en kvinna, två katter och en massa tjöt

en lördag i september

I dag är det 31 år sen pappa dog. Numera känns det helt absurt att minnas att jag ens hade en pappa, och jag har svårt att föreställa mig hur det vore att ha en nu, som vuxen. Fast ibland, ofta, när jag hör andra runt mig prata om sina föräldrar så blir jag lite lite avundsjuk. I alla fall när de där som har friska föräldrar berättar om roliga saker de gör tillsammans, om hjälp de får/kan få och… ja, allt sånt.

Det har varit en väldigt tung vecka på jobbet med inlämning av Viktiga Anbudet (första vändan för mig, får feedback på tisdag, men det är då det, nu unnar jag mig att känna mig fri i några dagar), jag slet som en tok och hann i tid och det blev inte ens ett hastverk, det där som jag lämnade in. Det är jag mäkta stolt över eftersom jag började för bara några veckor sen – alla andra började i juni, de flesta har jobbat heltid med det sen dess – jag fick två dagar i veckan under september.

Träningen går jättebra, jag tror att det är en av nycklarna till att jag orkade det jag orkade, trots sömnbrist och krav på att hinna annat OCKSÅ.

Nu får jag drömma om sånt här ett tag:

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s