en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för juli, 2012

det är mysigt att ni sitter still så mycket, men mååååste ni glo på OS hela tiden?


Moskva-bilderna uppe

Jag blev som sagt var grymt besviken på mina bilder, men nu ligger de uppe. Som vanligt går de att se även om man inte har facebook-konto. Med lite tur kan du t o m se bildtexterna (jag är osäker, det har fungerat ibland och ibland inte förut).


Moskva

Jag är fortfarande (skriv-)lat och oinspirerad – Kristoffer är på hugget och gör kanoninlägg. Hasta iväg till honom!

Jag tog bara med mig den lilla kameran och det ångrade jag bittert. Men ändå inte. Det var jättevarmt, väskan var allting tung ändå och att bufflas med stora kameran på en knökfull svettig metro hade inte heller känts helt bra. Jag får bara köpa det faktum att jag är jättebesviken på bilderna jag tog, både tekniskt och motivmässigt. Kanske blir jag såg kräsen för att det är lättare att trolla roligt med bilderna i instagram än i paint?

Japp. Jag vet. Photoshop… nån gång 🙂


love thy neighbour

För ett år sen fattade jag för första gången på riktigt vilken fantastisk statsminister vårt grannland har. Jag önskar bara att det hade skett av en annan anledning. ❤ Norge.


snart nu…!


ÄNTLIGEN!

Ser ni ljuset där? DET, det är min semester som började igår. Försöker förtränga att den bara är två veckor lång. Det blir småskvättar under hösten också. Det funkar bara inte med jobbet att ta lång semester nu, så är det.

På slingriga vägar över Barbarky och Rytterne körde vi ner mot E-tuna. Mission of the day: konsert med Kent på Sundbyholm.

Vi käkade på Royal Indian i E-tuna. Har man bil så kan man ju tyvärr inte ta en Cobra till den indiska maten, men vatten och lättöl satt fint det också. JAG hade väl iofs kunnat göra det, men det hade inte varit speciellt rättvist mot chauffören. Min Palak Paneer var fantastiskt god och det var riktigt härligt att sitta ute under markisen när det plötsligt började ösregna.

Vi var lite oroliga på förhand. Enligt accuweather skulle det regna mellan 18 och 19, enligt YR skulle det regna ända till kl 23. Nu vet ju alla – det var väl t o m nån tidning som hade kollat upp det häromveckan – att väderprognoser är lite si och så. Utekonsert i Sundbyholm i ösregn – tja… ingen dröm, men nu hade vi ju biljetter, de var dyra och vädret är onekligen en faktor att ha i åtanke när man väljer att köpa biljetter till en utomhuskonsert.

Det var bilkö till Sundbyholm, vi kom väl in vid… tja, 19.30, och strax efter 21 gick Kent upp på scenen. Vi satt i gräset i slänten strax nedanför slottet i väntan på att det skulle börja. Att bara spana på folk kan vara riktigt kul.

Jag är väääääääldigt antiträngas (att vara 161 cm är inte kul på konserter, man vill inte bli upptryckt i någons armhåla i trängseln) men det var faktiskt väldigt luftigt mellan alla människor och plötsligt hade jag snirklat mig från Kristoffer och Johan och stod nästan ända framme vid scenen.

Jag blev faktiskt väldigt besviken, kanske för att förra Kentkonserten (Globens annex i februari förra året) var så otroligt klockren. De spelade naturligtvis mycket från nya skivan, som jag tycker är dötrist (de låter som mätta trötta farbröder som snott lite U2-riff från 80-talet och petat in här och var). Sen är det lite synd att de avskyr sina riktigt gamla låtar, för det är fortfarande de första tre skivorna som är passionerad-kärlek-Kent för mig, det Kent som jag började älska en gång i tiden. Vore jag lite mer dramatisk slulle jag muttra nåt om att pissa fansen i ansiktet (vi är rätt många som längtar efter Blåjeans och Jag vill inte vara rädd) men de äger ju sin musik och sitt framträdande och så är det bara.

(fast alla kritiker verkar tycka att Kent aaaaldrig har varit bättre, så det är väl som vanligt jag som inte fattar grejen ;))

…och hur kunde de INTE spela Idioter eller Töntarna? Mmmmrrgrrrrpf.

Nåja, jag stod bra där jag stod och de gjorde åtminstone två bra saker – riktigt snygga versioner av Utan dina andetag och Musik Non Stop. Annars var det som vanligt. Sami blev fullare och fullare (men han fortsätter åtminstone att spela bra, om inte t o m bättre), jag kan inte se på Jocke Berg utan att tänka ”hob! HOOOOB!” och Martin Sköld var jättejättesvettig. De lät skitbra, för mig var det väl egentligen bara set-listan som var en besvikelse.

Värt 450 spänn? Nope. Trevlig kväll ändå? Yes. OCH – det var som tur var accuweather som vann. Det regnade – vääääldigt mycket – i ungefär en timme (då satt vi och åt, och under tak i bilkö), efter det var himlen hotande mörk, men den höll tätt.

Trots att konserten slutade 22.30 och vi gick direkt till bilen så var klockan 00.45 innan vi var hemma. Bilkö dit? Oaaahahaha, inget mot vad det var hem. Vi satt i bilen en timme innan det ens var idé att starta den och köra de första millimetrarna. Sedan gick färden bl a en bakväg via en traktorstig vid en åker 😀 Godzilla fick visa vad hon går för, och det gjorde hon med den äran. Våra fina bil!


oooooooohajajajaj

Idag gör det ont när jag sitter. AJ! Vi ska testa att höja styret, tippa sadeln (jag behöver ju faktiskt inte sitta som en TdF-cyklist, det är rätt onödigt) – ja, och så ska jag låna en av Ks sadlar. Men det testar jag en annan dag. Nu behöver min stackars snippa få vila!

”Äsch man vänjer sig och huden, på vissa mindre ädlare delar av kroppen, blir som läder ;-)” skrev Angela som är lite mer van långcyklist. LÄDER? LÄDERSNIPPA?

Undrar just om Kristoffer veeeeerkligen tänkt igenom detta med att uppmuntra min cykling 😀

(när jag återgav Angelas kommentar kom ett litet ”ööööh, nu när jag tänker efter så är nog LÖPNING den bästa träningen”) <— fast sen lånade han ut en av sina sadlar, alltså. Vi får se.

Idag då? I dag var näst sista jobbdagen före semestern och solen sken så det sved i hjärtat att sitta inne. Vi åkte direkt till badet efter jobbet.



Strax efter kl 18 – fin kvällssol på badet

Jag slängde mig i vattnet (jaaa, femman i dag igen, till ungarnas förtjusning!) och Kristoffer stack iväg till löpspåret. Själv tänkte jag ta en rask promenad hem från badet – visserligen bara 3 km, men helt klart bättre än ingenting alls. En annan dag kan jag ju rent av ta en omväg för att dryga ut kilometrarna…

Saker man ska lära sig: stadd i mitt förfall, och med scoliosrygg, sitter man INTE som en ostkrok och läser tidning en timme på badplatsen ostraffat om man tror att man ska kunna gå snabbt hem sen. Första kvarten hade jag så ont i ryggen att jag ville grina, sen blev det bättre. Usch usch. Jag tog 29 minuter på mig för de där 3 kilometrarna, och det är ju inte direkt nåt lysande tempo.

Jaja. Enda sättet att bli vän med ryggen igen är att fortsätta låta den arbeta.

Roddmaskin + Rammstein hemma i källaren – man kan spela precis hur högt man vill, det är lyx!

Tog ett kortpass (10 minuter intervall) i roddmaskinen bara för att försöka röra ryggen lite till efter promenaden. Det gjorde såpass ont att tio minuter fick räcka i dag.

Det blir snudd på en princip – jag ska åtminstone göra det en liten stund. För låter man bli en dag så låter man gärna bli nästa dag också. Åtminstone är jag sån. Är du?

————————-

Och så var jag duktig och tog en multivitamintablett och en järntablett efter träningen. För det har jag lovat tant doktorn.