomordentligt bra affär för Agria, jag har betalat mer än 15000:- genom åren och han har aldrig förut varit sjuk. Har inte stort hopp om att få mycket nytta av försäkringen men hoppas såklart på att det hjälper LITE.

Denna älskade katt. En stor, snäll och vacker björn. Jag vill inte mista honom nu. Han ska fylla 13 år i januari så han är ingen ungkatt precis, men fram tills nu har han varit så pigg och fräsch att detta kom som en stor stor chock. Han är kvar på djursjukhuset, men veterinären hoppas på att han ska bli frisk nog att vi ska kunna hämta honom på måndag (tur det, för jag ska till Tyskland på tisdag och även om K är världens bästa husse så skulle det kännas jättejobbigt att åka om Astor är jättesjuk fortfarande).

Håll en tumme eller två.


en SÅN vecka

130830Han är fin, han den där. Han orkade le så här fint mellan urnsättning och bouppteckning. Gråt och skratt omvartannat, så har de senaste dygnen varit och så är väl detta jordelivet. Nu hoppas vi få lugn och ro. Ingen mer sjukdom bland närstående på LÄNGE, tack.

Vingarna? De sitter på en vägg i en liten tunnel i Skövde.

——————-

Det blev en tung vecka på flera vis, liten Iriis har levt på övertid ett bra tag (aldrig hade jag väl trott att hon skulle vara så pigg så länge när hon kom till oss för 2,5 år sedan när mamma blev för sjuk för att kunna ha kvar katterna), men i tisdags kväll åkte vi till veterinären för att ge henne en sista spruta. Allt gick fint men nog var det sorgligt. Vi hittade en vacker viloplats under en stor syrénbuske i trädgården och förrättade en fin liten begravning till hennes ära.
Ritualer. De behövs.

iriis19611


minitripp de luxe

Min halvsysterdotter Maria började plugga till sjuksköterska när hon var 33 år – igår tog hon sin examen. Bra jobbat! Vi åkte till Karlstad för att fira henne igår, sov över hos min halvsyster (granne med Loob) i Karlstad och blev kvar hos henne hela dagen idag. Yvonne är 22 år äldre än jag, men nu när vi är vuxna gör det ju ingenting alls. Vi har suttit ute i solen och pratat om allt och ingenting, det var mycket trevligt.

yvonneochjag
Yvonne och jag för ”några” år sen

Roligast igår var Marias dotter Mika som förälskat tittade på K, slängde till med huvudet åt mitt håll och frågade ”är du gift med henne?”. K sa nej och Mika (som ännu inte fyllt fyra år) sa ”varför har du tagit med henne då?”. Way to treat a gammelmoster 😉

Jag blev riktigt sentimental av att komma ”hem” till Karlstad, det är en ny känsla för mig. Alla resor dit de senaste åren har varit förknippade med jobbiga ledsamheter, det var en skön och nyttig kontrast att åka dit av ROLIGA anledningar den här gången.

alma

Min halvsysters vackra Maine Coon Alma. Hon är otroligt skygg, så vi blev förbluffade men glada över hur social hon var mot oss den här gången.

Imorgon måste vi jobba igen (om än hemifrån), så det blev inte ens 24 timmar i min gamla hemstad. Normalt sett skulle jag vara trött och sliten efter sammanlagt 45 mil i bil, men den här resan GAV energi. Tack livet. Jag behövde det!


Bild

lussekatt

julspockissen


cats of Greece







(jag har 351 bilder till. ungefär.)


när man känner sig som en DÅLIG kattmatte

Kollegan – jätteallergisk mot katter, men tycker att det är trevliga djur – puffade på mig i fikarummet och berättade att han hade köpt en KATTADVENTSKALENDER till sina svärföräldrars katt.

Kattadventskalender? Never heard of. ”Skäms på mig! Tar jag inte HAND om mina djur?” tänkte jag och hukade under ett blytungt tråk av ruelse.

En luxury kitty treat per dag, med extra lyx på julafton. Wow! Det vore väl nåt det. Nu kanske jag inte ska satsa på det hemma – det skulle ju bli fyra stycken då – men syrrans vackra Alma kanske kan få en.

Kattadventskalender. Ja jisses.

Det är lite som Manhattan kontra Haiti. Vilka drabbades värst av Sandy? Vilka skrivs det om? Vilka har bäst möjligheter till återuppbyggnad?

Nej, det blir ingen kattadventskalender. Det blir ännu en gåva till UNICEF istället. Fast Nyllets gest mot svärföräldrarnas kisse var rar!

(en annan kollegas son slapp få ännu en gullig nalle i förra veckan, hans födsel resulterade istället i ett antal paket med näringspulver till de som behöver det bättre. hans föräldrar uppgavs gilla det beslutet. gott så.)


alla behöver ett leende

Jag är så trött så trött så trött så trött heeeela tiden, men den här filmen fick mig att le:


Bild

Min katt, den diskrete


han glittrar som guld…

…min fina kattfabror Astor. Att få ligga i våra sängar – och dessutom kunna jäsa i en solstråle – det älskar han. Oftast är det stängt in till sängkammaren, men i dag lade jag mig och *host* läste en stund på eftermiddagen, så då fick de följa med.

Kristoffer är i Stockholm och springer halvmara. Jag hade nog också tänkt följa med först, men jag är fortfarande lite halvsänkt efter en rejäl migränvända i går, och så hade jag faktiskt en massa jag ville hinna hemma.  Har naturligtvis inte gjort hälften av det jag tänkte än, men en hel del pyssel har det blivit. Kvällen är ung 😉

 

(ser ni att det är lite rörelseoskärpa på ena tassen? sekunden efter sträckte han sig fram och klappade till Spockissen som råkade hoppa upp i sängen precis när jag tog bilden. DET ögonblicket, som såg rätt kul ut, missade jag såklart.)


ja. det regnar. och?

Man kan ta en fotopromenad i regn också. Och njuta av att det åtminstone är myggfritt i skogen när det regnar. Och passa på att göra indianskutt och hoppsasteg som ingen ser i skogen för det… regnar. Och så kan man hämta paket med böcker att läsa när det… regnar. Ja, men ni ser. Allt stannar inte när solen sover.

När jag kom hem så såg jag genom köksfönstret att solen sken… lite. I två minuter. Om den börjar göra det igen lite senare så kanske det blir en sväng ogräsdragande i trädgården. Det finns en gräns för hur klämkäck jag vill vara i regnet i dag 😉

I dag passade jag på att ta en sväng runt hembygdsområdet innan motionspromenaden tog vid.

gammal offersten med modernt monetärt offer i lilla skålen

hjärterummet är låst i dag

…som vilken midsommarafton som helst 😉

vårt lilla bad/gym, tyvärr stängt på söndagar!

långt därborta ser du herrgården

Sillens matte bor på nionde våningen och får just nu nya fönster, så Sillen bor hos oss tilsl det är färdigt, för säkerhets skull. Sillenär, ööööh, nämligen lite äventyrlig och IIIINTE rädd för höjder. Sillen och Spockissen bråkar, leker och tvättar varandra. De är så goa att se tillsammans de där två.men… men… SOLEN! 😉


uuuuhuhu

Spockissens jourhemsmatte skickade över en gammal kattungebild som hon hittade…

Uuuuhuhu – ÖRONEN! Lilla lilla katten, så makalöst söt han var, och ÄR.


det är mysigt att ni sitter still så mycket, men mååååste ni glo på OS hela tiden?


dödens lammun… ros


denilsediment

Om man nyss har bytt plats för sina dagliga mediciner så ska man inte ha en burk Stilnoct stående där de BRUKADE stå förut. Åtminstone inte om man är tankspridd. Det har jag lärt mig i dag.

Jag hann dricka en halv kopp kaffe innan jag började känna mig väldigt underlig. Gick ut i badrummet, såg en av mina RIKTIGA mediciner, som jag SKA ta, och insåg mitt misstag.

Vi skulle ha dragit iväg till Molkom över dagen för att städa mammas lägenhet, efter två Stilnoct var det bara att glömma. Tillbaka till sängen igen. Jag har gått rätt kraftigt minus på sömnkontot den senaste veckan (det gör jag varje arbetsvecka, det är ju bara så) så det kanske inte gjorde så mycket egentligen, men Molkom får vi ta i morgon istället och det är aningens surt för söndagar är så perfekta fixa-allt-inför-kommande-vecka-dagar, vare sig det är med storkok, tvättstugesessioner eller bara fundera och planera i största allmänhet.

Nu har jag ställt burken med sömntabletter på ett smartare ställe 😉 Hoppas jag.

Den gångna veckan var i alla fall den bästa arbetsveckan sen jag minns inte när. Har känt mig som en värdelös medarbetare på jobbet hela hösten, jag har tvingats vara borta mycket och när jag har varit där har jag mest bara varit trött och tankspridd. Det får min inre prestationsneurotiker att må jäkligt illa (det spelar ingen roll hur mycket jag vet varför/hur mänskligt det är), och så är den onda cirkeln igång. Den gångna veckan hann jag massor, fixade saker som jag inte var säker på hur bra jag skulle fixa och som kronan på verket kom besked om att jag äntligen ska ner till Berlin och jobba lite igen i februari. Det har jag längtat efter.

Nu satsar jag på en bra arbetsvecka till. En dag i taget. Så är det. För oss alla. Amen.

…och så är vi ”barnvakt” igen. S är i Finland för att begrava sin mormor, så Sillen bor hos oss över helgen. Det är så MYSIGT (ja, inte att S är på begravning, men att vi får låna Sillidillinen)!

What? Skulle ”smågrabbarna” härja tillsammans? Bajsar björnar i skogen?

De tre kattpensionärerna tittar bara lite trött på dem innan de somnar om. Gott så.


ännu en stulen bild

K lyckades ta en fantastisk bild på Spockens aningens udda avslappningsstil: