en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för januari, 2012

en skön skräphelg

Det är så LJUVLIGT att ha varit hemma heeeela denna helg. Vi har pysslat en del och planerat ännu mer (vi ska minifixa köket, med nytt golv och nya skåpsluckor, men vår vana trogen så tänker vi lääääänge innan vi gör nåt), men mest har jag ärligt talat sovit, nu igen. Sömnskuld från arbetsveckorna och en seg seeeeg förkylning sänker mig snudd på fullständigt. Jag är tacksam att jag kan kosta på mig att sova när jag vill sova. Alldeles nyss var det ju INTE så.

Nu är tankarna tillbaka i Karlstad igen, har så varit sedan i fredags. Det sänker mig också, en del. Äh, OK, ganska mycket. En klasskompis och hennes syrra är där och vakar över sin far. De håller hand och han sover mest. Utgången känns oundviklig. Jag har svårt att vara någon annanstans i tankarna trots att mina tankar inte hjälper, B:s cancer ger sig liksom inte för att jag tänker på hans fru och döttrar. Allt är för färskt i mig än för att jag ska vara riktigt bra på att distansera mig. Det måste få vara så, antar jag. Ylva och Caroline är nära varandra och jag är glad att de har varandra. Snudd på avundsjuk, men inte på det elaka sättet.

Kommande vecka erbjuder massor av jobb, mitt i det ett intensivt dygn i Berlin (jag är otroligt tacksam även om jag vet att det blir samvaro med kollegerna i stort sett all vaken tid, vi är där för att planera och så kommer det bli både dag och kväll). Köket får vi ta tag i nästa helg… kanske 😉

———————–

Och nu är det över, nu sover också han gott, utan smärta. Märkligt med denna tid nu, när man deltar i (en del av) sina vänners liv i realtid. Känns fint, även om jag förstår hur underligt hela det konceptet känns för de som väljer att inte leva så.

———————–

…och så mitt i det landar ett mail från en annan kompis, som äntligen ska bli pappa efter en lyckad IVF. The Circle of Life. Fint mitt i allt.


årets julklapp till mig själv 2011

(never mind att den inte anlände förrän 2012)

Plötsligt fanns den där, på amazon.de, i rätt färg och till bra pris.

Kaffet? Görgött, söm en säjjer.


as time goes by

Undertecknad tar flyget upp till Luelå för att delta i LARV (Luleå Arbetsmarknads… nånting, vi ska i alla fall försöka snärja unga oskyldiga ingenjörsstudenter till Företaget) i dag. För 25 år sen, kanske t o m 15, hade jag gäspat åt själva rekryteringsmässan. Jag hade BARA sett fram emot banketten på kvällen.

NU får jag ångest av tanken på att sitta där med värkande fötter (efter en dag stående och gående på mässan), febrilt kämpande för att hålla mig vaken bland vinrosigt lyckliga tjugoåringar som skrålar om stackars Gargarin ute i sin kapsel (haha, nu inser jag att de förmodligen inte ens sjunger såna studentsånger som man KAN längre). Jag vill BARA stå på mässan och sen sova.

Ur led är tiden (eller möjligen min ork).


one of those moments

…STRESSEN man känner när den manliga kollegans drygt ettåriga dotter springer efter en och ropar ”mamma!”. Det var typ en sån där ”Luke, I am you father”-grej fast tvärtom.


en del ungar är roligare än andra att läsa om på fejjan

Exkollegans statusuppdatering: Vi promenerade förbi Systemet i Sumpan idag, varpå den vanligtvis främlingsblyga sonen ropar till en av stammisarna på väg ut: "Hallå där! Håll dig borta från spunken, den kan vara farlig! Det har Pippi sagt!"

Ungen är inte ens fyra år. I love it.


denilsediment

Om man nyss har bytt plats för sina dagliga mediciner så ska man inte ha en burk Stilnoct stående där de BRUKADE stå förut. Åtminstone inte om man är tankspridd. Det har jag lärt mig i dag.

Jag hann dricka en halv kopp kaffe innan jag började känna mig väldigt underlig. Gick ut i badrummet, såg en av mina RIKTIGA mediciner, som jag SKA ta, och insåg mitt misstag.

Vi skulle ha dragit iväg till Molkom över dagen för att städa mammas lägenhet, efter två Stilnoct var det bara att glömma. Tillbaka till sängen igen. Jag har gått rätt kraftigt minus på sömnkontot den senaste veckan (det gör jag varje arbetsvecka, det är ju bara så) så det kanske inte gjorde så mycket egentligen, men Molkom får vi ta i morgon istället och det är aningens surt för söndagar är så perfekta fixa-allt-inför-kommande-vecka-dagar, vare sig det är med storkok, tvättstugesessioner eller bara fundera och planera i största allmänhet.

Nu har jag ställt burken med sömntabletter på ett smartare ställe 😉 Hoppas jag.

Den gångna veckan var i alla fall den bästa arbetsveckan sen jag minns inte när. Har känt mig som en värdelös medarbetare på jobbet hela hösten, jag har tvingats vara borta mycket och när jag har varit där har jag mest bara varit trött och tankspridd. Det får min inre prestationsneurotiker att må jäkligt illa (det spelar ingen roll hur mycket jag vet varför/hur mänskligt det är), och så är den onda cirkeln igång. Den gångna veckan hann jag massor, fixade saker som jag inte var säker på hur bra jag skulle fixa och som kronan på verket kom besked om att jag äntligen ska ner till Berlin och jobba lite igen i februari. Det har jag längtat efter.

Nu satsar jag på en bra arbetsvecka till. En dag i taget. Så är det. För oss alla. Amen.

…och så är vi ”barnvakt” igen. S är i Finland för att begrava sin mormor, så Sillen bor hos oss över helgen. Det är så MYSIGT (ja, inte att S är på begravning, men att vi får låna Sillidillinen)!

What? Skulle ”smågrabbarna” härja tillsammans? Bajsar björnar i skogen?

De tre kattpensionärerna tittar bara lite trött på dem innan de somnar om. Gott så.


en av oss har nytt jobb

För första gången på fyra år så jobbar vi inte tillsammans, K och jag. Det känns trist och konstigt (…det tycker vi båda, tro det eller ej)! Fast roligt också såklart. Jag gläds med honom! Spänningen i att lära känna nya människor och få lära sig nya saker. Jag känner många av hans blivande kolleger (jag har jobbat där också, under mina 21 – ! – år i Västerås, 8/1 1990 klev jag in på ABB första dagen som anställd och det känns helknasigt nu, jag är ju fortfarande 27 år :)) och vet att där finns bra folk och mycket intressant att göra.

Lycka till, v’ännen!


omtagning

Nej, nu börjar jag om!

Under helgen har jag äntligen planterat om en aloe som växer finfint och har skjutit massor av skott! Nu får den större kruka och kan bli ännu större. Me like. Har också ”jordat iordning” två krukor till så att jag kunnat plantera de sista av mina dedelkärnor, så nu ser jag fram emot resultatet!

Har också gjort ett storkok med toknyttiga linssoppan, och igår gjorde jag en massa roliga färsbiffar med annorlunda kryddning. Guld värt att ha i matlådorna kommande vecka.

Och så har jag hittat massor av kul saker när jag har sorterat bland mammagrejorna vi plockade hem i tisdags. Hittade bl a ett utskrivet reportage som en skolkompis gjorde 1981, hon intervjuade Thåström efter en spelning som jag ocså var på (jag var grön av avund för att hon fick träffa honom), frågade henne idag om hon ville ha det och hon blev jätteglad. Det ligger på köksbordet, frankerat och klart. På bordet ligger dessutom en bok som ska till Sumpan och en sjuk present som ska få två kompisar på RFSL att gråta av skratt.

Så. NU blir jag en påssetiv och fin människa, eller hur? 😉


siv är inte nog kreativ

VARJE HELG tänker jag ”nu ska jag måla” eler ”nu ska jag skriva” eller ”nu ska jag fixa till det mexikanska mamma-tittskåpet” (don’t ask, eller jo, jag kan berätta en annan gång), och varje söndagskväll konstaterar jag att nope, det blev inget nu heller. Jag VET att jag mår så bra av det, att måla eller skriva (ja, skriva nåt annat än blogginlägg om böcker och fåniga statusrader på fejjan ;)) är typ som spa eller lyxmotion för min själ men neeeeeej, vetskapen om det räcker inte (lika lite som vetskapen om att roddmaskinen är bra för min kropp, antar jag).

Vad har jag gjort då? Läst. Sovit. Jag sover skitdåligt i arbetsveckorna nu igen så då blir det sova på helgen istället. I tisdags tog vi ledigt och gjorde en dagstur till Molkom (vi skulle bl a lämna tillbaka prylar på Hjälpmedelscentralen och de har såklart bara öppet på vardagar!) och hämtade en massa mamma-saker och jag HAR tömt och sorterat (och vidarebefordrat) en hel av det under helgen (nu kan man ta sig in i hallen utan fara för liv och lem igen). Har planterat om en blomma och det var på sitt vis en kreativ välgärning, precis som det där med att jag fixade två krukor till där jag planterade mina sista dadelkärnor. Har fixat storkok till matlådor. Men ändå. Jag är så trött på att bli trött av ingenting! Och jag VET att det bara är jag som kan åtgärda det. Bra kost och raska promenader, yadayadayada, jojomensan!

Äsch. Jag är gnällig. Jag har det så jäkla bra mitt i allt. Också. Men jag är så förbaskat trött! Hur meningslöst det än är att inte leva nu så längtar jag efter mer dagsljus och ett enklare liv. Origienllt va? 😉


en stund som stannar i minnet länge länge

El Gouna, december 2011.

Det var blott 17 grader varmt i havet, men man vande sig efter en stund om man verkligen bestämde sig för att klara av det *host*. Detta var en av de saker jag hade drömt om på förhand. Havet. Jag vet inte hur länge jag satt där och drog fingrarna genom sanden – bara det, fram och tillbaka, fram och tillbaka – men det var en av årets bästa stunder. Jag var inte riktigt så ensam som det ser ut på bilden, men det där VAR ett stillsamt hörn av stranden (det var blåsigt där, folk valde platser som erbjöd mer lä för det blåste verkligen jättekallt) som passade mitt asociala kynne väldigt bra. Vissa tider kom det massor av båtar fulla av fotograferande ryssar som drog förbi alldeles vid strandkanten, men bortsett från det så var det lugnt och stilla. Underbart.


saker man hör i kontorslandskapet, del 48560256

"Det är TEORETISK snö, det är bara temperaturen som är fel"

(snillen spekulerar om ösregnet utanför fönstret)


TV-tips

Jag är verkligen VERKLIGEN ingen älskare av naturfilm, men detta är nog bland det snyggaste jag någonsin har sett, och det var en ren slump att vi såg det (TV:n stod på, skräp på alla våra fyra kanaler… ja, utom denna då).


projekt 1a och 1b 2012

Hasade ut i snön (jaja, 5 cm eller något, det var inte direkt som att krossa Nordpolen på skidor) endast iklädd tofflor (jag är tjurig, våga vägra vinter) och hängde upp sex talgbollar, till katternas fromma. De älskar att betrakta ätande fåglar. Jag bjussar på det där med att de säkerligen tänker synnerligen elaka tankar om fåglarna medan de betraktar dem.

Undrar vem som ska köpa talgbollar nu? Jag tror att 99% av alla jag någonsin har haft har kommit från mamma. Är det nu mitt RNA ska börja uttrycka den tantgen som gör att jag själv lite eftertänksamt lägger bollarna i korgen vid framtida besök på ÖB?

Nästa lilla projekt var att pillra ner mina egyptiska dadelkärnor i tre små krukor. Inte vet jag om det är nån idé att försöka driva upp något av de där kärnorna, men det skadar ju inte att försöka. Det vore väl en fin souvenir att ha kvar? Jag älskar färska dadlar och tycker om växter. Även om det som eventuellt kommer upp aldrig kommer att få egna bäbisdadlar (det krävs mycket för det) så VET jag ju vad det är och var de kommer från. I’m a sucker för sån symbolik i det lilla.

Det var det det. Jag spar det där med att rädda världen tills i morgon.


bättre sent än aldrig

Jag köpte såna där asiatiska rislyktor innan mammas begravning, hade tänkt att alla skulle få skicka iväg en varsin efteråt, men det blev bortglömt då.

Nu stod vi på taket och kollade på alla fyrverkerier (jag är ingen vän av saker som smäller, får jag väl erkänna), så kom vi på att vi skulle skicka iväg några av lyktorna, nya året till ära. De är ju jättefina! Det var härligt att se dem sväva iväg. Man såg dem länge länge.