en kvinna, två katter och en massa tjöt

när träden blir gula blir jag grön

Det där med att välja doft är en hel skola i sig för parfymnördar. Jag är nog mer intresserad av dofter än genomsnittet, men jag har två RIKTIGA parfymnördar i vänkretsen och jag är långt från deras nivå, så jag törs inte kalla mig nörd.

Man talar om ”gröna” dofter. Jag har alltid tyckt om dem på andra, men jag har alltid dragits mer till det varma vaniljhållet för dofter på mig själv. Lustigt nog så verkar det vika nu, de senaste två dofterna jag har köpt (Versaces Versense och nu Maison Martin Margielas ”untitled”) är definitivt gröna.

”Untitled innehåller noter från den sällsynta växten Galbanum som kombineras med rökelse, apelsinblomma, vit mysk och cederträ i en unik doft.”

Galbanum? ALDRIG hört talas om! På bilderna ser den ju nästan ut som kummin… eller nån sorts loka. Nåväl, det luktar i alla fall gott, så nu sitter jag här, nytränad och nyduschad, och nosar på mig själv. Det är något lite androgynt unisex över doften, jag antar att det passar min skogshuggarimage 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s