en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för 12 augusti, 2012

dagens bästa träningslåt

32 minuter roddmaskin, 2,4 fiktiva kilometer. Bästa passet hittills. Där ser man vad bra mat i lagom tid före passet gör! Efter 27 minuter kände jag mig fortfarande så fräsch att jag höjde belastningen två snäpp och körde två minuter extra på pin kiv.

10 minuter yoga för att träna ner efter passet, det tackar nacken och trapezius-paketet lite extra för.

Nu börjar kroppen svara så bra att jag snart vågar mig ut på cykel/pw igen. I den usla form som jag var förut fick jag bara ont – så får man göra ibland: gör något annat, välj det som ger träning men inte gör ont, testa sedan igen med det som inte funkade förut. Rodden tar så pass bra på rygg/mage också, så nu borde min scoliosarga rygg reagera lite snällare. Det är det där med den naturliga muskelkorsetten…!


vilken soppa…!

”Starta en soppblogg och lägg upp alla recept” hojtade Carina när jag lagt upp bilden nedan på instagram. Pja. Det blir tråkigt väldigt snabbt, för min soppa är ju oftast bara man-tager-vad-man-haver-variationer på två teman – indisk vindaloo med kokosmjölk och röda linser, eller vitlök/blomkål/potatis/purjo med creme fraiche.

Dagens variant blev ett halvt kg gooood asparaguspotatis, en dm purjo, en halv (gigantisk) rödlök, ett halvt blomkålshuvud, ett stort broccolistånd, några tomater och en otroligt god chorizo från Lidl. Kryddade som vanligt med mycket svartpeppar och tre kryddtärningar med vitlök och persilja. Rundade av med en burk creme fraiche (Arlas vitlök/parmesan).

Soppa är så himla bra mat. Lägg en stund på att hacka och tärna, låt den sen sköta sig själv. Puttra ihop. Det mesta som man har/kan ha i soppa är dessutom billigt, drygt och nyttigt. Älskar’t.


hemmaträning, del 13745497

Många tidningar har artiklar om hur man ska bli av med semesterkilona just nu.

Jag är alldeles alldeles tvärt om. När vår semester var slut så hade jag GÅTT NER 1,5 kg, det var inte första semestern det blev så heller.

Det är när jag har semester som jag orkar sköta min hälsa, absurt nog (eller, det är väl inte speciellt absurt, det är ganska naturligt egentligen). Då är jag utvilad nog att ens orka tänka tanken att träna, det är då jag är utvilad nog att orka stå emot tröstätande. Det är därför jag försöker bygga sug och motivation under semestern, för har man väl fått smak på trötta muskler och sprutande endorfiner så är det lättare att orka fortsätta även när jobbet startar igen (…när men VERKLIGEN behöver motionen för att hålla sig vettig trots all stress…!).

En annan sak som jag redan vet om mig själv är att ”beach-201x”-satsningar fr o m 1/1 – a k a nyårslöften – inte ALLS fungerar. Jag är nog fast i det gamla skoltänket. Hösten/slutet av sommaren är nystart, nya fina skrivblock (se det symboliskt även om ett nytt fint block förvisso är något de flesta av oss faktiskt kan kosta på oss, om vi bara vet vad vi vill använda det till) och ett fåfängt hopp om att i ÅR, det här ”läsåret”, så ska jag…

…och oftast så bryter man ju det man tänker och tror att man ska. Det kan man älta och tänka ”det är ingen idé, jag misslyckas ju ändå” om, eller så kan man tänka att well, några månader här och där är väl bättre än inget alls ändå, och vara så förlåtande mot sig själv att man kanske orkar få saker till en god vana till slut ändå. Att slå på sig själv leder sällan åt rätt håll.

Förra hösten var vi en bunt tjejer som satsade på bättre kost och nya vanor. Jag gick ner tio kg under hösten, men när mamma dog gick det allt trögare. Jag fortsatte ändå med strikt kost t o m december, men sedan bara dog allt. Att mamma dog var nästan det lilla just då. Hon orkade ju inte mer smärta, så var det bara. Det som riktigt tog kål på mig var allting efteråt, alla samtal som skulle ringas, alla saker som måste tas reda på, alla samtal som måste ringas IGEN eftersom företag och myndigheter inte agerade efter första samtalet. Krångel med hemtjänsten som slarvat bort en nyckel, tömma lägenhet 22 mil bort etc etc. Allt detta med en ny tjänst på jobbet, den mest krävande tjänsten jag någonsin haft med allt vad det innebär av prestationsångest och krav.

Jag kunde inte sova på nätterna och då kommer tröstätandet som ett brev på posten för min del. Under våren började allt ändå lägga sig, jobbiga måstesaker runt mamma blev färdiga, jag blev allt friskare och kunde sätta ut en medicin som jag ätit i många år. MYCKET positivt att kunna sluta äta medicin – men *pooooof*, det gjorde inte heller under för vikten.

Nu är jag smällfet igen och jag ville ärligt talat bara gråta när jag såg bilderna som K tog på mig i Moskva. Men att gråta är inte speciellt produktivt (man kan förvisso få böla ur sig en skvätt om man bara kombinerar det med insikten ”jaha, bryt ihop och kom igen då”), så det var väl tur att jag nån/några veckor före semestern drog igång med träningen igen. Träningen och en utmaning att jag ska göra saker som jag egentligen inte vågar. Det där är ju en sanning med modifikation, för vågar man inte så vågar man inte – men att hitta distinktionen att göra saker som jag inte TROR att jag vågar. Kliva upp på femman och hoppa i. Det förfärliga pariserhjulet i Moskva där vi t o m satt och dinglade med benen i en ÖPPEN gondol (det fanns båda sorter, men ska man lida kan man lika gärna göra det ordentligt ;)).

Nu är det tråkigt nog så att allt fler studier pekar på att enbart träning INTE är bästa sättet att gå ner i vikt. Det ÄR kosten man måste foka på. Eller: optimalt, båda två tillsammans. Träning stärker muskler, ökar uthållighet och vässar förbränningen, så att bara köra strikt kost och strunta i träning är ganska dumt också. Man kan ju vara smal men ändå ”fet”. Fläbbig.

Den här gången började jag i träningsänden. Jag vet sen förr att ju mer jag tränar, desto mer kräver kroppen bra kost. När jag tränar BLIR jag starkare både fysiskt och mentalt, och lusten att tröstäta minskar drastiskt. Som medelålders är det också så att man får mer och mer ont i kroppen, man får ont av saker – om så bara av att sitta fel vid datorn – som kroppen snällare skulle ha stått ut med när man var 24. Det är bara att tugga i sig.

Nu när jag börjar få upp träningssuget så kommer kraften att ta tag i kosten också. Jag har hållit mig bra i en vecka – snedsteget var tre ballerinakex som jag fick av K i tisdags, jag GLÖMDE att jag inte ska äta sånt längre, hupp!

”Det bästa träningspasset är passet som blir av”
heter det. Klyschigt men mycket mycket sant. Tar det emot så är det lätt att skippa träningen, så man får hitta sina egna triggerpunkter. Jag gillar att samla på saker, att strukturera och redovisa. På Funbeat kan man bl a samla minuter och metrar. Det finns otroligt många liknande sajter, men jag har många kompisar på funbeat så för mig är det ett snudd på självklart val. Man noterar sina träningspass och kan skriva en kort kommenterande text. Jättekul att läsa om, och kommentera, träningskompisarnas pass!

Jag har dessutom fördelen att ha en mycket träningsintresserad sambo. Vi brukar vara i osynk – mellan 12-25 års ålder tränade jag KOPIÖST mycket, han BÖRJADE träna ungefär när han fyllde 25 (addera det där med nio års åldersskillnad ;)) – men det vore kul om vi kunde synka och bli träningstokiga samtidigt nu. Han peppar mig väldigt mycket, och han är riktigt lojal när det gäller kosten också. Han är smal och snygg och behöver inte riktigt låta bli sötsaker, men när han insåg att jag inte ”får” äta så lade han tillbaka en stor låda med kakor i går när vi var på Delicatos outlet (! yes, de säljer misslyckade kakor och bakelser billigt i storpack…!).

Ett annat sätt att få träningen att bli av är ju att göra det väldigt enkelt att träna. Vi har lyxen att få plats med en del gymgrejor i källaren, det är guld värt. Jag hade en liten step-maskin sen förut (i ärlighetens namn rätt usel, men bättre än inget), vi hade varsina hantelset och Kristoffer hade en trainer (en ganska liten och platseffektiv anordning där man sätter fast sin vanliga cykel och kan innecykla på den). En liten yogamatta var också bra tillskott – man kan ju göra HUR mycket som helst med ”bara” den egna kroppen som belastning. För ett år sedan köpte vi en roddmaskin för hemmabruk – DEN är guld värd. Mycket bra allroundträning. Vad blir nästa grej? Vi har varit sugna på en träningsbänk med skivstång, men vi har tittat efter den VÄLDIGT länge nu utan att komma till skott.

Ett alternativ är att skaffa en Pilatesboll. På den kan man göra vanliga övningar – många som man ”brukar” göra på bänk – men få extra effekt tack vare det faktum att man måste hålla balansen samtidigt. Det tar bra på de s k ”core-musklerna”, rygg/mage, vår naturliga korsett som vi så väl behöver för att kunna ta oss fram. En boll är bäde lättare och billigare att köpa än en hel bänk med tillbehör, så jag har bestämt mig för att det blir mitt nästa bidrag till hemmagymmet.

Fantasin då? Hur vet man vad man ska/kan göra, och vad gör man när man toktröttnar på det man brukar göra? Jag hittade sajten Styrkeprogrammet.se, där hittade jag MASSOR av tips. Kul!

Nu tänker du kanske ”om några månader har hon gett upp igen”. Jaa, risken är stor. Den insikten kan ju ändå inte få stoppa mig från att göra det jag orkar nu. Eller hur?

Hänger du med?

PS jag heter nåt så exotiskt som siv andersson på funbeat – leta gärna upp mig och lägg mig på kompislistan