en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för juli, 2012

det är mysigt att ni sitter still så mycket, men mååååste ni glo på OS hela tiden?


Moskva-bilderna uppe

Jag blev som sagt var grymt besviken på mina bilder, men nu ligger de uppe. Som vanligt går de att se även om man inte har facebook-konto. Med lite tur kan du t o m se bildtexterna (jag är osäker, det har fungerat ibland och ibland inte förut).


Moskva

Jag är fortfarande (skriv-)lat och oinspirerad – Kristoffer är på hugget och gör kanoninlägg. Hasta iväg till honom!

Jag tog bara med mig den lilla kameran och det ångrade jag bittert. Men ändå inte. Det var jättevarmt, väskan var allting tung ändå och att bufflas med stora kameran på en knökfull svettig metro hade inte heller känts helt bra. Jag får bara köpa det faktum att jag är jättebesviken på bilderna jag tog, både tekniskt och motivmässigt. Kanske blir jag såg kräsen för att det är lättare att trolla roligt med bilderna i instagram än i paint?

Japp. Jag vet. Photoshop… nån gång 🙂


love thy neighbour

För ett år sen fattade jag för första gången på riktigt vilken fantastisk statsminister vårt grannland har. Jag önskar bara att det hade skett av en annan anledning. ❤ Norge.


snart nu…!


ÄNTLIGEN!

Ser ni ljuset där? DET, det är min semester som började igår. Försöker förtränga att den bara är två veckor lång. Det blir småskvättar under hösten också. Det funkar bara inte med jobbet att ta lång semester nu, så är det.

På slingriga vägar över Barbarky och Rytterne körde vi ner mot E-tuna. Mission of the day: konsert med Kent på Sundbyholm.

Vi käkade på Royal Indian i E-tuna. Har man bil så kan man ju tyvärr inte ta en Cobra till den indiska maten, men vatten och lättöl satt fint det också. JAG hade väl iofs kunnat göra det, men det hade inte varit speciellt rättvist mot chauffören. Min Palak Paneer var fantastiskt god och det var riktigt härligt att sitta ute under markisen när det plötsligt började ösregna.

Vi var lite oroliga på förhand. Enligt accuweather skulle det regna mellan 18 och 19, enligt YR skulle det regna ända till kl 23. Nu vet ju alla – det var väl t o m nån tidning som hade kollat upp det häromveckan – att väderprognoser är lite si och så. Utekonsert i Sundbyholm i ösregn – tja… ingen dröm, men nu hade vi ju biljetter, de var dyra och vädret är onekligen en faktor att ha i åtanke när man väljer att köpa biljetter till en utomhuskonsert.

Det var bilkö till Sundbyholm, vi kom väl in vid… tja, 19.30, och strax efter 21 gick Kent upp på scenen. Vi satt i gräset i slänten strax nedanför slottet i väntan på att det skulle börja. Att bara spana på folk kan vara riktigt kul.

Jag är väääääääldigt antiträngas (att vara 161 cm är inte kul på konserter, man vill inte bli upptryckt i någons armhåla i trängseln) men det var faktiskt väldigt luftigt mellan alla människor och plötsligt hade jag snirklat mig från Kristoffer och Johan och stod nästan ända framme vid scenen.

Jag blev faktiskt väldigt besviken, kanske för att förra Kentkonserten (Globens annex i februari förra året) var så otroligt klockren. De spelade naturligtvis mycket från nya skivan, som jag tycker är dötrist (de låter som mätta trötta farbröder som snott lite U2-riff från 80-talet och petat in här och var). Sen är det lite synd att de avskyr sina riktigt gamla låtar, för det är fortfarande de första tre skivorna som är passionerad-kärlek-Kent för mig, det Kent som jag började älska en gång i tiden. Vore jag lite mer dramatisk slulle jag muttra nåt om att pissa fansen i ansiktet (vi är rätt många som längtar efter Blåjeans och Jag vill inte vara rädd) men de äger ju sin musik och sitt framträdande och så är det bara.

(fast alla kritiker verkar tycka att Kent aaaaldrig har varit bättre, så det är väl som vanligt jag som inte fattar grejen ;))

…och hur kunde de INTE spela Idioter eller Töntarna? Mmmmrrgrrrrpf.

Nåja, jag stod bra där jag stod och de gjorde åtminstone två bra saker – riktigt snygga versioner av Utan dina andetag och Musik Non Stop. Annars var det som vanligt. Sami blev fullare och fullare (men han fortsätter åtminstone att spela bra, om inte t o m bättre), jag kan inte se på Jocke Berg utan att tänka ”hob! HOOOOB!” och Martin Sköld var jättejättesvettig. De lät skitbra, för mig var det väl egentligen bara set-listan som var en besvikelse.

Värt 450 spänn? Nope. Trevlig kväll ändå? Yes. OCH – det var som tur var accuweather som vann. Det regnade – vääääldigt mycket – i ungefär en timme (då satt vi och åt, och under tak i bilkö), efter det var himlen hotande mörk, men den höll tätt.

Trots att konserten slutade 22.30 och vi gick direkt till bilen så var klockan 00.45 innan vi var hemma. Bilkö dit? Oaaahahaha, inget mot vad det var hem. Vi satt i bilen en timme innan det ens var idé att starta den och köra de första millimetrarna. Sedan gick färden bl a en bakväg via en traktorstig vid en åker 😀 Godzilla fick visa vad hon går för, och det gjorde hon med den äran. Våra fina bil!


oooooooohajajajaj

Idag gör det ont när jag sitter. AJ! Vi ska testa att höja styret, tippa sadeln (jag behöver ju faktiskt inte sitta som en TdF-cyklist, det är rätt onödigt) – ja, och så ska jag låna en av Ks sadlar. Men det testar jag en annan dag. Nu behöver min stackars snippa få vila!

”Äsch man vänjer sig och huden, på vissa mindre ädlare delar av kroppen, blir som läder ;-)” skrev Angela som är lite mer van långcyklist. LÄDER? LÄDERSNIPPA?

Undrar just om Kristoffer veeeeerkligen tänkt igenom detta med att uppmuntra min cykling 😀

(när jag återgav Angelas kommentar kom ett litet ”ööööh, nu när jag tänker efter så är nog LÖPNING den bästa träningen”) <— fast sen lånade han ut en av sina sadlar, alltså. Vi får se.

Idag då? I dag var näst sista jobbdagen före semestern och solen sken så det sved i hjärtat att sitta inne. Vi åkte direkt till badet efter jobbet.



Strax efter kl 18 – fin kvällssol på badet

Jag slängde mig i vattnet (jaaa, femman i dag igen, till ungarnas förtjusning!) och Kristoffer stack iväg till löpspåret. Själv tänkte jag ta en rask promenad hem från badet – visserligen bara 3 km, men helt klart bättre än ingenting alls. En annan dag kan jag ju rent av ta en omväg för att dryga ut kilometrarna…

Saker man ska lära sig: stadd i mitt förfall, och med scoliosrygg, sitter man INTE som en ostkrok och läser tidning en timme på badplatsen ostraffat om man tror att man ska kunna gå snabbt hem sen. Första kvarten hade jag så ont i ryggen att jag ville grina, sen blev det bättre. Usch usch. Jag tog 29 minuter på mig för de där 3 kilometrarna, och det är ju inte direkt nåt lysande tempo.

Jaja. Enda sättet att bli vän med ryggen igen är att fortsätta låta den arbeta.

Roddmaskin + Rammstein hemma i källaren – man kan spela precis hur högt man vill, det är lyx!

Tog ett kortpass (10 minuter intervall) i roddmaskinen bara för att försöka röra ryggen lite till efter promenaden. Det gjorde såpass ont att tio minuter fick räcka i dag.

Det blir snudd på en princip – jag ska åtminstone göra det en liten stund. För låter man bli en dag så låter man gärna bli nästa dag också. Åtminstone är jag sån. Är du?

————————-

Och så var jag duktig och tog en multivitamintablett och en järntablett efter träningen. För det har jag lovat tant doktorn.


Andra cykelpasset

Det är inte JÄTTEROLIGT att cykla när man får mer ont i nacke, armbågar, händer och, eh… ja, i ”kronbladen” (ja, vafan, tänk SJÄLV) än i BENEN när man cyklar, men jag antar att det är ovanan.

Min sambo smyger på nya leksaker på min cykel 😉

Denna lilla pryl bara SATT där helt plötsligt i dag. Den är både kul och frustrerande, kul när det går upp (när jag drog fram i 34,1 km/h hojtade jag ”wooohooo”), trist när det går… tungt.

Fiser på i rätt lugn takt. Rätt dumt att ta i så man får blodsmak de första passen. Två ganska lugna mil blev det, men flåsade? Ja, usch ja.

Satt en stund på en stubbe utanför Hallsta och glodde på en spegelblank Strömsholms kanal.

Regnvåt asfalt och syremättad luft. Doften av Spirean i dikena följer en. Sverige när det är som vackrast.

Men: Inte ens KOSSORNA är trevliga i Hallsta! (*

Jag brölade ett glatt ”MUUUUUUUÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH!” både på ner- och uppvägen, men de låtsades inte ens se mig. Jag säger bara ”det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte håller ihop” och tänker sen ”hamburgare, mina vänner, om ni har TUR blir ni hamburgare”.

————————————————-

*) Hallstingar och Suringar SKA vara i luven på varandra. Ta’t inte så allvarligt.


ännu en sommardag med, eh, varierande väder

Planen för dagens träning var powerwalk Campingbadet t o r, ca 6 km – perfekt!

Soligt duggregn. Grus i skorna och ryggen värkte, men nu är det ju så med värkande ryggar att de värker ÄNNU mer om man INTE rör sig. Min endometriosinfesterade uterus är också extra arg i dag, men mensvärk bekämpas med FÖRDEL medelst endorfiner. Alltså: Bara att ösa på.

(nästa gång ska jag emellertid komma håg att ha MUSIK med mig! stort minus i dag. visst ska man lyssna på sina egna tankar, men innan konditionen hunnit bli bra är musik det där lilla extra som får en att dra på fast man egentligen är trött…)

…fast så var det det där med att när jag väl kom fram så sken solen jättejättefint och det var VARMT i vattnet. Ringde K. ”Kom hit och bada med mig!”.

Det ville han inte (majj darling badkrukan!), däremot så var han sugen på att springa milen (det är bara några hundra m från badet till slingan), så det passade ju utmärkt att jag badade medan han sprang.

Trots att det känns som om det var tusen år sedan jag tränade simhopp så måste jag säga att jag aldrig har testat träsvikt förut. Retro! Jag skulle aldrig våga göra något avancerat från den, men den var bättre än jag trodde!

Tricket med att våga hoppa från femman?
Enkelt.
Det är ÄNNU läskigare att KLÄTTRA ner. Testa själv 🙂

Fem minuter efter att jag hade ringt kom en REJÄL vindpust och med den ett STORT svart moln. Ojrå. Sen kom lite mer än bara svart moln. ÖSREGN. Jag kurade under hopptornet. Ungarna fortsatte hoppa. Jag ville att de skulle sluta, för jag ville hoppa i dag också, men inte med dem.

Luttrade typ-trettonåringar (de knuffades, spottade på varandra och var mest bara allmänt jävliga) skrämmer mig, trots att jag är 44 och borde veta bättre :-/
Såna ungar får MIG att bli liten trettonåring igen. Liten rädd en.

Jag VILLE ju så gärna. Och man ska faktiskt inte vara rädd för barn. Eller vuxna. Åtminstone inte av den anledningen som JAG var rädd.

De dröp iväg en stund, jag klättrade snabbt upp i tornet. De hörde väl att nån gick i trappan, stannade till, vände sig om, glodde på den tjocka tanten och GAPADE. Ät bajs, ungar!

Jag hoppade. Det var inte alls lika läskigt i dag, och jag försöker verkligen verkligen att inte tänka på det där röret som nån planterade under hopptornet för två år sen.

Det var såpass kallt att det bara blev det där enda hoppet, för alldeles i samma stund som jag kom upp igen så hade K sprungit klart.

Jag hade som sagt tänkt promenera t o r, men det var ju innan jag visste att det skulle bli bada av. Nu var jag frusen. Hurv. Trots allt späck så frös jag.

Åkte alltså med i bilen hem, men tog 25 minuters tuff intervallträning med roddmaskinen istället för att kompensera. När man är så otränad som jag är så är det faktiskt en VÄLDIGT bra taktik det där med att blanda och ge.

En riktigt fin sommardag! Så nära semester man kan komma utan att ha semester. Många är besvikna över sommaren i år, men jag är jättenöjd så länge det inte är genommulet och regn hela tiden. Nu har det varit ganska gott om solglimtar. Jag trivs finfint! Och vet ni? Jag älskar lilla sketna Surahammar med det lilla sketna campingbadet. Detta är så nära Dorotea man kan komma utan att vara i Dorotea. Typ.


dödens lammun… ros


lördagsmat

Salsan blev grym i dag. Melon, mango, äpple, rödlök, tomat, chili, fisksås och olivolja.

Laxen fick en varm dejt med ugnen.

Aioli till.

Slurp. Fräscht, gott och vitaminiskt!


hur man fixar skön sommardag utan att ha semester

Jag har varit utan cykel ett tag nu, men har ärligt talat inte riktigt saknat det där med att ha en så där jättemycket. Jag cyklade ofta till jobbet förut, men när vi flyttade till Sura… njä, fem mil om dagen cykelpendlar jag helst inte. Plötsligt kände jag ändå att det ÄR rätt kul med cykel. Cykla och bada. Kanske t o m motionscykla lite på de rara småvägarna runt Brukshåla.

Hade kollat på en Nishiki på Butikvarsnamnjaginteskanämna förut, men njääää… nåt skavde. I dag kände jag att mjooo. Jag ska ha den.

DEN? Den modellen som jag ville ha redan för två år sen fanns förstås inte längre. Nu blev det en herrcykel. HERRCYKEL? Jag förstår inte varför detta prompt skulle kallas herrcykel. Man köper den ju ändå efter storlek (första gången på många år som jag köper storlek small ;)). När jag frågade efter ”en lätt cykel som kostar under sex tusen spänn” så tänkte hen-i-butiken inte ens på att peka ut den här. Tur att jag är en tjurig tant.

”Ja. Är det den du vill ha så kan jag ju inte hindra dig.” (pust)

…och ramen lutar nog mycket för att den ska vara kjolvänlig. Också.

Nåja. Jag köpte. Köpten t o m hjälm. Min första nånsin. Jaaa, jag vet att jag varit dum fram till nu.

Vi drog ut på en testvända i kväll och den var väldigt trevlig – lätt men ändå robust. Me like.

Vi cyklade bort till campingbadet för att bara TITTA lite, men insåg att det faktiskt var en ljuvlig sommarkväll, så vi cyklade hem igen och bytte om. BADA! Första gången i år!

Jag utmanade mig själv och klättrade upp på femman. Blev ärligt chockad över hur benen skakade och huvudet snurrade, men hoppade gjorde jag (lol, det är helt enkelt ännu läskigare att klättra ner).

Insåg sen att det är 32 år sen jag började träna simhopp (och 26 sen jag slutade ;)) och dessutom 17 år sedan jag senast stod uppe på femman, så: kudos till mig, baske mig. Både för cykelköpet och hoppandet.

PS nä, nu ska man ju inte behöva köpa en ny cykel för att fixa fin sommardag, det har man ju inte alltid råd med, men att spontan-åka-och-bada kan jag HELT klart rekommendera, likaså att hoppa rätt ut i det blå fastän man är rädd – på ena eller andra sättet…!

——————-

EEEEEK – fast det var minnet av det här, på just vår badplats, som låg och skavde när jag tvekade där uppe…


vinnande taktik?

 

Nån försöker få mig att söka en viss tjänst. När jag frågade ”so, what’s the top reason for me to do it?” svarar hen med att citera Gimli:
”there is little chance of success, death is the only certain thing – hey, what are we waiting for”

Tja. Tio poäng till den kommentaren om inte annat 😉