en kvinna, två katter och en massa tjöt

gott nytt år!

Här sitter jag, nyklippt (long overdue), och inväntar krafter nog att färga håret också. För att piffa till nyårsaftonen lite speciellt sådär så har min trilskande uterus bestämt sig för att trilska lite extra alldeles för tidigt (det var väl snällt? mens är ju så kul, så det vill man ha OFTA!) så det där med att invänta krafter är inte så ironiskt som det kanske låter. 2011 var året då jag fick veta att de under 2010 utopererade slamsorna INTE var maligna, men det som växer och finns kvar är rätt tröttsamt ändå. Det sitter i bukhinnan, massor massor av småjävlar, så det vill tant doktorn hormonbomba bort. En hormonbombning som brukar ha resultatet att patienten vill skjuta både sig själv och andra. Nej, det struntar vi nog i. Det är mindre otäckt att ha ont när man vet varför, och att det fortfarande inte är elakartat (nya vävnadsprover gav det goda resultatet igen, fick besked för drygt en månad sen).

2011 var också året då mamma deklararerade att nej, nu kan hon inte bo kvar på andra våningen. Jag fick leta rätt på handikappboende illa kvickt och den som har letat lägenhet i Karlstad vet att en lämplig dylik lägenhet inne i stan skiter man inte ut speciellt snabbt såvida man inte kan KÖPA en. Det kunde vi inte. Jag hittade en i lilla Molkom som mamma gillade, men jag kunde önska att folk runt henne inte hade sagt ”Molkom, vad ska du DIT och göra?”. Ja, men då kunde ju DE ha fixat nåt annat då, om det nu är så lätt?

Sommaren gick åt till att kasta och packa och det var inte kul för någon. Så flyttade vi dit alla saker och mamma hann väl sova där i tio nätter innan hon åkte in på sjukhuset igen, för att aldrig mer återvända hem. När det hände så hände det snabbt. Hon hade så ont så ont, så det kan man inte klandra henne.

All denna flyttapparat för tio nätter. Det kunde vi ju inte veta. Vi gjorde så gott vi kunde med det vi visste då. Om några dagar hoppas vi kunna fixa det sista.

2011 fick jag ett finfint jobb, men jag kan väl avslöja att min frånvaro i samband med allt pyssel kring mamma INTE har setts med blida ögon av samtliga inblandade, så jag fick också lära mig att det kostar att jobba där jag jobbar. Mer än förut. Det kostar skäll och dåligt samvete och man ska ha lite andra familjeförhållanden än jag har haft för att vara en alltigenom lyckad människa där. Det tål att funderas på. Så är det, och har varit, på många andra av mina arbetsplatser också, men detta var något lite extra. Jag vill inte gå in på det närmare än så, men kom ihåg när du är avundsjuk på det som kanske låter glammigt att det har en baksida (som allt annat).

Detta lät gnälligt värre, alltihop, men det har varit ett både bra och väldigt obra år. Jag har inga förväntningar på 2012, men det vore skönt om de jag bryr mig om kunde hålla sig friska och vid liv. Tack på förhand, Komos.

Annonser

5 svar

  1. Hoppas 2012 blir ett bättre år!

    Ha en fin kväll, kram!

    31 december, 2011 kl. 14:14

  2. Joråsåatte… min mamma flyttade jag ju 2010 och själva processen tog ett halvår. I remember vilket h-e det var… Om du har tolkat mina tidigare kommentarer som att jag är ”avundsjuk på det som låter glammigt” kan jag bara säga att jag inte är avundsjuk. Däremot är jag irriterad på folk som bara gnäller på sina jobb – inte sagt att du har gjort det särskilt mycket! Folk borde vara glada över att ha ett jobb överhuvudtaget. För när man inte heller tillhör de arbetandes skara stängs man ute från så mycket annat i livet – som kollegor, kreditkort, lån, resor, vänskaper och sånt som annars är en del av vardagen.

    Men nu ska JAG inte gnälla på DIN blogg, jag är ju känd för att gnälla på min egen.

    Ha en bra nyårsafton och släng in en bild på det ”nya” håret! 😀

    31 december, 2011 kl. 16:40

  3. Jag syftade inte på dig, Tofflan! Jag får många kommentarer (mest IRL) om min lön och att det verkar vara glassigt att göra det jag gör, men det är det inte. Jag brukar försöka vara positiv för det mesta, men ibland måste jag också få pysa…!

    31 december, 2011 kl. 20:00

    • Jag känner igen det där med taskiga kommentarer om lönen – det fick jag också när jag hade ett jobb. (Nu gnäller jag på din blogg igen!). Men grejen var att jag gjorde misstaget att berätta om min stora löneförhöjning för några jag trodde var mina vänner. Syftet var att glädjas – jag trodde att de skulle göra det med mig. Men de blev avundsjuka… Till saken hör att jag hade haft så gott som noll löneutveckling under många år innan, så jag var verkligen glad. Sen kom huggen i ryggen, ett efter ett…

      För övrigt har jag ingen aning om vad du har i lön! 😛 Jag hade 30 nånting papp/månad. Nu har jag under 10.

      31 december, 2011 kl. 22:44

      • siv

        Största bekymret är nog alltid vad folk TROR att de vet! Att folk på ”hubben” (där jag jobbar) är glidare. Att vi har klippkort på lyxiga resor (som inte är så lyxiga när man sitter instängd i ett varmt konferensrum till 21.00 i ett land där man tycker att två torra mackor är en lagom lunch) etc. Jag skulle inte göra det om det inte fanns grejor i det som jag gillar – som hoppet att kunna förbättra, att kunna påverka lite lite och göra krångliga saker lite mindre krångliga, att träffa folk från andrasidanjorden som svettas över samma problem som man själv, men ibland skulle jag vilja sätta upp en skylt som meddelar folk runtomkring att jag inte har betald restid eller övertid (jo, det har jag ju, men det är en schablonsumma i den lön som låter så hög men som inte blir lika hög om man räknar dit alla timmar på riktigt).

        Nåväl, allt detta tankeläsande är nog ett av vår tids största problem. Att fok tror att de vet en massa som de inte vet.

        1 januari, 2012 kl. 12:21

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s