en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för februari, 2012

Live from Berlin

Dagens roligaste citat hittills (om det där med vad man kan kalla ”god hälsa” som medelålders):
”If you are over 40 years old and wake up without pain somewhere you are most probably dead”


the art of staying awake

Det svängde fram och tillbaka så snabbt att jag snudd på blev sjösjuk, men i fredags eftermiddag blev det äntligen klart att kursen i Berlin blir av trots allt. BRA! Möte hela onsdagen, kurs torsdag-fredag. Hoppas hinna ta en fin Berlinpromenad på onsdag kväll om inte annat.

Kursen blir en utmaning. Ett brittiskt universitet kommer dit för att köra den, normalt är det en femdagarskurs a 40 timmar men vi anses vara så upptagna så vi ska klara av den på två dagar. Torsdagen kör vi 8-19 (men vi lär sitta länge för dagens sista pass är en simulering a la datalab som måste bli färdig inför dagen efter). Earned Value Mgmt är bland det tristaste som finns, men det är nyttigt att köra igenom då och då. De andra deltagarna är typ-25-åriga-påläggskalvar från hela företaget world wide, snabbtänkta pojkar som läst vid alla de Fina Universiteten (har träffat en del av dem förut). Jag försöker att inte döma ut mig själv på förhand, men lite läskigt är det.

FÖRDELEN med allt hattande fram och åter förra veckan är i alla fall att jag istället för att BARA vara skräckslagen för de där kursdagarna nu faktiskt – med förra veckans besvikelse de där timmarna som det var avbokat i åtanke – ser fram emot den.

Håll en tumme för mig. För att jag håller mig vaken och för att jag inte får sitta där med dumstrut i ett hörn.


småskvättarna

Vi har en mycket liten, mycket söt och dessutom mycket hetlevrad liten kattflicka på besök i några dagar. Hilda är en Helig Birma på 1,5 år. Silkeslen. Kaxigare och argare lillkatta har man sällan sett.

”Jag är inte rädd för dig” sa jag och slevade upp henne i famnen för att pussa henne på magen. Jag fick två snabba hugg över näbben (jag skyller mig själv!) som sprutade blod och svullnade upp a la Linda Rosing.

Och så insåg jag hur det var en sån sak som skulle kunna få mamma att garva oavsett hur ont hon hade. Jag samlar fortfarande på små historier att roa henne med, fast det inte behövs.


Lyckan när…

…man inser att en av Rammsteins gitarrister (”den snygge”) har ett gammalt sidoprojekt som dessutom låter jäkligt bra. I give you Emigrate! Synd att det inte har blivit mer än den där plattan, men Till Lindemann har hotat lägga av när han fyller 50 (januari nästa år) så då kanske Kruspe får tid att leka med annat igen 😉


vardagsirritation av i-landskaraktär

Twitter kraschar ofta (ungefär 50% av försöken) min browser på telefjönen. Nån annan som har samma problem?


happiness on a paper

Jag har just skrivit ut biljetterna till Rammstein på fredag. Det ska bli svulstigt-underbart-knasigt-underbart-och-underbart (om ni hade missat att det ska bli underbart, alltså). Vi har de billigaste och sämsta platserna som gick att uppbringa, inte för att spara pengar utan för att de var de enda som fanns kvar när jag tog mig in på ticnet nån timme efter att de hade öppnat släppet. Det GÖR ingenting. En galen konsert är alldeles vad vi behöver nu. Det var alldeles för länge sedan sist!


Älskade Dorotea

KÄMPA PÅ!


och när jag nu ändå gnäller…

…så är det nerbrytande att faster Rosa numera hälsar på var TREDJE vecka istället för var fjärde, som det normalt ”ska” vara. Blod och smärta är ju så kul så det vill man njuta av ofta, verkar hon tycka. Ofta och länge. Man tackar!

Tredje månaden på raken. Håller jag på att bli en klimakterietant tro?


fotnot

(alltså, jag är inte så deppig och gnällig som det förmodligen låter på de senaste uppdateringarna, men allt det där med mamma ÄR tungt och eftersom jag vet fler som är och har varit i samma sits så är det skönt att skriva av sig. punkt.)


man jobbar fel bransch, nu igen?

Det mödosamma med allt efter mamma prickas av, grej efter grej. I måndags postade jag äntligen den påskrivna bouppteckningen och baxnade än en gång över vilken business det är, detta med döden. 6400:- tog juristen för det hela. Ett personligt möte på ca en timme, samt två telefonsamtal och fem mail. DYRA tre papper, hörni! Ändå vände jag mig till en av de s k sjyssta och billiga byråerna.

Jag inser i efterhand att jag borde ha försökt göra den själv istället. Det verkade inte alls så krångligt som jag hade för mig att det var (å andra sidan så har det väl hänt mycket sedan 1981, när pappa dog).


jag har inte riktigt orkat förut…

…men det går runt en smårolig skämtbild nu, "om du är otålig på arvet" och så en underskrift av ett av de utskällda vårdföretagen. Mamma råkade ut för Det Andra Stora Vårdföretaget, och som sagt, jag har inte orkat förrän nu:

På två veckor hann de
1) ställa in en ögonoperation för att de hade glömt att de hade lovat mamma att få duscha på morgonen på "fel" dag (ingen dusch = ingen operation, så istället för att frångå schemat och duscha henne så ställde de in en op som hon hade väntat på i över ett år)
2) slarva bort en av hennes nycklar så att jag fick betala för ett nytt lås till hennes lägenhet. Vems nyckel JAG fick undrar jag fortfarande (jag lämnade tillbaka den, hoppas de hittade rätt ägare).
3) Efter att mamma hade dött så råkade de skicka dubbla räkningar. Råkade. Tur att jag noterade det, efter en närståendes död är det annars lätt att man drunknar i all pappersexercis och bara betalar allt för att bli av med det.

Inga dåliga missar på två veckors "vård"-tid!


ynk

Johooo då, det är säkert vackert med snö och kyla men för en tant med köldastma är det inte skoj. Jag vill emigrera.


”Stressen när…”

Kunde inte annat än fnissa åt den statusuppdatering som ploppade upp från en kompis på FB under Thorsten Flincks låt: "JAG DÖR, min nioåriga dotter tycker att han är snygg." Ångest inför lilltjejens tonår redan nu. Uff.