en kvinna, två katter och en massa tjöt

ännu en sommardag med, eh, varierande väder

Planen för dagens träning var powerwalk Campingbadet t o r, ca 6 km – perfekt!

Soligt duggregn. Grus i skorna och ryggen värkte, men nu är det ju så med värkande ryggar att de värker ÄNNU mer om man INTE rör sig. Min endometriosinfesterade uterus är också extra arg i dag, men mensvärk bekämpas med FÖRDEL medelst endorfiner. Alltså: Bara att ösa på.

(nästa gång ska jag emellertid komma håg att ha MUSIK med mig! stort minus i dag. visst ska man lyssna på sina egna tankar, men innan konditionen hunnit bli bra är musik det där lilla extra som får en att dra på fast man egentligen är trött…)

…fast så var det det där med att när jag väl kom fram så sken solen jättejättefint och det var VARMT i vattnet. Ringde K. ”Kom hit och bada med mig!”.

Det ville han inte (majj darling badkrukan!), däremot så var han sugen på att springa milen (det är bara några hundra m från badet till slingan), så det passade ju utmärkt att jag badade medan han sprang.

Trots att det känns som om det var tusen år sedan jag tränade simhopp så måste jag säga att jag aldrig har testat träsvikt förut. Retro! Jag skulle aldrig våga göra något avancerat från den, men den var bättre än jag trodde!

Tricket med att våga hoppa från femman?
Enkelt.
Det är ÄNNU läskigare att KLÄTTRA ner. Testa själv 🙂

Fem minuter efter att jag hade ringt kom en REJÄL vindpust och med den ett STORT svart moln. Ojrå. Sen kom lite mer än bara svart moln. ÖSREGN. Jag kurade under hopptornet. Ungarna fortsatte hoppa. Jag ville att de skulle sluta, för jag ville hoppa i dag också, men inte med dem.

Luttrade typ-trettonåringar (de knuffades, spottade på varandra och var mest bara allmänt jävliga) skrämmer mig, trots att jag är 44 och borde veta bättre :-/
Såna ungar får MIG att bli liten trettonåring igen. Liten rädd en.

Jag VILLE ju så gärna. Och man ska faktiskt inte vara rädd för barn. Eller vuxna. Åtminstone inte av den anledningen som JAG var rädd.

De dröp iväg en stund, jag klättrade snabbt upp i tornet. De hörde väl att nån gick i trappan, stannade till, vände sig om, glodde på den tjocka tanten och GAPADE. Ät bajs, ungar!

Jag hoppade. Det var inte alls lika läskigt i dag, och jag försöker verkligen verkligen att inte tänka på det där röret som nån planterade under hopptornet för två år sen.

Det var såpass kallt att det bara blev det där enda hoppet, för alldeles i samma stund som jag kom upp igen så hade K sprungit klart.

Jag hade som sagt tänkt promenera t o r, men det var ju innan jag visste att det skulle bli bada av. Nu var jag frusen. Hurv. Trots allt späck så frös jag.

Åkte alltså med i bilen hem, men tog 25 minuters tuff intervallträning med roddmaskinen istället för att kompensera. När man är så otränad som jag är så är det faktiskt en VÄLDIGT bra taktik det där med att blanda och ge.

En riktigt fin sommardag! Så nära semester man kan komma utan att ha semester. Många är besvikna över sommaren i år, men jag är jättenöjd så länge det inte är genommulet och regn hela tiden. Nu har det varit ganska gott om solglimtar. Jag trivs finfint! Och vet ni? Jag älskar lilla sketna Surahammar med det lilla sketna campingbadet. Detta är så nära Dorotea man kan komma utan att vara i Dorotea. Typ.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s