en kvinna, två katter och en massa tjöt

siv är inte nog kreativ

VARJE HELG tänker jag ”nu ska jag måla” eler ”nu ska jag skriva” eller ”nu ska jag fixa till det mexikanska mamma-tittskåpet” (don’t ask, eller jo, jag kan berätta en annan gång), och varje söndagskväll konstaterar jag att nope, det blev inget nu heller. Jag VET att jag mår så bra av det, att måla eller skriva (ja, skriva nåt annat än blogginlägg om böcker och fåniga statusrader på fejjan ;)) är typ som spa eller lyxmotion för min själ men neeeeeej, vetskapen om det räcker inte (lika lite som vetskapen om att roddmaskinen är bra för min kropp, antar jag).

Vad har jag gjort då? Läst. Sovit. Jag sover skitdåligt i arbetsveckorna nu igen så då blir det sova på helgen istället. I tisdags tog vi ledigt och gjorde en dagstur till Molkom (vi skulle bl a lämna tillbaka prylar på Hjälpmedelscentralen och de har såklart bara öppet på vardagar!) och hämtade en massa mamma-saker och jag HAR tömt och sorterat (och vidarebefordrat) en hel av det under helgen (nu kan man ta sig in i hallen utan fara för liv och lem igen). Har planterat om en blomma och det var på sitt vis en kreativ välgärning, precis som det där med att jag fixade två krukor till där jag planterade mina sista dadelkärnor. Har fixat storkok till matlådor. Men ändå. Jag är så trött på att bli trött av ingenting! Och jag VET att det bara är jag som kan åtgärda det. Bra kost och raska promenader, yadayadayada, jojomensan!

Äsch. Jag är gnällig. Jag har det så jäkla bra mitt i allt. Också. Men jag är så förbaskat trött! Hur meningslöst det än är att inte leva nu så längtar jag efter mer dagsljus och ett enklare liv. Origienllt va? 😉

Annonser

2 svar

  1. Jag tror vi är trötta, lite till mans, så här års. Att du skulle vara extra trött (slutkörd) med den höst du haft vore inte konstigt. Känns som om du resonerar så klokt kring allt. Till skillnad från patienter som känner efter för mycket och befarar livsfarlig sjukdom efter tre dagars hosta ,,, eller bara inte inser var de befinner sig i livet. Önskar jag kunde hjälpa dig med lite ork, men jag tror du vunnit halva slaget bara genom att stå med båda fötterna rejält nerkörda i myllan.

    Ja, det där blev kryptiskt. Kanske får jag mejla dig och förklara.

    9 januari, 2012 kl. 18:24

  2. … och jag vet att jag lät som en tant som förmanar snuppeluppan …

    9 januari, 2012 kl. 18:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s