glädjen i att efter alla dessa år våga se ut som en blomsterrabatt
Annonser
Arkiv
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
Blogroll
Kategorier
Annonser
%d bloggare gillar detta:
Snyggt! Och inspirerande. Så mycket trevligare att mötas av en sån här outfit på kontoret än det lite mer vanliga jeans-och-tröja eller möjligtvis chinos-och-skjorta. Heja Siv!
4 april, 2012 kl. 16:54
Vad kul! Tack för de orden.
Jag jobbar hårt på att försöka klä mig lite roligare nu. Kulturtanter är inte vanliga i våra korridorer, men då får de väl lov att BLI det då, tänker jag. Som tur var så banade en schweizisk kollega (hon är väl kanske tio år äldre än jag och jobbar med typsammasaker fast i Zürich) vägen redan förra sommaren då hon piggade upp ett i övrigt mörkt och kostymklätt rum i Berlin genom att vara iförd Gudrun Sjödén (eller ”Gooodrooon Schoodeeen” som hon sa) från topp till tå. Limegrönt och orange. SÅ modig är inte jag än! 🙂
4 april, 2012 kl. 18:00
Kul klädsel. Jag vill och har ambitionen att ha mer färger. Men svart blir det ändå. .)
7 april, 2012 kl. 12:23
Svart är så bekvämt! Svart skär sig sällan mot svart 😉 Dessutom så tycker jag att svart är så grymt förtalat. Att vi förknippar svart med ”dystert” hävdar jag är en social, kulturrelaterad konstruktion 😉
14 april, 2012 kl. 12:47