en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för augusti, 2012

in real life

Tillhör du den skara som brukar avundas mig mitt glassiga jobb? Jag är just nu uppbokad sju arbetsdagar per vecka ett tag framöver. Dags att sluta avundas, med andra ord. Jag borde nog inte ha köpt det där träningskortet i Sura, jag borde ha köpt det på 24-timmarsgymmet runt hörnet från jobbet istället 😉


halt, lytt men åtminstone behäftad med ett datum

Ja, man går lätt sönder när man är en medelålders klunsmulla. I går studsade jag runt och började precis känna att ”jisses – jag orkar ju MYCKET mer än jag tror” när det fräste till i ena vaden och så var det slut på det lilla roliga. Det knasiga var att det skedde efter 24 minuters studsande – så jag borde ju ha varit uppvärmd. Jag har ont och är SUR och hoppas att det går över snabbt – min träningslust är såpass nyfunnen och ännu bräcklig, den vill jag inte äventyra. Tänkte följa med K till gymmet i dag och bara köra överkropp, men insåg att det är lika bra att vila helt. Jag blir bara arg annars. I går när det small  i vaden tänkte jag ”men då testar jag att ro istället” men det gick inte HELLER, och ilskan jag kände då var, uff, inte sund.

I dag enades M och S om ett överflyttningsdatum från gamla till nya tjänsten – så fr o m 20 oktober kallas jag ”Specialist Processes & Tools”, men jag kommer att börja fasa in redan nu. Jag tycker fortfarande att det känns absurt att jag ska kallas specialist, men innerst inne så jag vet ju att annat folk har hetat så i många långa tider utan att ens ha samma koll som jag har, så jag får bara ta och bestämma mig för att jag är bra nog. Andra tycker tydligen att jag är det. Många oväntade människor har uttryckt glädje över att jag tackar ja till den här tjänsten, det värmer i hjärtat. Det är folk som känner mig väl sen förr, så jag behöver åtminstone inte oroa mig för att de inte vet hur besvärlig jag kan vara. Det kommer i viss mån att bli mitt jobb att tjata på folk, det är jag INTE bekväm med (tro det eller ej!), men är det NÅGOT jag jobbar på så är det att få folk att se nyttan i vissa regler – följer man dem så slipper man mycket besvär i slutändan. Jag vill lära folk att jobba SMART! Gör man saker i rätt ordning så – katjing. Det är kul!

Ingen av oss drog till gymmet – det är en strååålande kväll ute, och det tar inte direkt slut på ogräs att rycka i vildmarken som kallas trädgård…

Inget gult i eken än. SKÖÖÖÖÖNT! Älskar att se den lövklädd.


nerräkning till nästa längt…

28 dagar kvar tills det är dags att åka på bokmässan! I år har jag för första gången tagit två semesterdagar för riktigt att kunna VÄLTRA mig i intressanta seminarier tillsammans med Suzann och en hel bunt andra trevliga boktokar.

Enda orosmolnet just nu är något liknande ett heldags-måstemöte den 27/9. Aaaarrrrgh. Jag kan tacka nej, jag hade ansökt om ledigt lååååångt i förväg, men det är ett sånt möte som det vore en miss att missa. Vi får se om jag kan ringa in (hej då hela dagen på seminarier) eller hur det löser sig. För lösa sig måste det göra.

Jag går lite som en äggsjuk höna och väntar på annat besked också. Jag har blivit – synnerligen hedrande – upplockad till en roll som specialist inom mitt område, och nu ska min nya chef komma överens med min gamla chef om när överflyttningen ska ske. Det är internt inom företaget (men jag bollas runt mellan lite olika länder, f d chefen sitter i England, kommande chef i Tyskland) så jag har ingen uppsägningstid, men det ska ju ändå göras så smart som möjligt så att inte min f d chef hamnar i skiten ensam kvar med saker som vi skulle ha gjort tillsammans.


det lönar sig att gnälla?

Nej, det gör det nog ganska sällan, men jag rensade ur mig några kg träningsfrustration och SI, så fick jag den där Perfekta Promenaden som jag längtat efter! Vi hade bestämt att vi skulle gymma i kväll, men när vi kom hem var vädret så ljuvligt att jag absolut inte ville träna inne.

Stack ut på en 5,6-kilometerspromenad, testade en av slingorna jag klurat ut på förhand. Ja.Tja. Den var bitvis så gyttjig, så njä, jag tar nog en lite annan vända nästa gång.

Det går fortfarande inte så snabbt som jag vill, men det som VERKLIGEN är ett framsteg är att jag får mycket mycket mindre ont i ryggen nu än jag fick de där första promenadpassen tidigare i sommar. Det är guld värt!

När jag kom hem tog jag en kvart med hantlarna i källaren också.

Jag körde dessutom en stund med ”rullen” – en liten billig grej från Biltema som tar fiiiiiint på hela ”corepaketet”. GRYM träning för rygg, mage, axlar och armar (man står på knä och rullar ut så långt man orkar – håller där, det svider i musklerna, vill jag lova – och så rullar man sakta tillbaka in mot kroppen igen, upprepa så länge du orkar)!

Man behöver inte köra nån lång stund för att känna av att man lever dagen efter. Det gäller t o m såna där vältränade typer som han jag bor med!


det där med träningsmålen…

…jag kanske ska vara rättvis mot mig själv. När jag började träna i juni satte jag upp ett ganska snällt (det är dumt att börja för tufft) mål att jag ska träna minst 180 minuter i veckan de första månaderna. Förra veckan blev det 243. Det jag gnällde om i förra inlägget är att det inte går BRA! Jag förbättrar mig inte så snabbt som jag är bortskämd med att kunna göra. Saker som inte ”ska” göra ont gör ont.

Men det är bara att hänga i. Som jag har konstaterat förut, man får inte mindre ont av att inte göra något alls, där jag känner att ledbanden tar stryk får jag försöka hitta en bättre ”arbetsställning” tills de börjar hänga med. ”Vila sig i form” fungerar på väldigt väldigt få kroppsdelar…!


träningsveckan började bra, men sen gick det bara utför…

Skulle ut och träna bort mensvärk men fick så ont efter 2,5 km att det bara var att ta myrsteg hem igen den sista kilometern. Hej då långpromenad. Hade tänkt testa en ny slinga vidare, men det får bli en annan dag. Nu blev det 3,4 km, bättre än ingenting men inte riktigt vad jag hade tänkt mig – det är ju på helgerna man har tid att ta långpromenader.

Dåligt hemmaträningspass i torsdags (roddmaskin + hantlar) också, jag har nog nått den där fruktade platån när det går tungt nu. Hoppas verkligen på snar bättring!

Kanske kan få med mig K till gymmet i morgon…! Det vore skönt.

Liiiite för mycket mygg för att sätta sig och njuta tyvärr


tjurigt

I kväll tog jag liten runda mest av princip – ”du ska banne mig inte sitta inne i finvädret, [fult ord som inte ska upprepas här]!”.

Det blev en dryg timme extra på jobbet, och så handla mat på det, så det blev lite sent innan vi var hemma. Då känns det ännu skönare att faktiskt inte bara dö i soffan fastän det är det man helst av allt kanske vill göra.

löven börjar trilla…! iiiiih. vill ha kvar augusti i flera månader till…

Utan mygg och köttigt enoooooorma skavsår – 😉 – hade det kanske blivit längre än bara 3,2 km (”lilla rundan”). Jag är ganska nöjd ändå att jag tog mig ut alls, det var nog hiskeligt bra för den lite stela dagen-efter-första-gympasset-kroppen. Har inte jätteont, men visst tusan känns det. Det lär nog bli ännu värre i morgon, så brukar det vara.

Mötte en viss sambo halvvägs också. Kul!

vackra vackra promenadvägen. just här var det emellertid så mycket mygg att jag nästan fick panik. in i ögon, mun, näsa – överallt.

När det gäller gymmandet tar jag hjälp av min inre snåljåp. Stort fett 900:- i dagboken – så mycket kostade kortet fram till nyår (de säljer bara ”terminsvis” eftersom de bara har öppet när skolorna är öppna). Ett pass = 900:-/pass. Två pass = 450:-/pass, etc. Kan väl erkänna att om man ser det så (hur ska man annars se det, egentligen?) så betalade jag VÄLDIGT mycket pengar per pass på Friskis för två år sen. Uff. Det blev ett antal yogapass, men inte mycket mer…

PS hur många killar skulle ha lust att blogga om att tjejen tar mer i benövningar än de gör? han är en bra en, min kille. fast det visste ni ju redan.


wooohooooo!

Första gympasset på fem år var som att komma hem!

Ben, bröst och rygg, en skvätt cykling och lite stretch. Gymmet i Sura är inte det mest välutrustade man har sett, men kommer att fylla mina behov finfint i vinter. De stänger lite tidigt (man ska utrymma senast 19.30) men då får man väl pillra i sig mat på jobbet och sticka och träna direkt när man kommer hem då. Och INGA sena jobbkvällar 😉

…men där adrenalinet går in går vettet ut, så K får nog hjälpa till att klä på mig i morgon bitti *harkel*

traktor tarvar sjyssta muskler 😉


ni vet den där listan med längt?

…nu är ett längt avklarat: en helg i Torsmo med Suzann, Lotta, Kristoffer och Suzanns pappa Lars.

Vi har ätit gott, åkt lite båt (det var genommulet men det gjorde inget), fått en del sol (och en och annan regndroppe) på härbrestrappen och bara haft det GOTT. Det slet lite i mig att svänga åt ”fel” håll i Orsa på hemvägen. Bara 50 mil till Ormsjö…

Nu är det en dryg månad tills det är dags att inkassera nästa längt – bokmässan. Får suga på Torsmokaramellen fram till dess.








uuuuhuhu

Spockissens jourhemsmatte skickade över en gammal kattungebild som hon hittade…

Uuuuhuhu – ÖRONEN! Lilla lilla katten, så makalöst söt han var, och ÄR.


dagens träning

Det är nog tur att jag tränar mer och mer så att jag kan försvara mig – i natt vaknade jag av att Kristoffer slog mig i huvudet. Han hade drömt (jojo ;)) att en bok höll på att trilla ner och så måste han fånga den. Uhuhu. *host*

I dag persade jag REJÄLT i roddmaskinen igen. Körde 12 + 12 + 10 minuter, sista tian drog jag upp belastningen två snäpp. Jag kör fortfarande hög intensitet och relativt lätt belastning för tummens skull. Hade lätt kunnat köra ännu längre i dag, men vill stegra långsamt (32 minuter förra passet).

Varvade – för att inte ledas ihjäl, ni vet – med 40 reps med hantlar för respektive biceps, triceps, axlar och bröst. I dag gjorde jag det sittande på min nya gymboll – då tar det extra bra eftersom man måste hålla balansen samtidigt.

Nu har jag kommit dithän att jag på fullt allvar sitter på jobbet och längtar efter att få träna. Nästa vecka öppnar idrottshuset (simhall + gym) här i Brukshåla, det ska bli härligt! Längtar efter att kunna köra riktiga gymmaskiner åtminstone ibland, och baddräkten behöver också luftas. Eh, blötas.

Det är det där i början – när man väl kommit över första paniken (de första passen när man inte har tränat på länge är ju sällan JÄTTEKUL…) så går det snabbt snabbt framåt. Jag vet ju att platån kommer förr eller senare, men den dagen den sorgen.


apropå träning

Jag älskar Ylvas motto på funbeat:
”Den som tränar syndar inte. Just då.”

I går köpte jag en Pilatesboll! Så fick det bli.


dagens bästa träningslåt

32 minuter roddmaskin, 2,4 fiktiva kilometer. Bästa passet hittills. Där ser man vad bra mat i lagom tid före passet gör! Efter 27 minuter kände jag mig fortfarande så fräsch att jag höjde belastningen två snäpp och körde två minuter extra på pin kiv.

10 minuter yoga för att träna ner efter passet, det tackar nacken och trapezius-paketet lite extra för.

Nu börjar kroppen svara så bra att jag snart vågar mig ut på cykel/pw igen. I den usla form som jag var förut fick jag bara ont – så får man göra ibland: gör något annat, välj det som ger träning men inte gör ont, testa sedan igen med det som inte funkade förut. Rodden tar så pass bra på rygg/mage också, så nu borde min scoliosarga rygg reagera lite snällare. Det är det där med den naturliga muskelkorsetten…!


vilken soppa…!

”Starta en soppblogg och lägg upp alla recept” hojtade Carina när jag lagt upp bilden nedan på instagram. Pja. Det blir tråkigt väldigt snabbt, för min soppa är ju oftast bara man-tager-vad-man-haver-variationer på två teman – indisk vindaloo med kokosmjölk och röda linser, eller vitlök/blomkål/potatis/purjo med creme fraiche.

Dagens variant blev ett halvt kg gooood asparaguspotatis, en dm purjo, en halv (gigantisk) rödlök, ett halvt blomkålshuvud, ett stort broccolistånd, några tomater och en otroligt god chorizo från Lidl. Kryddade som vanligt med mycket svartpeppar och tre kryddtärningar med vitlök och persilja. Rundade av med en burk creme fraiche (Arlas vitlök/parmesan).

Soppa är så himla bra mat. Lägg en stund på att hacka och tärna, låt den sen sköta sig själv. Puttra ihop. Det mesta som man har/kan ha i soppa är dessutom billigt, drygt och nyttigt. Älskar’t.


hemmaträning, del 13745497

Många tidningar har artiklar om hur man ska bli av med semesterkilona just nu.

Jag är alldeles alldeles tvärt om. När vår semester var slut så hade jag GÅTT NER 1,5 kg, det var inte första semestern det blev så heller.

Det är när jag har semester som jag orkar sköta min hälsa, absurt nog (eller, det är väl inte speciellt absurt, det är ganska naturligt egentligen). Då är jag utvilad nog att ens orka tänka tanken att träna, det är då jag är utvilad nog att orka stå emot tröstätande. Det är därför jag försöker bygga sug och motivation under semestern, för har man väl fått smak på trötta muskler och sprutande endorfiner så är det lättare att orka fortsätta även när jobbet startar igen (…när men VERKLIGEN behöver motionen för att hålla sig vettig trots all stress…!).

En annan sak som jag redan vet om mig själv är att ”beach-201x”-satsningar fr o m 1/1 – a k a nyårslöften – inte ALLS fungerar. Jag är nog fast i det gamla skoltänket. Hösten/slutet av sommaren är nystart, nya fina skrivblock (se det symboliskt även om ett nytt fint block förvisso är något de flesta av oss faktiskt kan kosta på oss, om vi bara vet vad vi vill använda det till) och ett fåfängt hopp om att i ÅR, det här ”läsåret”, så ska jag…

…och oftast så bryter man ju det man tänker och tror att man ska. Det kan man älta och tänka ”det är ingen idé, jag misslyckas ju ändå” om, eller så kan man tänka att well, några månader här och där är väl bättre än inget alls ändå, och vara så förlåtande mot sig själv att man kanske orkar få saker till en god vana till slut ändå. Att slå på sig själv leder sällan åt rätt håll.

Förra hösten var vi en bunt tjejer som satsade på bättre kost och nya vanor. Jag gick ner tio kg under hösten, men när mamma dog gick det allt trögare. Jag fortsatte ändå med strikt kost t o m december, men sedan bara dog allt. Att mamma dog var nästan det lilla just då. Hon orkade ju inte mer smärta, så var det bara. Det som riktigt tog kål på mig var allting efteråt, alla samtal som skulle ringas, alla saker som måste tas reda på, alla samtal som måste ringas IGEN eftersom företag och myndigheter inte agerade efter första samtalet. Krångel med hemtjänsten som slarvat bort en nyckel, tömma lägenhet 22 mil bort etc etc. Allt detta med en ny tjänst på jobbet, den mest krävande tjänsten jag någonsin haft med allt vad det innebär av prestationsångest och krav.

Jag kunde inte sova på nätterna och då kommer tröstätandet som ett brev på posten för min del. Under våren började allt ändå lägga sig, jobbiga måstesaker runt mamma blev färdiga, jag blev allt friskare och kunde sätta ut en medicin som jag ätit i många år. MYCKET positivt att kunna sluta äta medicin – men *pooooof*, det gjorde inte heller under för vikten.

Nu är jag smällfet igen och jag ville ärligt talat bara gråta när jag såg bilderna som K tog på mig i Moskva. Men att gråta är inte speciellt produktivt (man kan förvisso få böla ur sig en skvätt om man bara kombinerar det med insikten ”jaha, bryt ihop och kom igen då”), så det var väl tur att jag nån/några veckor före semestern drog igång med träningen igen. Träningen och en utmaning att jag ska göra saker som jag egentligen inte vågar. Det där är ju en sanning med modifikation, för vågar man inte så vågar man inte – men att hitta distinktionen att göra saker som jag inte TROR att jag vågar. Kliva upp på femman och hoppa i. Det förfärliga pariserhjulet i Moskva där vi t o m satt och dinglade med benen i en ÖPPEN gondol (det fanns båda sorter, men ska man lida kan man lika gärna göra det ordentligt ;)).

Nu är det tråkigt nog så att allt fler studier pekar på att enbart träning INTE är bästa sättet att gå ner i vikt. Det ÄR kosten man måste foka på. Eller: optimalt, båda två tillsammans. Träning stärker muskler, ökar uthållighet och vässar förbränningen, så att bara köra strikt kost och strunta i träning är ganska dumt också. Man kan ju vara smal men ändå ”fet”. Fläbbig.

Den här gången började jag i träningsänden. Jag vet sen förr att ju mer jag tränar, desto mer kräver kroppen bra kost. När jag tränar BLIR jag starkare både fysiskt och mentalt, och lusten att tröstäta minskar drastiskt. Som medelålders är det också så att man får mer och mer ont i kroppen, man får ont av saker – om så bara av att sitta fel vid datorn – som kroppen snällare skulle ha stått ut med när man var 24. Det är bara att tugga i sig.

Nu när jag börjar få upp träningssuget så kommer kraften att ta tag i kosten också. Jag har hållit mig bra i en vecka – snedsteget var tre ballerinakex som jag fick av K i tisdags, jag GLÖMDE att jag inte ska äta sånt längre, hupp!

”Det bästa träningspasset är passet som blir av”
heter det. Klyschigt men mycket mycket sant. Tar det emot så är det lätt att skippa träningen, så man får hitta sina egna triggerpunkter. Jag gillar att samla på saker, att strukturera och redovisa. På Funbeat kan man bl a samla minuter och metrar. Det finns otroligt många liknande sajter, men jag har många kompisar på funbeat så för mig är det ett snudd på självklart val. Man noterar sina träningspass och kan skriva en kort kommenterande text. Jättekul att läsa om, och kommentera, träningskompisarnas pass!

Jag har dessutom fördelen att ha en mycket träningsintresserad sambo. Vi brukar vara i osynk – mellan 12-25 års ålder tränade jag KOPIÖST mycket, han BÖRJADE träna ungefär när han fyllde 25 (addera det där med nio års åldersskillnad ;)) – men det vore kul om vi kunde synka och bli träningstokiga samtidigt nu. Han peppar mig väldigt mycket, och han är riktigt lojal när det gäller kosten också. Han är smal och snygg och behöver inte riktigt låta bli sötsaker, men när han insåg att jag inte ”får” äta så lade han tillbaka en stor låda med kakor i går när vi var på Delicatos outlet (! yes, de säljer misslyckade kakor och bakelser billigt i storpack…!).

Ett annat sätt att få träningen att bli av är ju att göra det väldigt enkelt att träna. Vi har lyxen att få plats med en del gymgrejor i källaren, det är guld värt. Jag hade en liten step-maskin sen förut (i ärlighetens namn rätt usel, men bättre än inget), vi hade varsina hantelset och Kristoffer hade en trainer (en ganska liten och platseffektiv anordning där man sätter fast sin vanliga cykel och kan innecykla på den). En liten yogamatta var också bra tillskott – man kan ju göra HUR mycket som helst med ”bara” den egna kroppen som belastning. För ett år sedan köpte vi en roddmaskin för hemmabruk – DEN är guld värd. Mycket bra allroundträning. Vad blir nästa grej? Vi har varit sugna på en träningsbänk med skivstång, men vi har tittat efter den VÄLDIGT länge nu utan att komma till skott.

Ett alternativ är att skaffa en Pilatesboll. På den kan man göra vanliga övningar – många som man ”brukar” göra på bänk – men få extra effekt tack vare det faktum att man måste hålla balansen samtidigt. Det tar bra på de s k ”core-musklerna”, rygg/mage, vår naturliga korsett som vi så väl behöver för att kunna ta oss fram. En boll är bäde lättare och billigare att köpa än en hel bänk med tillbehör, så jag har bestämt mig för att det blir mitt nästa bidrag till hemmagymmet.

Fantasin då? Hur vet man vad man ska/kan göra, och vad gör man när man toktröttnar på det man brukar göra? Jag hittade sajten Styrkeprogrammet.se, där hittade jag MASSOR av tips. Kul!

Nu tänker du kanske ”om några månader har hon gett upp igen”. Jaa, risken är stor. Den insikten kan ju ändå inte få stoppa mig från att göra det jag orkar nu. Eller hur?

Hänger du med?

PS jag heter nåt så exotiskt som siv andersson på funbeat – leta gärna upp mig och lägg mig på kompislistan


det blir sällan som man tänkt (men väldigt bra ändå)

I dag skulle det bli strålande sol sa alla väderleksrapporter – jag tänkte ”kanske den sista riktigt varma läsdagen i hängmattan, med en och annan skvätt ogräsrens för motionens skull”, men solen lyste (bwaaahaha) med sin frånvaro. ”Ska vi åka nånstans?” undrade K. Tja, var då? Lite närturistande kanske?

Det blev en tur till Vingåkers Factory Outlet, INTE min kopp te, men oh så mycket vackert vi såg utefter vägen.

När jag halvpendlade ner till Oskarshamn under 2005 så åkte vi alltid förbi Stora Sundby, man skymtade slottstaket ovan trästopparna och jag var så otroligt nyfiken – hur ser det ut? Slottet är privatägt, så man får inte gå speciellt nära, men en tur i parken får man ta mot en tjuga. Det kunde det ju vara värt, tyckte vi.

Riktigt tjusigt sagoslott, det såg nästan inte svenskt ut (hur nu ett svenskt slott ser ut, bah, så kan man ju inte generalisera, men…).


Så kom vi hem, åt lite mat och tog det rätt lugnt. Kristoffer bestämde sig för att sticka ut och cykla lite CX och då kunde ju inte jag bara sitta kvar och slöa framför OS. Tänkte köra lite lugnt och snällt, mest av princip – ”ey, kroppen, tro inte att du får sagga ihop bara för att det är lördag” – men det blev ett väldigt intensivt, tufft och BRA pass. Kände mig superstark! Skön känsla.

Fortsatte roddandet med 25 minuter jämn, medelhög belastning och väldigt hög intensitet. Svetten sprutade och jag kände mig GRYM. Tråkigt nog så råkade jag nollställa räknaren efter andra styrkesetet, så det blev inga antal meter i dag. För att vila tummen så varvade jag rodd med hantelpass. 4 x 20 set vardera bröst, axlar, biceps, triceps. Lätta hantlar men hög intensitet. Skönt! Sammanlagt ungefär 40 minuter med hög intensitet – både muskler och konditionsträning i ett skönt och effektivt paket.

Dagens soundtrack (tema disco, igen – men inget mer Alcazar på ett tag):
AVICII Silhouettes
DAVID GUETTA feat NICKI MINAJ Turn Me On
LOREEN Euphoria (Alex Moreno Remix Radio Edit)
NICKI MINAJ Starships
FLO RIDA feat SIA Wild Ones
DANNY SAUCEDO Amazing (Maison & Dragon Radio Version)
BASTO & YVES V Cloudbreaker
SWEDISH HOUSE MAFIA vs KNIFE PARTY Antidote
MARTIN SOLVEIG The Night Out (Maison Remix)
NAUSE Mellow
ADRIAN LUX feat JOCKE BERG All I Ever Wanted
SEBASTIAN INGROSSO & ALESSON feat RYAN TEDDER Calling (Lose My Mind)
AXENTO Lego


det går åt rätt håll

Den där roddmaskinen alltså – jag ger mig inte. Med jämn, medelhög belastning höll tummen i 25 ganska intensiva minuter (kom fler ”fiktiva” meter så än när jag kör intervallprogrammet, faktiskt). Bra! Men så tråååååååååkigt det är att inte köra intervall. Leds halvt ihjäl! Inte ens Alcazar kunde råda på trökigheten i att bara mala och mala och mala i dag, det är kanske dags att byta skiva igen.

”Yogade ner” och stretchade i tio minuter efter passet, urskönt. Kan fortfarande gå ner med handflatorna i golvet med raka ben, inte illa för en 44-åring, faktiskt. Man kan invända att jag bara har korta små taxben, men varför basha sig själv? 😉

Snart har den första jobbveckan passerat och det var verkligen full fart från första stund – men man hinner åtminstone inte ha tråkigt trots att det snudd på är tomt på kontoret fortfarande.


han min fina njöt i hängmattan i Torsmo redan 2008

Fokar på alla små ”minibreaks” som jag kan njuta av framöver. Vi får snart en härlig helg med Lotta och Suz i Torsmo/Mora, i slutet av september har jag semester i två dagar för att kunna vääääältra mig i bokmässan (vi har köpt seminariebiljetter till alla dagar, kruxet är bara att det är fyra-fem olika föredrag varje timme och det är sällan färre en två fantastiska föredrag samtidigt – vi får kasta tärning tror jag). I oktober ska vi njuta av en fyndvecka på Rhodos. Massor massor av små delmål att längta till.


Rhodos a la 1600-tal – coooooolt


tji tumme igen

Tejpade tummen med gammal ”plåster-tejp” som jag hittade i allt-i-hela-världen-låddan i köket. Lite trixigt att göra själv (jag tejpade alltså fast handen runt dragstången, K var ute och sprang så han kunde inte assistera denna gång), men det blev fyra-fem varv i alla fall.

Efter tio minuter började svetten rinna ner i ögonen (det är ganska roligt, det tar alltid ganska exakt tio minuter) Efter tolv minuter (d v s när intervallen gick upp på tyngsta läget…) sa tejpen RIIIIITSCH. Tre minuter senare sa tummen detsamma.

Det är inte bra att ha små tjejtassar som får jobba hårdare för att ens nå runt stången än för att dra det de egentligen ska dra 😦

Jag skojade på förhand om silvertejp, men det vete tusan om jag inte provar det nästa gång. Det kändes GANSKA OK i tummen så länge tejpen höll.

Det är dumt att bli så sur för att kroppen skiter sig, det SMARTA vore ju att rycka på axlarna, snöra på sig skorna och lite lagom Pollyanna-aktigt fortsätta träningen med en powerwalk istället, men jag blev bara så less så jag gick raka vägen in i duschen.

I morgon. Med bättre tejp.


nej, det var inte min träningsdag i dag…

Efter två dygn hos Suzann och Lotta var jag verkligen TOKSUGEN på att träna. Jag hade sett en hel bunt snygga och vääääldigt vältränade sportflator på Pride, och vi gick visserligen så mycket torsdag-fredag-lördag att vi KVED över våra värkande fötter varje em/kväll, men det är ju det där med att man äter och dricker en massa gott också.

Suzann höll bl a föredrag med Renita Sörensdotter. Renita gillar att träna 🙂 Otroligt snygga axlar och armar!

Eftersom det förra roddpasset gick så otroligt bra var det roddmaskinen jag tänkte nyttja igen i dag. Bytte intervallprogram, lade på ett viktsteg och grep (bokstavligen ;)) mig an uppgiften men… AJ! Jag har dragit till en sena i tummen, och rodd är förvisso en core/ben-övning av rang men det är svårt att få de musklerna att jobba när man inte ens orkar greppa ordentligt runt handtagen med tummen. På låg belastning gick det OK, men så fort staplarna kröp uppåt så gjorde det ont så ont. Gav upp efter elva minuter. Att fortsätta på envishet hade inte förbättrat tummen. Det är ju en dag i morgon också. En dag då jag återgår till jobbet, så fungerande händer är ett plus!

det är ganska mycket som är osmickrande med denna bild – men jag ser i alla fall GLAD ut, och det var jag. Lotta och Suzann tog bilden uppifrån flaket där de stod och glamourjäste medan jag slavade på och såg till så att ingen glad paradare eller åskådare skulle råka hamna under hjulen på RFSLs lastbil i Prideparaden

Ja, men en powerwalk då? Drog på skorna. AJ igen. Gårdagens hjulvaktande i Prideparaden gick visserligen lååååångsamt (så här illa har det aldrig varit, tror det tog oss tre timmar från Humlan till Zinkensdamm) men värmen och nötande grus hade resulterat i ett söndertrasat skavsår ovanpå (!) högerfoten, och en lilltå som är en enda stor blåsa på vänsterfoten. Skavsår är sånt som jag oftast brukar kunna förtränga, men i dag gav jag bara upp.

Återstår cykling, men nu är jag på så otroligt dåligt humör så nu får det vara. Jag provar i morgon igen. Går ut och drar lite ogräs istället. Jag säger som jag sagt förut: den som inte inser hur mycket träningsvärk man kan få av DET är varmt välkommen hit för att besegra de eländiga tistlar och klasespireor som kommer upp igen och igen och igen…


JAAAAAAAAA!

Guld till Fredrik Lööf och hans gast Max Salminen, så härligt. Fredrik gick klassen under mig i gymnasiet, han var en mycket skicklig seglare redan då och han har vunnit ungefär allt som går att vinna (i flera olika seglingsklasser dessutom) utom just ett OS-guld. I Qingdao (jag var där då) var han så nära så nära och det som alla trodde var ett guld då blev efter en stunds förvirring till ett brons.

Hurraaaaa!

Jag drog som vanligt en rejäl ”lille Skutt”, t o m en lite EXTRA rejäl. K kom just in från trädgården – ”Åhå, vi har lille Skutt på besök, var det nån som tog medalj?” (jag hade tänkt hinna böla klart innan han kom in, men lyckades inte. joooo, han har sett mig böla förr, men jag umgås ändå helst ensam med lille Skutt ändå, fånigt men sant)


Skön nyupptäckt på schlagergalan, Pride 2012: Smith & Thell


droppen dripp och droppen drapp

Prydligt pers i roddmaskinen i dag. Körde tuffare intervall och tog mig 2592 m på mina 30 minuter. Äntligen känns det som om både hjärta och lungor svarar med något annat än bara vild panik 😉


notera den rara mensfinnen vid mungipan 🙂

När svetten t o m droppar från näsan är det lyx lyx LYX att bara kunna gå uppför en trappa för att komma till sin egen dusch! Är fortfarande inte bekväm att duscha offentligt. Fånigt men sant.

I dag fick jag sällskap av Alcazar – metal eller disco är nästan hugget som stucket som träningsmusik. Suveränt båda två, på olika vis.


katharsis

Träning är ett vitt begrepp – att tömma hus och trädgård på skräp (utrivna golv, kasserade garderober, stammar, grenar, hööööögar med ogräs) är inte bara underbart rent estetiskt sett, det är något man kan/bör se som riktigt bra gratisträning också 😉

Jag har besök av den förgrömmade mensvärken igen och det ohotat bästa då är ibuprofen plus ganska tung fysisk ansträngning. Tre vändor till Återbruket får stå för en del av det, men senare i em blir det en hård vända med roddmaskinen också. Näst näst sista semesterdagen är det dags att börja varva upp igen…!

I en Gagarintröja från Moskva går allt geschwinnt 😉 300 rubel – runt 75:- – kostade den på rymdmuséet (mycket mycket bra ställe. något av det bästa på hela semestern, faktiskt!). De krängde liknande tröjor nere på stan för betydligt mer pengar. K och jag har en varsin likadan. Det första steget mot gemensam husvagns-overall…? eller inte.

Bort! SKÖÖÖÖÖÖÖNT!

Två flak med trädgårdsavfall blev det också, bl a en massa stammar och grenar som jag sågade av i våras. Under – eller snarare bakom – stora trädgårdshögen hittade vi jättefina hallonbuskar! Kul! Andra sommaren, och vi hittar fortfarande roliga överraskningar när vi hackar oss fram genom djungeln 😉