Snyggt! Och inspirerande. Så mycket trevligare att mötas av en sån här outfit på kontoret än det lite mer vanliga jeans-och-tröja eller möjligtvis chinos-och-skjorta. Heja Siv!
Jag jobbar hårt på att försöka klä mig lite roligare nu. Kulturtanter är inte vanliga i våra korridorer, men då får de väl lov att BLI det då, tänker jag. Som tur var så banade en schweizisk kollega (hon är väl kanske tio år äldre än jag och jobbar med typsammasaker fast i Zürich) vägen redan förra sommaren då hon piggade upp ett i övrigt mörkt och kostymklätt rum i Berlin genom att vara iförd Gudrun Sjödén (eller ”Gooodrooon Schoodeeen” som hon sa) från topp till tå. Limegrönt och orange. SÅ modig är inte jag än! 🙂
Svart är så bekvämt! Svart skär sig sällan mot svart 😉 Dessutom så tycker jag att svart är så grymt förtalat. Att vi förknippar svart med ”dystert” hävdar jag är en social, kulturrelaterad konstruktion 😉
Snyggt! Och inspirerande. Så mycket trevligare att mötas av en sån här outfit på kontoret än det lite mer vanliga jeans-och-tröja eller möjligtvis chinos-och-skjorta. Heja Siv!
4 april, 2012 kl. 16:54
Vad kul! Tack för de orden.
Jag jobbar hårt på att försöka klä mig lite roligare nu. Kulturtanter är inte vanliga i våra korridorer, men då får de väl lov att BLI det då, tänker jag. Som tur var så banade en schweizisk kollega (hon är väl kanske tio år äldre än jag och jobbar med typsammasaker fast i Zürich) vägen redan förra sommaren då hon piggade upp ett i övrigt mörkt och kostymklätt rum i Berlin genom att vara iförd Gudrun Sjödén (eller ”Gooodrooon Schoodeeen” som hon sa) från topp till tå. Limegrönt och orange. SÅ modig är inte jag än! 🙂
4 april, 2012 kl. 18:00
Kul klädsel. Jag vill och har ambitionen att ha mer färger. Men svart blir det ändå. .)
7 april, 2012 kl. 12:23
Svart är så bekvämt! Svart skär sig sällan mot svart 😉 Dessutom så tycker jag att svart är så grymt förtalat. Att vi förknippar svart med ”dystert” hävdar jag är en social, kulturrelaterad konstruktion 😉
14 april, 2012 kl. 12:47