en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för maj, 2013

Tack för ingenting

image

ICA skickar ut en bilaga med tips på morsdagspresenter. Naturdiet? Fy f*n.

Annonser

starstruck

Chris Hadfield. Jag bugar.


för livet är alltid en tävling

mobilen 321

Dagarna går. Igår var det ett år sedan vi jordade mammas urna. Jag skrev en liten minnestext på fejjan. Många av mina vänner där kände mamma.

Jag tror att den mänskliga hjärnan har ett behov av att skapa mönster också där det egentligen inte finns några. Icke desto mindre – skapat mönster eller ej – så var det fint att hitta de första utslagna förgätmigejerna idag. Mamma tyckte mycket om dem och idag är det ett år sedan jag tog de sista stegen fram emot mina föräldrars grav med hennes urna i famnen. Det var minst sagt en speciell stund att långsamt låta den glida ner och ställa sig på botten. När pappa urnsattes – 30 år tidigare – var det inte tal om att nån av oss skulle göra det själva. Kvinnan på kyrkogårdsförvaltningen och jag bokade dagen tidigare under vintern, vi hade bestämt att den 11/5 skulle det vara solig blommande vår. Vi misslyckades. Regnet strilade, det var kallt. Jag önskar att jag kunde säga något annat poetiskt om den vackra stunden men jag minns inte mycket. Hennes närmaste vänner var där, det var viktigast.

För ett tag sedan fejjan-diskuterade vi, en vän och jag, lite om det där med att vara relativt ung och ha mist båda sina föräldrar. Ingen av oss är speciellt lagd åt det sentimentala hållet, så det var inte direkt en diskussion fylld av självömkan, mer åt hållet ”tänk så det blev”. En för mig okänd människa dök in i diskussionen och förklarade att vi var minsann lyckliga vi som hade haft föräldrar som var bra nog att sakna sedan de var döda. Ja, va f*n svarar man på det?

(jag vet, det var en diskussion som var öppen att läsa/skriva i för alla som är fb-polare med min vän och man ska inte diskutera sånt i en statusuppdatering om man inte vill ha andras åsikter, jag bara blev så jäkla paff.)

Ingen av mina föräldrar var enkla i alla avseenden. Jag hade inte direkt någon sagouppväxt. Men de gav mig livet, satte mig på jorden och allt det där. Spermie mötte ägg. Jag blev vuxen och hittade det utmanande men också nödvändiga och härliga i att göra saker själv. Inse att det jag vill ha, det måste jag fundera ut hur jag ska skaffa själv, vare sig det handlar om saker som kan köpas för pengar eller inte. Allt kan inte skaffas, ens med all vilja i världen. Det är också bara att acceptera. Välja andra vägar. Köra huvudet i väggen ibland och testa något annat. Det är att vara vuxen för mig. Det och att inse att livet inte är en tävling, allra minst en tävling i vem som har det sämst. Sånt har åtminstone inte jag tid med, för är det något jag har lärt mig så är det att livet är väldigt kort också, vare sig man får cancer eller ej.

————————————————————-

Varje gång jag loggar in här så blir jag förvånad över hur lång tid som har gått sedan jag senast skrev något. Jag är inte så bloggsugen nu (jo, i bokbloggen skriver jag mer, men det blir en annan sak).

Jag har en ny idé som jag funderar på. Ni lär märka om jag tar det från idé till handling!

————————————————————-

Annat nytt? jag har blivit helt tokig i Chris Akriggs cykelfilmer! De är så snyggt gjorda, musiken är så bra och han är så fantastiskt skicklig.


det går inte riktigt lika snabbt längre… (det kostar ork och pengar!)

…men lite husfix blir det då och då. Jag härjar mycket i trädgården och K har tapetserat om i gästrummet. Nu pimpar jag det, det är inte HELT färdigt än, men nästan. Klar förbättring. Det såg så eländigt ut förut så jag ville inte ens ta någon före-bild 🙂

130505b

130505

Iriis kollar läget. Hon tycker att det ser rätt OK ut.