en kvinna, två katter och en massa tjöt

en tanke att hålla i

En del tror att det finns en kruka guld på andra sidan regnbågen. Jag tror att det finns ett stort stort fikabord. Kaffet är alltid starkt och varmt och ingen blir tjock av bakelserna. Jo, det finns te också. Och cognac. En liten älskad flicka kan plötsligt sitta upp själv i barnstolen. Hon äter chokladtårta med hela ansiktet, det t o m fastnar lite i de långa långa ögonfransarna men hon bara skrattar.

Det är ett café där alla gamla vänner får plats, det finns alltid ännu en stol att sätta fram. Man kan inte promenera dit, eller ens åka kommunalt, man får snällt vänta tills det är dags. De som sitter där och fikar vet att vi är ledsna, men de tänker att vi klarar oss. Tillsammans. Kärleken får bära oss tills det är vår tur att beställa in den första koppen espresso. Mamma har fått en till att slänga käft med. Det är flera som återser en kär vän nu. Vi får bara ta och unna dem det, vi som sitter kvar här och gråter.

När jag säger att kärleken får bära oss så exkluderar jag på intet vis de som för tillfället inte ägnar sig åt romantisk kärlek. Love comes in all shapes and sizes, vare sig det är kärlek till/från människor eller djur, partner, släkt (biologisk eller självvald/i sinnet adopterad), vänner, i ”kött” eller per telefon/mail/vadsomtänkas kan. Caféet är heller inte knutet till någon religion. Regnbågen tillhör alla.

Den lilla älskade flickan har varit saknad i fyra år nu, mamma i snart två. Att pappa dog 1981 känns mest overkligt. Tiden flyger och står still på en och samma gång. Fysikens lagar är luriga.

Den femte juli dog min svärfar. Det gick snabbt när det väl hände, cancer-jävla-skitsjukdom, men alla hann dit och det är nog få som får dö omgivna av så många anhöriga. Bonus var en fin midsommarhelg tillsammans, då vi ännu inte ens visste att cellgifterna hade misslyckats.

Igår tog vi ett sista avsked och det var mycket vackert, men jag är fortfarande arg för att han skulle behöva dö nu. Så många har komplicerade förhållanden till föräldrar, så många föräldrar har varit dumma eller elaka eller otillräckliga (därmed inte sagt att de förtjänar att dö), men Gösta och Kristoffer hade något speciellt. Gösta var en av ”the good ones”. Gösta och Kristoffer hade något som var så jäkla fint, och hoppingivande. Ett förhållande som var vackert att vila i för mig som hade en annan sorts pappa.

Sov gott Gösta. Vi saknar dig. Jag hoppas att de har falukorvsmackor till dig på caféet. Ja men SJÄLVKLART har de det, nu när jag tänker efter.

totstagubbenshjarta

Det underbara hjärtat var ett av flera som en florist i familjen, Malin, gjorde. Fotot togs av Göstas ”plastbarnbarn” Elin.

Annonser

5 svar

  1. Jens Mårtensson

    ❤ ❤ ❤

    25 juli, 2013 kl. 19:01

  2. Vilket fint hjärta!
    Trösten är väl att fortsättningen finns därborta någonstans… tänker på dig!

    26 juli, 2013 kl. 10:00

  3. Vilken fin tanke om ett regnbågscafé! Jag tänker mig att mamma äter skorpor med alldeles för mycket smör på och farmor dricker kaffe på fat med en sockerbit i munnen. Faster B:s vassa tunga har säkert fått igång en hel del INTRESSANTA samtal, hahaha, hon var så radikal att hon t.o.m. chockade mig ibland. Men hon dricker sitt kaffe och det glittrar i de ekorrpigga ögonen.

    Jag tänker på er i denna tunga stund. Många kramar.
    Carra

    PS. Vilket vackert blomhjärta. DS

    28 juli, 2013 kl. 11:38

  4. Klart det finns falukorvsmacka!
    Och underbart hjärta!

    6 augusti, 2013 kl. 10:35

  5. Vi får fortsätta fundera!

    8 september, 2013 kl. 13:21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s