en kvinna, två katter och en massa tjöt

Döden är Dyr

Med risk för att låta som om jag gnäller över ovidkommande saker (jag borde kanske ägna mig åt mer existensiella spörsmål) så kan jag konstatera att en närståendes dödsfall kostar inte bara energi och egen livslust. Det kostar pengar också. Jag hittade räkningen från pappas begravning 1981, den gick loss på drygt 8000 kronor och DET mina vänner var mycket pengar då. Jag vill inte snåla med mammas begravning, men jag blev faktiskt paff över att enbart dödsannonserna (i två Värmlands- repektive Västerbottens-blaskor) kostade drygt 7500:- att sätta in. SJÄLVKLART gjorde jag det ändå, men trots att jag visste på förhand att Döden är Dyr så anade jag inte exakt VAD som skulle kosta. Sjutusenfemhundra nedra kronor för en annons som Fonusdamen och jag satte ihop tillsammans med hjälp av hennes dator.

Dödsboet ska stå för begravningen, men innan bouppteckning är gjord så ligger man ute med mycket pengar. Alla mammas räkningar (hyra, el, sjukhusavgifter för drygt en månads inläggning etc) t ex. Man kan – sas det – gå in på banken och betala hennes räkningar över disk, då skulle jag kunna använda hennes konto, men att betala på banken numera är knöligt. En titt in på Nordea sa mig att man inte ska VILJA göra så längre. Jag tog det på mitt eget konto tills vidare.

Tänk om detta skulle ha hänt för åtta år sedan, när jag levde på studiemedel och hade pyttesmå marginaler? Nu har jag en liten buffert (även om den – lyxbekymmer, javisst – krympte radikalt när vi köpte huset) så det fungerade, men jag kan inte göra det mer än nån enstaka gång till innan jag behöver hjälp av mammas eget konto. Nu har jag det ju BRA, jag kan bara ana hur ont i magen många andra måste ha. Ekonomi är så världsligt, så fjuttigt – men säg det till de som vill ha betalt! De vill, och ska, naturligtvis ha sitt i tid.

Ja, sånt här – egentligen petitesser – sysselsätter mitt sinne. Jag är skräckslagen över att missa något eller någon, jag har suttit med hennes adressbok och försökt skriva fina vykort till de av hennes vänner som jag bedömer som allra närmast (känner NI till alla era föräldrars vänner…? gah…) för att berätta vad som hänt. Jag tänker på Tofflan som gjorde en fin insats i somras och hjälpte en släkting med det just där att meddela omvärlden. Nu om NÅNSIN vet jag hur fint gjort det var, även om jag såklart anade det redan då. Vet ni hur absurt det känns att berätta om sin förälders död, bara för att finna att man snudd på får trösta den man talar med? Jo, flera av er vet det, det vet jag.

Gnäll gnäll. Jag sover mycket dåligt på nätterna och är småfebrig med ont i hals och bihålor så jag är hemma sedan i torsdags. I normala fall skulle jag orka jobba så här, men nu är det inte vanliga fall och det dåliga samvetet gör inte underverk för humöret. Det är grått och dimmigt och jag avskyr stundande november, hur meningslös den avskyn än är (det skiter ju november i, liksom, det är inte som om jag kan ilska bort månaden).

Ja, men det var väl det det. Så kul är jag. Hmf. Sorry.

Annonser

9 svar

  1. E

    Be inte om ursäkt! Man har rätt att vara precis som man vill, och det vore väl konstigt om du var på topp just nu. Jag tror man blir sjuk för att man helt enkelt ska lyssna inåt och varva ner en smula. Låt saker ta sin tid, ta små steg framåt och var rädd om dej!! Kram!

    31 oktober, 2011 kl. 19:43

  2. Ehum… jag minns inte att jag hjälpte nån släkting i somras med att meddela omvärlden??? Men det kanske jag gjorde. Däremot minns jag hur det var när pappa hade gått bort och problemen vi (läs: jag) hade när släkt och vänner skulle meddelas. Svårast var dem i Finland – som bara pratar finska. Men tack vare nätet fick jag hjälp med en kort översättning och så löste sig det också. Pappa hade som tur var en begravningsfösäkring. Inte helt fel. Och räkningarna tog vi till banken, varken mamma eller jag hade möjlighet att betala dem.

    Mycket praktiskt att ordna med för dig nu! Sänder dig kraft!

    31 oktober, 2011 kl. 20:24

  3. kajo

    Jamenellerhur! När svärfar dog blev jag förfärad över vad det kostade. Tidningsannonser. Kistan. Stenen. Utsmyckningarna. Mottagningen… Sammantaget *hick!*

    Min lilla mamma startade ett begravningssparkonto för sig själv när momma dog.

    För egen del har jag inga krav på ”hur det ska göras” när jag är borta. Begravningar har man för de efterlevande, är min tes.

    Jag har funderat lite på varför allt begravningsrelaterat känns så dyrt, och varför man till vardags inte är förberedd på det. Här är min spaning:

    Jämför med bröllop. Lägg till förleden bröllops- på vad som helst så blir det tio gånger dyrare, därför att det går. ”Det är ju bara en gång i livet”.

    Skillnaden är vid bröllop finns inga rätt och fel, man kan välja att satsa alla sina sparpengar på ett praktkalas eller göra det nästan gratis i smyg, för det är brudparet självt som väljer.

    Vid begravningar ska efterlevande förhålla sig till vad man tror att omgivningen förväntar sig och/eller i vissa fall vagt uttalade önskningar från den person som gått bort. Absolut inte vill man ju uppfattas snål när man utför den sista tjänsten, eller ”vanhedra” nån. Själv är man också i sånt tillstånd att man varken kan med att pruta, protestera eller prisjämföra.

    Det är väl därför det inte blir något högljutt ”begravningsuppror”. För att det är en känslig situation med slitna människor och känns ofint och småskuret att ifrågasätta priser. Och av samma anledning klagar man inte särskilt högt för andra. Som sen upptäcker det den hårda vägen.

    Så, att du pratar om allt runtomkring är inte gnäll. Det är erfarenhetsutbyte som kan hjälpa andra att förbereda sig.

    Jag önskar att du får sova ordentligt. Överväg hjälp om du är bekväm med det. Sömn är nyckeln till all slags läkning. Kramar!

    31 oktober, 2011 kl. 22:06

  4. Jag skickade räkningarna i ett vanligt kuvert till bankkontoret och de betalade dem.

    Men visst är det dyrt, måste kännas oerhört jobbigt för de som inte kan ordna som de vill utan tvingas göra kompromisser på grund av ekonomin.

    1 november, 2011 kl. 07:52

  5. suzannlarsdotter

    Döden är dyr!!

    Jag minns att jag blev chockad när mamma dog av hur vansinnigt mycket pengar det går åt. Ett spartips är att göra saker på egen hand och inte överlåta allt till begravningsbyrån (om en orkar, vill och har tid.) Att exempelvis gå direkt till tidningen och beställa annonsen eller ringa till de som skall ha begravningskaffet själv spar pengar. Jag ordnade så att släkt och vänner bar kistan själv och inga bärare behövdes. Jag gjorde programmet till kyrkan själv och en del andra saker. Jag hörde talas om en person som till och med hyrde släp själv och forslade kistan. En av mina bekanta tillverkade kistan själv när deras barn dog. Själv tycker jag att bårtäcke på ett plywoodkista blir bra till min begravning. Hedra någons minne gör man inte genom att köpa en svindyr kista som syns i någon timme. Bakgrunden till att fixa själv var inte primärt ekonomiskt utan att detta blir ett sätt att bearbeta dödsfallet och få göra något konkret, men det spar också lite pengar.

    Alla är vi olika så det varierar vad vi kan, vill och orkar göra själva. Det viktigaste med mitt inlägg är bara att prata om detta för det ses som något fult att prata om ekonomi även om en liten och relativt enkel begravning går på 40-50.000.

    Be inte om ursäkt för att du uttrycker sorg, ilska eller frustration. Vi – dina vänner vill höra hur du har det på riktigt.

    varm kram Suzann

    1 november, 2011 kl. 16:37

  6. Eva

    Tycker inte alls du gnäller över ovidkommande saker. Det är ju faktiskt rätt stora och viktiga saker som man oftast inte tänker på förrän man är mitt i det.

    Begravningskostnaden verkar variera stort beroende på dels var i landet det är och dels vilken begravningsbyrå man väljer. Jag tyckte inte jag snålade med pappas begravning (även om jag inte valde de allra dyraste alternativen) men den gick på totalt 32.000 kr för allt ihop. Där ingick utöver allt från begravningsbyrån (arbete, bil, kista, urna etc) även kistdekoration & handbuketter, dödannons & tackannons i lokaltidningen (2035 kr resp 1116 kr, småpotatis jämfört med vad du fick ge!), solosång, middag för 33 personer vid minnesstunden samt gravyr av gravsten. När jag läser vad andra skriver här inser jag att det förmodligen var väldigt billigt.

    Jag har också valt att betala de räkningar som inte är på autogiro från mitt eget konto hellre än att hålla på att gå in till banken och krångla med att betala från pappas konton. Sen är det ju inte helt självklart alltid var man kan ta pengar från eftersom inflödet till löne-/pensionskontot slutar och pengarna där oftast inte räcker hur länge som helst. Det är mycket praktiskt extrajobb som man inte tänker på när när någon går bort. Utöver sorgearbetet.

    Hoppas du blir frisk fort. Bra att du är hemma och vilar, du ska INTE försöka vara en ”duktig flicka” och kämpa på trots att du inte orkar. Det kan straffa sig hårt, om inte nu direkt så senare.

    Kram!

    1 november, 2011 kl. 18:37

  7. Kram

    4 november, 2011 kl. 15:57

  8. Tack fäör alla kloka tankar! Intressant diskussion och bra erfarenhetsutbyte. (det där var en kommentar som förmodligen låter kallare än den i realiteten är menad)

    6 november, 2011 kl. 12:22

  9. Ewa

    Nu är jag ju en månad sen när jag läser ikapp hos dig…

    Men, Nordea har en förträfflig tjänst som de tyvärr är urdålig på att berätta om. Man kan få en liten mapp med ett antal kuvert och ”betalningsordrar”. Man noterar de räkningar som ska betalas, ev pengar som ska sättas in på konto etc och POSTAR det till Nordea. De gör detta GRATIS och det är inga problem att få göra det, bara man vet om att tjänsten finns.

    1 december, 2011 kl. 09:25

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s