en kvinna, två katter och en massa tjöt

en skön skräphelg

Det är så LJUVLIGT att ha varit hemma heeeela denna helg. Vi har pysslat en del och planerat ännu mer (vi ska minifixa köket, med nytt golv och nya skåpsluckor, men vår vana trogen så tänker vi lääääänge innan vi gör nåt), men mest har jag ärligt talat sovit, nu igen. Sömnskuld från arbetsveckorna och en seg seeeeg förkylning sänker mig snudd på fullständigt. Jag är tacksam att jag kan kosta på mig att sova när jag vill sova. Alldeles nyss var det ju INTE så.

Nu är tankarna tillbaka i Karlstad igen, har så varit sedan i fredags. Det sänker mig också, en del. Äh, OK, ganska mycket. En klasskompis och hennes syrra är där och vakar över sin far. De håller hand och han sover mest. Utgången känns oundviklig. Jag har svårt att vara någon annanstans i tankarna trots att mina tankar inte hjälper, B:s cancer ger sig liksom inte för att jag tänker på hans fru och döttrar. Allt är för färskt i mig än för att jag ska vara riktigt bra på att distansera mig. Det måste få vara så, antar jag. Ylva och Caroline är nära varandra och jag är glad att de har varandra. Snudd på avundsjuk, men inte på det elaka sättet.

Kommande vecka erbjuder massor av jobb, mitt i det ett intensivt dygn i Berlin (jag är otroligt tacksam även om jag vet att det blir samvaro med kollegerna i stort sett all vaken tid, vi är där för att planera och så kommer det bli både dag och kväll). Köket får vi ta tag i nästa helg… kanske 😉

———————–

Och nu är det över, nu sover också han gott, utan smärta. Märkligt med denna tid nu, när man deltar i (en del av) sina vänners liv i realtid. Känns fint, även om jag förstår hur underligt hela det konceptet känns för de som väljer att inte leva så.

———————–

…och så mitt i det landar ett mail från en annan kompis, som äntligen ska bli pappa efter en lyckad IVF. The Circle of Life. Fint mitt i allt.

Annonser

2 svar

  1. Ja man tänker på dem och följer deras uppdateringar. Jobbigt. Trodde vi skulle vara där i höstas men tack och lov så bättrade det på sig och han hänger i ett tag till.

    Ha en bra vecka!
    Kram!

    29 januari, 2012 kl. 20:09

    • siv

      Ja, det var otroligt skönt att det bättrade sig för Henry då. Det är bara att inse, det är där vi är i livet nu, men ändå unnar man ju alla att slippa det så länge som möjligt.

      Ha det skönt Lena! Kram!

      29 januari, 2012 kl. 20:43

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s