en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för december, 2011

gott nytt år!

Här sitter jag, nyklippt (long overdue), och inväntar krafter nog att färga håret också. För att piffa till nyårsaftonen lite speciellt sådär så har min trilskande uterus bestämt sig för att trilska lite extra alldeles för tidigt (det var väl snällt? mens är ju så kul, så det vill man ha OFTA!) så det där med att invänta krafter är inte så ironiskt som det kanske låter. 2011 var året då jag fick veta att de under 2010 utopererade slamsorna INTE var maligna, men det som växer och finns kvar är rätt tröttsamt ändå. Det sitter i bukhinnan, massor massor av småjävlar, så det vill tant doktorn hormonbomba bort. En hormonbombning som brukar ha resultatet att patienten vill skjuta både sig själv och andra. Nej, det struntar vi nog i. Det är mindre otäckt att ha ont när man vet varför, och att det fortfarande inte är elakartat (nya vävnadsprover gav det goda resultatet igen, fick besked för drygt en månad sen).

2011 var också året då mamma deklararerade att nej, nu kan hon inte bo kvar på andra våningen. Jag fick leta rätt på handikappboende illa kvickt och den som har letat lägenhet i Karlstad vet att en lämplig dylik lägenhet inne i stan skiter man inte ut speciellt snabbt såvida man inte kan KÖPA en. Det kunde vi inte. Jag hittade en i lilla Molkom som mamma gillade, men jag kunde önska att folk runt henne inte hade sagt ”Molkom, vad ska du DIT och göra?”. Ja, men då kunde ju DE ha fixat nåt annat då, om det nu är så lätt?

Sommaren gick åt till att kasta och packa och det var inte kul för någon. Så flyttade vi dit alla saker och mamma hann väl sova där i tio nätter innan hon åkte in på sjukhuset igen, för att aldrig mer återvända hem. När det hände så hände det snabbt. Hon hade så ont så ont, så det kan man inte klandra henne.

All denna flyttapparat för tio nätter. Det kunde vi ju inte veta. Vi gjorde så gott vi kunde med det vi visste då. Om några dagar hoppas vi kunna fixa det sista.

2011 fick jag ett finfint jobb, men jag kan väl avslöja att min frånvaro i samband med allt pyssel kring mamma INTE har setts med blida ögon av samtliga inblandade, så jag fick också lära mig att det kostar att jobba där jag jobbar. Mer än förut. Det kostar skäll och dåligt samvete och man ska ha lite andra familjeförhållanden än jag har haft för att vara en alltigenom lyckad människa där. Det tål att funderas på. Så är det, och har varit, på många andra av mina arbetsplatser också, men detta var något lite extra. Jag vill inte gå in på det närmare än så, men kom ihåg när du är avundsjuk på det som kanske låter glammigt att det har en baksida (som allt annat).

Detta lät gnälligt värre, alltihop, men det har varit ett både bra och väldigt obra år. Jag har inga förväntningar på 2012, men det vore skönt om de jag bryr mig om kunde hålla sig friska och vid liv. Tack på förhand, Komos.


Bra saker den här veckan

Gott kaffe: Zoegas julblandning är det godaste kaffet jag druckit på länge

Gott infall: jag spontansökte ett jobb som lät så alldeles otroligt superkul och gjort för mig. Chefen på stället är nån jag jobbat med förr, bra snubbe, uppgifterna är lite för utmanande men inte värre än att det skulle kanske kanske kunna gå. Det som talar kraftigt emot är mitt kön (ja, hon – muttan – skriker nej nej nej, ööööh, nä OK då, det är kanske inte så bokstavligt), ett av målländerna är Saudi-Arabien och där är det ännu snudd på omöjligt att göra det jag skulle behöva göra som utlänning och kvinna. Ändå väljer jag att se det som otroligt kul att jag hittade något som fick mitt trötta sinne att reagera alls.

Goda böcker: massor, nu kan de dessutom vila på en nyuppsatt hylla över sängen. Vi har bara haft den stående lutad mot en vägg i 1,5 år 😉


mys mitt i jobbig tanke

Jag har ett svårt beslut att ta när gäller Iriis (mammas katt) så jag tänker tralalalalaaaaaaa och skjuter på det lite till. Under tiden fortsätter jag att mysa med hjälp av Scyllas vardag: i dag med Snipig snippa.


”du är inte prinsessan på ärten du inte”

Jag har en LÅÅÅÅNGT mer romantisk käresta än jag trodde. Jag skulle rota efter en bok som trillat ner mellan sängen och sängbordet i går kväll när det var dags att sova, *flomp* så trillade ett paket ner. Ett PAKET? Ett TILL? ”Izzy” – jodå – hade köpt finfina akrylfärger till mig som jag fick på julafton. (*

Kristoffer hade lagt det under min kudde på julafton. Jag tyckte väl att det var lite knöligt, men det dräller ju alltid av böcker i sängen, så… tja 🙂

I paketet låg Pradas nya doft ”Candy” som jag innan jul sa att jag skulle köpa till mig själv, be att få inslagen och låtsas att det var paket från mamma. Sen blev jag sjuk och det blev inga mer butiksbesök.

Och så 1) lurade K ut vilken doft jag hade pratat om 2) köpte den i hemlighet 3) gömde paketet under kudden (och jag hittade alltså inte paketet förrän kvällen efter). Uhuuuuu :´-)

*) vi skulle inte köpa några paket till varandra i år, vi hade redan bestämt vad vi skulle köpa gemensamt till oss själva (en gymbänk och en matberedare, men eftersom vi är snå… eh, ekonomiska, så ville vi vänta och se om det fanns nåt bra på rean), men K tyckte tydligen att jag behövde lite extra omtanke ändå…


Pythagoras, papyrus och nu Papa Noel


Det ingen visste var att egyptierna – tack vare Drottning Hatshesup med lösskägget – faktiskt uppfann jultomten OCKSÅ

GOD JUL! Vi förblir hemma (vi skulle ha åkt till Västergötland till Ks familj(er)) tack vare dubbla mansförkylningar – och banne mig, denna den första julen som ”föräldralös” har inte varit så angstig som befarat (än), bara lugn och skön med massor av kaffe och spridda skurar av feberkoma.


kloka ord i julrushen

Jag har vare sig fått iväg julkort eller "sorgetack" (vad heter det? såna där kort som man skickar för att tacka för kondoleanser) och skäms som en hund över det, men så är det.

I går kämpade jag mig igenom den sista timmen (vi skulle hålla utbildning kl 16-17, suck) på jobbet innan vi fixade de sista julklapparna och sen bara DOG jag. Jag har en mansförkylning. Det är ingen lek. Vaknade igen idag kl 16.30, värmd av tre snudd på kvävande närgångna katter.

Ynkade om detta på fejjan och fick svar

1) från den mest älskade prästen jag vet: "Vad mycket sådant där som ska behöva hänga över en också när man är i sorg! Djävla (sic. om fler präster var som hon hade jag kanske inte lämnat kyrkan) präktighetssamhälle! Som om man inte har nog liksom… Skit i julkorten och tackkorten!

2) från kloka Åsa, som är en av de som vet ganska exakt hur det är: "En sak jag tycker man ska ha dåligt samvete för är när man inte njuter av det som det går att njuta av." – DE orden hittade hem, ska jag säga. Så sant så sant. Ingen återkommer till livet, eller blir gladare, av att jag går och lider, speciellt inte om det är över vad som faktiskt får betraktas som rena pseudosaker i sammanhanget.

Tack igen, Åsa.

Och god jul! Många av er tillhör skaran som inte får något julkort i år, nu vet ni varför.


….och lite mer gnäll

TRE GÅNGER fick K frågan om huruvida jag var hans MAMMA i Egypten (av egypter, inte av västerlänningar, men ändååååå).
Skitkul 😦

Här finns bilder:
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150434846819296.358743.630629295&type=1&l=dd4c66ee45
och
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150435445549296.358873.630629295&type=1&l=232c920b2b