as time goes by
Undertecknad tar flyget upp till Luelå för att delta i LARV (Luleå Arbetsmarknads… nånting, vi ska i alla fall försöka snärja unga oskyldiga ingenjörsstudenter till Företaget) i dag. För 25 år sen, kanske t o m 15, hade jag gäspat åt själva rekryteringsmässan. Jag hade BARA sett fram emot banketten på kvällen.
NU får jag ångest av tanken på att sitta där med värkande fötter (efter en dag stående och gående på mässan), febrilt kämpande för att hålla mig vaken bland vinrosigt lyckliga tjugoåringar som skrålar om stackars Gargarin ute i sin kapsel (haha, nu inser jag att de förmodligen inte ens sjunger såna studentsånger som man KAN längre). Jag vill BARA stå på mässan och sen sova.
Ur led är tiden (eller möjligen min ork).
Spinnster x 2 and (not so) Spinster 
Du kanske får lite ork av att umgås med unga studenter. Hoppas dagen och kvällen blir intressantare än du tänkt dig.
24 januari, 2012 kl. 13:33
Dagen blir garanterat kul, rekryteringsmässor brukar vara höjdare. Får överleva kvällen också. Kollegan föreslog namnlapp m adress t hotellet om jag somnar. 🙂
24 januari, 2012 kl. 13:58
Nikolajev lever och frodas åtminstone i Uppsala. Kom igen bara.
25 januari, 2012 kl. 07:40
Det blev inte många sånger (bara TVÅ så länge jag var kvar), ingen Gargarin (men väl en ””tavaritj vårt liv är härligt”) men måååånga låååånga tal, så varmrätten kom inte in förrän 22.30 (!) – då var vi nära döden av både hunger och trötthet. Jag hade vråltrevligt bordssällskap och det var en toppenmässa, men när efterrätten var uppäten strax före midnatt så åkte kollegan och jag hem och sov 🙂
29 januari, 2012 kl. 19:43
Ååå, tavaritj var det väldigt länge sedan jag sjöng! *gammal V-ingenjör från Chalmers som börjar minnas hur det var DÅ* 🙂
29 januari, 2012 kl. 23:29