en kvinna, två katter och en massa tjöt

huset

hallen före och efter

Att renovera hus är både dyrt och slitsamt. Nedersta hallen (eller egentligen den näst nedersta – en av fem (!) hallar i vårt snirkelkrokiga hos) har fått vänta allra längst av hallarna, eftersom takhöjden har fått oss att tveka (vingla på stege i trappa? inte lätt), men i december började den flitige K att greja.

Just den hallen är det första som möter en när en kommer in, så det är roligt att den är tillsnyggad nu, det trasiga gröna vävtapeten från förr var… eh, ja. (Kristoffer har bra före-bilder)

strandkasseSpockissen småskäms över fultapeten, men tycker samtidigt att den var hiskeligt kul att klättra på. Det var dock taxarna som bodde där förut som rev sönder den värst, även om deras påbörjade verk fick hjälp sen också.

Allt är inte färdigt än, men färg och tapet är på plats, tavlor är uppsatta. Vi gillar det. Kvar att göra? Måla trappa och räcke (vi tänker att furu ska få bli blanksvart), hitta ny garderob och hatthylla.

hall4

hall1klart att han ska vara med BÅDE på före- och efterbilden!

hall2

Det är mycket kart- och tågtema på tavlorna i våra hallar. Och så har vi vaktgargoylerna förstås. Nästa resa är just bokad, och den kommer att låta oss kombinera gargoyler och jugendstationer. Nu blir det Paris. Vi har båda varit där förr, men aldrig tillsammans. Nerräkning pågår, drygt fyra månader kvar.

hall3


det går inte riktigt lika snabbt längre… (det kostar ork och pengar!)

…men lite husfix blir det då och då. Jag härjar mycket i trädgården och K har tapetserat om i gästrummet. Nu pimpar jag det, det är inte HELT färdigt än, men nästan. Klar förbättring. Det såg så eländigt ut förut så jag ville inte ens ta någon före-bild 🙂

130505b

130505

Iriis kollar läget. Hon tycker att det ser rätt OK ut.


den obligatoriska snödroppekollen första mars

130301c

Det finns hopp! På vägen till fotostället klafsade jag dock fram i ett ca 15 cm tjockt snötäcke. Fortfarande.


nästa steg…

Den nya diskbänken är temporärt ditlagd (det är knöligt att vara utan bänk och avlopp) innan vi drar dit den lilla mosaikraden längst ner. Den gamla diskbänken satt med en plåt upp under nedersta kakelraden, förvisso praktiskt ur antiläckagesynpunkt, men inte så bra för oss som INTE hade tänkt byta kakel. Mannen som besiktigade huset rådde oss att vara försiktiga, bakom så gammalt kakel finns det ofta asbest i fixmassan. Vi ansåg att kakelraden längst ner borde vara safe eftersom den är ditsatt relativt sent (asbest förbjöds 1976), men allt kakel vill vi fortfarande inte picka bort (trots att jag, öhm, lite oväntat tyckte att det var underbart kul att få gå loss på den kakelrad som nu skulle bort, ”destruera mera!”)

Nu blir det en oplanerad, men helt OK, liten rad med avvikande mosaik längst ner mot bänken. Varför inte vita kakelplattor där med? Vi tänkte att det kan vara ganska svårt att hitta nåt som inte avviker i färg – hellre än att det avviker lite (men irriterande synligt ändå) så drar vi dit en mosaikrad som avviker rejält, men som ändå kan bli en liten kul detalj. Det får vänta nån dag innan vi sätter dit den, det var läge att spackla igen de djupa hålen bakom först. Bakom plattor kanske det inte gör så mycket, men mosaik är onekligen svårare att få jämn om inte underlaget är slätt.

Nu när den fina bänkskivan är på plats så ser köksluckorna ÄNNU fulare ut än förut. Vi ska begära in offert på proffslackering – blir det alldeles för dyrt så är det absurt nog billigare att köpa nya luckor istället.

Det var inte helt otrixigt att få tillbaka kökskvarnen igen, men – youtube! Där fanns såklart en pedagogisk liten film. Internäääääätet, jag säger bara det.


första bänkskivan på plats!

Åh, det blir bra detta. Nästa steg nån gång i en diffus framtid blir att mäta den ljusa grå så att vi kan få exakt – så långt det nu går, exakt är väl fel ord – samma nyans till skåpsluckorna. Mys! Detta blir NÅGOT lättare att hålla rent än gamla läskiga brända fläckiga reeeeeeepiga skivan.


mini-lyft i köket

Vi har pratat om att mini-fixa köket ganska länge nu, men det är märkvärdigt svårt att bestämma sig för hur det ska vara. Vi målade och tapetserade redan innan vi flyttade in, så nu blir det ”bara” nya bänkskivor (inkl ny diskho), ommålade luckor och nytt golv. Diskho köpte vi i fredags (måttligt exklusiva – men duger fint – Boholmen från IKEA), i dag bestämde vi oss för att beställa bänkskivor i virrvarr, den mörka varianten. Den ljusa är barndom, så in i bomben. Inget fel i det, det är bra sorts nostalgi, men vi ville ha den mörka för att ta upp det svarta i tapeterna. Hämtas på fredag.

Jag känner folk som byggt om kök för mer pengar än hela vårt hus kostade totalt, men det är inte riktigt vårt stil. Vårt kök kommer att bli lagom fint, och det blir en kostnad runt 15000 totalt, tippar jag på. Lite mer lagom än dryga miljonen 😉


all träning är bra träning

En höstdag blir inte mycket vackrare än den dag vi har i dag, så det vanliga lördagspasset på gymmet byttes mot 2,5 timme i trädgården (hittills, jag hinner nog ut igen). Grävt ner lökar på två ställen, grävt upp spirearötter på andra (K kallar mig jordfräsen ;)), sågat ner en bunt småträd (runt 10 cm i diameter, inte oöverkomligt men nog blir man svettig). UNDERBART!


Jodå. Vi ska nog kanske kanske eventuellt komma ihåg att byta den där fula mörkgula lampkupan vilket år som helst 😉

Älskade eken börjar obönhärligen gulna…

Jag är väldigt rädd om mammas orkidé. Den har nästan fått ett otäckt stort symbolvärde. Opraktiskt med tanke på att en viss liten Mr Spock älskar att slåss med den.

Björnbären hann faktiskt mogna, men de är inte JÄTTEGODA. Rejält sura.

Ett av alla de stackars små träd som mötte döden idag…


höstens första

Vi fortsätter tulla på vedhögen som blev av björken och tallen som vi tog ner förra våren. Undrar hur många år den räcker, den är STOOOOOOR! Det finns mycket med hösten som jag INTE älskar, men detta är alldeles underbart.

En riktigt fin konjak efter maten är som pricken över i framför brasan…

Mando Diao gör Fröding på radion som ljudkuliss. Si där, en fin höstkväll i Brukshåla, då är det alldeles OK att Kulturnatten regnade inne.

Men i morgon vill jag gräva lökar, så då skulle jag vilja beställa sol, tack. Verkställ, kosmos!


september i trädgården

Den här helgen har bjudit på lite annorlunda träning. Jag har dragit tistlar och spirearötter så att svetten har sprutat. Kände att jag hade träningsvärk de luxe efter gårdagens vända, så i dag var det på’t igen. Träning som ger resultat i form av en enorm ogräshög är ju inte det sämsta.

Det är bl a här vi kämpar, det ska bli gräsmatta så småningom, men alla år då förre ägaren lät det växa igen har gjort att det är massor massor av rötter som måste bort först. Klasespirea är helt otroliga buskar (på det dåliga sättet, åtminstone om man vill ha bort dem! de tar över a-l-l-t-i-n-g!), rötterna skjuter iväg många många meter, och så kommer det skott på skott på skott. Det är andra sommaren vi håller på! Vore det inte så mycket sten och skräp i marken så vore en jordfräs förmodligen det snabbaste alternativet. Fast då bommar man ju motionen 😉

I dag tog vi ner hängmattan också (ja, efter att bilden togs, då), uhuhuuuu. LÄNGTAR tills det är dags att plocka fram den igen!

Sen var det dags att låta axlar och armar jobba – vi passade på att plocka in ved så att den får torka! Många fina brasor blir det i vinter. K drog den med skottkärran till källarfönstret, där jag sen tog emot och staplade i ”vedhörnan”. Vi tog ner en tall och en björk förra våren, blir kul att se i hur många år dessa två (stoooora) träd förser oss med värme och mysfaktor.

Eken vill ha barn! 🙂 Varje vår drar jag MASSOR av små ekskott, det räcker med vår stora fina ek tackar-så-mycket. Fortfarande inget gult i den. SKÖNT. Jag älskar när den grönskar.

Jag försöker lära mig att tycka om hösten (ja, jag gillar den, men bara fram till mitten av oktober, sen kan jag gärna snabbspola till mitten av april igen, och JA, jag hoppar t o m gärna över jul och nyår, så knasig är jag) och se det som är ”höstvackert” i förgängelsen… Här är den en av våra Rhododendron som får modella. Ja… tja… NEEEEEEJ! Jag vill ha VÅR IGEN. Det hjälps inte.


halt, lytt men åtminstone behäftad med ett datum

Ja, man går lätt sönder när man är en medelålders klunsmulla. I går studsade jag runt och började precis känna att ”jisses – jag orkar ju MYCKET mer än jag tror” när det fräste till i ena vaden och så var det slut på det lilla roliga. Det knasiga var att det skedde efter 24 minuters studsande – så jag borde ju ha varit uppvärmd. Jag har ont och är SUR och hoppas att det går över snabbt – min träningslust är såpass nyfunnen och ännu bräcklig, den vill jag inte äventyra. Tänkte följa med K till gymmet i dag och bara köra överkropp, men insåg att det är lika bra att vila helt. Jag blir bara arg annars. I går när det small  i vaden tänkte jag ”men då testar jag att ro istället” men det gick inte HELLER, och ilskan jag kände då var, uff, inte sund.

I dag enades M och S om ett överflyttningsdatum från gamla till nya tjänsten – så fr o m 20 oktober kallas jag ”Specialist Processes & Tools”, men jag kommer att börja fasa in redan nu. Jag tycker fortfarande att det känns absurt att jag ska kallas specialist, men innerst inne så jag vet ju att annat folk har hetat så i många långa tider utan att ens ha samma koll som jag har, så jag får bara ta och bestämma mig för att jag är bra nog. Andra tycker tydligen att jag är det. Många oväntade människor har uttryckt glädje över att jag tackar ja till den här tjänsten, det värmer i hjärtat. Det är folk som känner mig väl sen förr, så jag behöver åtminstone inte oroa mig för att de inte vet hur besvärlig jag kan vara. Det kommer i viss mån att bli mitt jobb att tjata på folk, det är jag INTE bekväm med (tro det eller ej!), men är det NÅGOT jag jobbar på så är det att få folk att se nyttan i vissa regler – följer man dem så slipper man mycket besvär i slutändan. Jag vill lära folk att jobba SMART! Gör man saker i rätt ordning så – katjing. Det är kul!

Ingen av oss drog till gymmet – det är en strååålande kväll ute, och det tar inte direkt slut på ogräs att rycka i vildmarken som kallas trädgård…

Inget gult i eken än. SKÖÖÖÖÖNT! Älskar att se den lövklädd.


katharsis

Träning är ett vitt begrepp – att tömma hus och trädgård på skräp (utrivna golv, kasserade garderober, stammar, grenar, hööööögar med ogräs) är inte bara underbart rent estetiskt sett, det är något man kan/bör se som riktigt bra gratisträning också 😉

Jag har besök av den förgrömmade mensvärken igen och det ohotat bästa då är ibuprofen plus ganska tung fysisk ansträngning. Tre vändor till Återbruket får stå för en del av det, men senare i em blir det en hård vända med roddmaskinen också. Näst näst sista semesterdagen är det dags att börja varva upp igen…!

I en Gagarintröja från Moskva går allt geschwinnt 😉 300 rubel – runt 75:- – kostade den på rymdmuséet (mycket mycket bra ställe. något av det bästa på hela semestern, faktiskt!). De krängde liknande tröjor nere på stan för betydligt mer pengar. K och jag har en varsin likadan. Det första steget mot gemensam husvagns-overall…? eller inte.

Bort! SKÖÖÖÖÖÖÖNT!

Två flak med trädgårdsavfall blev det också, bl a en massa stammar och grenar som jag sågade av i våras. Under – eller snarare bakom – stora trädgårdshögen hittade vi jättefina hallonbuskar! Kul! Andra sommaren, och vi hittar fortfarande roliga överraskningar när vi hackar oss fram genom djungeln 😉


höst vid huset

Jag känner att jag behöver väga upp mitt hemska gnällinlägg nedan med en bunt oktoberbilder:

föda förbrödrar! tre stycken kommer bra överens, så bra att de t o m äter så här tätt tillsammans. sorgebarnet Iriis är emellertid fortfarande både mobbare och mobboffer.

envisa smultron vägrar ge upp! de vilda plantorna på uppfarten blommade för andra gången i år, och resultatet är två bleka små bär, men tänk att de trotsat mörker och nattfrost?

denna hög innehåller både björk och tallved. det blir många brasor i vinter…

älskade eken ståtar så vackert i ena hörnet av trädgården nu när de förfärliga högarna med grenar och löv är bortskjutsade.


mercy mercy me

På dagen ett år sedan flyttlasset gick (TACK alla ni som var med då!) är vi officiellt kvarterets skam. I vår brevlåda låg en lapp från kommunen som upplyste oss om att nu MÅSTE vi faktiskt klippa häcken ut mot gatan. Vojne. Då gör vi väl det då, vi aningslösa villaägare som inte har förstånd nog till allting 😉


så rätt men lite fel

Vi ville ha grått, men kallgrått, snudd på gråblått, INTE grå-i-gul-ton. Vi trodde att vi fann den x 2. Pärlgrå eller betonggrå?

(ja, de hette så, färgerna, och vi kunde knappt skilja dem åt)

Eftersom samtliga invånare i huset är så otroligt ohemult macho så valde vi såklart betonggrått. Nu när den kommer upp på väggen i ljuset vi har här (allt är liiiite varmare och gosigare i Surahammar? ;)) så ser den likförbaskat lite gul ut, men OK då.

Jag är helsänkt av tokflunsa och orkar knappt röra en fena. Kristoffer är inte heller helfrisk men lite piggare än jag den här veckan (för två veckor sen var det omvända roller) men han har jävlaranamma nog att vilja få det gjort. Liten katt är naturligtvis med och kollar så att allt går rätt till.


OK, det kanske händer lite ändå

Hallen under bearbetning i våras:

Hallen sedan några timmar tillbaka:

 

Bilderna har jag snott från kärestans blogg (jag är inte lika duktig på att ta fula före-bilder som han är :)). Hallen har varit målad ett bra tag nu, och tapeterna (japp, Claude igen, vi försöker knyta ihop rummen lite) har legat länge – men i dag blev det av att få upp dem. Mysigt. När jag ser alla färger och mönster så undrar jag ÅTERIGEN vart mitt skitnödiga jag som bara ville ha allting vitt vitt vitt för ett antal år sedan har tagit vägen. Jag har nog blivit en gammal kulturtant (K också, eftersom han tycker att det är lika mysigt som jag gör).


Man ska inte gräva ner sig.

Men gräva ner de här, det ska jag.


jag har blivit en sån där som bara mal och mal om trädgården… förlåt!


husägarinsikter, del 13486358b

Man vet att man har börjat förändras en smula när några dagars regn får en att tänka ”åh, nu blir gräsmattan glad!”.


Matsalen

Diskreta tapeter är överskattade!

Målad och tapetserad har den varit ett bra tag nu, nu har vi äntligen fått upp lite tavlor också. Vespatavlan skulle egentligen ha varit en stilren svartvit sak med en vindlande trappa – men så blev det så här *harkel*

Vår matsal är färgrik. Varm. Mysig. Den ska kännas inbjudande, och det tycker jag att den gör!


(jaaaa, jag har rätat upp alla ljusen nu!)

Tavellister har jag velat ha länge, men aldrig haft förut. Så praktiskt att automatiskt få alla i ”rätt höjd” utan att mäta fel, och så smutt att lätt kunna plocka om och byta bilder utan att göra nya hål i väggen. Me like!