en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för november, 2011

SUCK

Reseolagen tycker visst att det är märkligt att bokningarna till vissa länder minskar trots att det är sååå safe.

Bokningarna till Egypten tog ny fart under hösten. Men när oroligheterna åter eskalerade i samband med valet blev de åter färre.

– Vår förhoppning är så klart att valet fortsätter vara lugnt. När det rapporteras om att det är oroligt i ett land så blir resenärerna mer avvaktande. Även om resmålet ligger på ett helt annat ställe, säger Åsa Johnsson på Apollo.

Det är MÄRKLIGT jävla svårt för resebolagen att ta in det där med att JOOOOO, resenärerna påverkas ÄVEN om det är lugnt just inne i hotellghettot. Det kan väl inte bara jag och Kristoffer i hela världen som tycker att en resa till Egypten blir betydligt mindre värd när man inte kan besöka pyramider/Kairo och Luxor?


stoppa pressarna

Jag vet inte om jag är förvånad eller inte (1) ingenjörer anses inte lägga märke till kläder. 2) å andra sidan, OM de gör det, så är de ofta rätt stiffa Vänner Av Ordning), men nu har mer än halva dagen gått och INGEN har påpekat det faktum att jag har ett grått och ett svart ben i dag. Ja, ett av varje. Strumpbyxorna ser ut så.

Inte vet jag om det bara är Pippi Långstrumpigt i gråskala eller om det rent av är min inre punkare – hon den där som vrålade ikapp med Ebba på Holken i K-d 1981 – som som styr (jaja… jag köpte strumpbyxorna på LINDEX, det är inte så j*vla punk) men jag tyckte att det var lite småskojsigt smygbusigt så där.
Och. Så. Ser. INGEN. Det.

Jag är nog lika genomskinlig som jag mår just nu. Det är väl kanske lika bra.


veckans möte

Jag avskyr telefonmöten, och vi har ett stående varje fredag (det jag brukar kalla mötet med farbröderna runtom i Europa) som iofs är jobbigt, men som alltid också bjuder på skratt.

Min brittiske chefs chefs chef önskade mig en trevlig semester och sa "Knowing you I figure I’ll be seeing you on the news, riding a tank".

Hmf. Ibland undrar jag vad de tror om mig egentligen.


krukorna jobbar övertid

Vi har en bunt stora krukor på trappen. Jag skulle ha tömt dem för länge sedan, om jag hade varit lite Duktigare, men nu har det inte blivit gjort.

Denna dag den 24/11 2011 så blommar en av violplantorna – den har egentligen aldrig slutat blomma sedan i somras – men lustigast av allt är att en av mina afrikanska margueriter (som inte har blommat sen i början av september) har börjat blomma om igen. Vi får se om de slår rekordet med den lilla tusenskönan som blommade den 10/12 utanför mitt fönster på Lovisebergsvägen för några år sedan.

(nej, inga foton, det var för mörkt…!)


yet another day

Massor av träningsvärk i dag också. Är jag 85 år?

Glädjande nog så kommer mammas möbler (två bord, en skänk, ett skåp och en byrå är det "stora" jag har plockat hem hittills – förutom böcker, pappas gamla Halda, foton, porslin etc) till sin rätt där de har hamnat nu. Jag hade inte tänkt ta skänken först (teak, femtiotal) men så tittade jag på K med hundögon (den är så mycket min barndom, och jag var rädd att ångra att jag kastat så mycket redan) och han sa "OK då". Nu står den i f d biblioteket/nya matsalen. Vi ska ha "finporslin" och annat klutter i den, och den ser skönt retro ut där den tronar. Det blir som ett litet minimuseum av detta rum. Ks morbrors gamla mikroskop i stor stilig trälåda, pappas Halda, pappas gamla kikare i snyggt läderfodral etc. Inte stilrent, men roliga blickfång med en historia.

Nu har jag officiellt tagit över mammas stående månadsöverföring till cancerfonden, och i morgonens välkomstmail hittade jag en länk till en lovande blogg som jag kommer att följa.

Svetlana skriver om hur det är att vara läkare.
Och patient.
Jag brukar inte följa cancerbloggar, men den här tycker jag mycket om hittills, så den får bli mitt undantag.
http://blogg.cancerfonden.se/svetlana/


SKIT

Apollo ställer in alla utflykter till Kairo och Luxor de kommande veckorna. Det var ju på grund av de utflykterna vi valde Egypten som resmål alls, ville vi bara sola och bada hade vi åkt till Kanarieholmarna. Just nu mumlar jag alla fula svordomar som finns. Lyxproblem, javisst, men just nu är jag så trött på alla motgångar, stora som små.


when all else fails, try…

”Comfort food” (finns det nåt bra svenskt uttryck?) har man ju hört talas om (min är broccoli och zucchini med vitlök och gorgonzola), men ”Comfort blog”?’

Jag är otroligt rastlös och stressad nu och hänger dåligt med bland bloggarna. När allt är segt och ledamt, då drar jag till Scylla. Hon skriver min ”trösteblogg” just nu. Vackra bilder, vardag och en fin känsla för ord. Inte mycket drama. Älskar’t.

Annars? Tja. Vi tar det i rubrikform a la kvällsblaska:

Mammas begravning var jättefin.

Det var jobbigt.

(och kantorn spelade jättejättefel i Albinonis ljufvliga adagio i g-moll)

Det är hemskt att vara utan föräldrar.

Tömningen av mammas lgh känns som ett evighetsprojekt.

Jag har fruktansvärd träningsvärk (se ovan, ”tömningen av…”)

Helgerna är mindre vila än jobbdagarna (se ovan, ”töm…”, äh, ni hajar)

Det är massor att göra på jobbet.

Utvecklingen i Egypten oroar mig. Jag VILL ju ha den där värmande semestern.


många är vi som minns våra döda i dag


Jag hittade ännu en bild på mamma som hjälper mig att minnas henne som FRISK. Det är både roligt och ledsamt, för DEN mamman saknar jag så förbaskat. Midsommarafton 2007, jag överraskade mamma med ett oannonserat besök i Ormsjö och på självaste midsommarafton hade vi en varm och solig picknick uppe i Stekkenjokk. Det regnade i övriga Sverige.

Mamma, pappa, mormor, halvbror Leif, lilla Andrea, svåger Anders, Fredrike, Tea och Tilde, Lasse, Kent… ja jisses. Jag har ett helt fotbollslag – åtminstone sjumanna med avbytare – med saknade att minnas.


ja, alldeles så är det

Jag minns Tette från förr, jag såg henne som en konstnärlig kvinna på många vis redan för mer än tio år sedan, och detta – som jag hittade hos Jerry – tycker jag är purt fantastiskt. Enkelt, vackert och spot on!

Låt sorgerna komma, låt tiden gå
Det finns ingen genväg att fly till ändå
Det som hänt, det har hänt
Vad som blir, det får bli
Så släpp denna tärande ångestmani

Jag vet, det är svårt, du var liten och rädd
Rädd för att glömmas, rädd att bli sedd
Men låt smärtan komma fast minnet dig flår
Låt barnet sörja, låt tiden gå


fortsätter fejka normalitet

Det är skönt att kunna vara som man är.

Min jakt på nya föräldrar har ju inte gått nåt vidare, så jag lade ut en rev under dagens telekonferens med Diverse Europeiska Farbröder.

"I’m putting myself out for adoption. I’m quite easy to handle. I assume I wont need diapers for at least another twenty years" lockade jag.

[tystnad]

"Anyone…?"

[tystnad]

Äntligen harklade sig någon. "Well, I might consider it, if you promise to grant me access to all of your high heeled boots"

Man måste bara älska britter, de kan "kinky med smak". Farbrorn ifråga är inte många cm längre än jag, så vi BRUKAR skoja om att han ska låna mina skor. Det är ett billigt pris för att hitta nya föräldrar, tycker jag. Vi får se vad hans fru säger. De ÄR gamla nog att vara mina föräldrar (och refererade ljuvligt nog till sin egen dåliga kondition med orden "gosh, we sound like Mr and Mrs Darth Vader, don’t we?" en gång) rent biologiskt, det är annars inte 100% krav.

Det är fredag.