en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för september, 2012

a very long way from Manhattan

Gossip Girl på förmiddagen och Lars and the Real Girl på eftermiddagen – det var kontraster, minsann.

Liten blyg Lars, 27 bast, svenskättling på amerikanska landsbygden, hittar mot alla odds kärleken. Kärleken råkar vara en docka. Historien om hur Lars och hela det lilla samhället där han bor tar emot dockan Bianca är annorlunda, knäpp, absurd och alldeles underbar. Bonus också för ett av de finaste läkarporträtten jag sett i filmhistorien.

Annonser

Stackars Suzann… ;)

…hon tror nog att vi ska på bokmässa och bara glittra och glamma oss onsdag – lördag. Nu kommer hon också att inse att jag tvingar med henne på träning och sauna på kvällarna. MYYYYYYS!


veckans träning

Den här veckan har jag fått ihop 370 svettiga minuter, att jämföra med mitt veckobeting som är 210. Känner mig mer än nöjd. Mindre smärtor av alla krämpor (från scolios till dåliga knän), piggare trots hög arbetsbelastning, jag känner mig STARK och den känslan är svårslagen.

Kristoffer och jag fortsätter att träna styrketräning ihop (men promenadpassen gör jag ensam – i dag blev det svettig SVETTIG vända framför ett avsnitt av Gossip Girl igen) och det fungerar hur bra som helst. Vi är bra på olika saker – han är starkare på armar, bröst och axlar, medan jag klarar mer på benövningar och ”nederrygg/core” (se första delen av filmen – det där är min favoritövning. den är tuff och sååå sköööön! att göra den riktigt långsamt och exakt, det är en njutning. man ska aldrig aldrig underskatta vad man kan åstadkomma med bara sin egen kropp som belastning. mage kör jag dock på annat vis, det där ser lite väl elakt ut).

Det är så mycket roligare när man är bra på olika saker, det blir en sporre! Det vore inte alls lika kul för mig om han vore fullständigt överlägsen på allting. Jag hoppas och tror att han tycker likadant.


ännu en perfekt kombination

Petra Marklund (September) gör musik med bl a Jocke Berg från Kent. Gillar!


höstens första

Vi fortsätter tulla på vedhögen som blev av björken och tallen som vi tog ner förra våren. Undrar hur många år den räcker, den är STOOOOOOR! Det finns mycket med hösten som jag INTE älskar, men detta är alldeles underbart.

En riktigt fin konjak efter maten är som pricken över i framför brasan…

Mando Diao gör Fröding på radion som ljudkuliss. Si där, en fin höstkväll i Brukshåla, då är det alldeles OK att Kulturnatten regnade inne.

Men i morgon vill jag gräva lökar, så då skulle jag vilja beställa sol, tack. Verkställ, kosmos!


när träden blir gula blir jag grön

Det där med att välja doft är en hel skola i sig för parfymnördar. Jag är nog mer intresserad av dofter än genomsnittet, men jag har två RIKTIGA parfymnördar i vänkretsen och jag är långt från deras nivå, så jag törs inte kalla mig nörd.

Man talar om ”gröna” dofter. Jag har alltid tyckt om dem på andra, men jag har alltid dragits mer till det varma vaniljhållet för dofter på mig själv. Lustigt nog så verkar det vika nu, de senaste två dofterna jag har köpt (Versaces Versense och nu Maison Martin Margielas ”untitled”) är definitivt gröna.

”Untitled innehåller noter från den sällsynta växten Galbanum som kombineras med rökelse, apelsinblomma, vit mysk och cederträ i en unik doft.”

Galbanum? ALDRIG hört talas om! På bilderna ser den ju nästan ut som kummin… eller nån sorts loka. Nåväl, det luktar i alla fall gott, så nu sitter jag här, nytränad och nyduschad, och nosar på mig själv. Det är något lite androgynt unisex över doften, jag antar att det passar min skogshuggarimage 😉


en lördag i september

I dag är det 31 år sen pappa dog. Numera känns det helt absurt att minnas att jag ens hade en pappa, och jag har svårt att föreställa mig hur det vore att ha en nu, som vuxen. Fast ibland, ofta, när jag hör andra runt mig prata om sina föräldrar så blir jag lite lite avundsjuk. I alla fall när de där som har friska föräldrar berättar om roliga saker de gör tillsammans, om hjälp de får/kan få och… ja, allt sånt.

Det har varit en väldigt tung vecka på jobbet med inlämning av Viktiga Anbudet (första vändan för mig, får feedback på tisdag, men det är då det, nu unnar jag mig att känna mig fri i några dagar), jag slet som en tok och hann i tid och det blev inte ens ett hastverk, det där som jag lämnade in. Det är jag mäkta stolt över eftersom jag började för bara några veckor sen – alla andra började i juni, de flesta har jobbat heltid med det sen dess – jag fick två dagar i veckan under september.

Träningen går jättebra, jag tror att det är en av nycklarna till att jag orkade det jag orkade, trots sömnbrist och krav på att hinna annat OCKSÅ.

Nu får jag drömma om sånt här ett tag: