en kvinna, två katter och en massa tjöt

Nu är det över

Igår kväll när vi skulle åka hem till Sura igen så pratade hon, om än inte glasklart, och ingen trodde att hon var direkt jättedålig. Sjuksyrran och jag diskuterade kalciumhalt och eventuell övermedicinering, hennes njurar var dåliga på att ta hand om morfinet mellan dialystillfällena. Vi åkte hem och var hemma igen vid 21-tiden. Ganska precis tolv timmar senare så ringde de från sjukhuset och sa att jag måste komma.

Hon var aldrig kontaktbar alls i dag, men de säger att hörseln är det sista som försvinner så hur groteskt det kanske må låta för en del så lånade jag upp en spelare och en skiva med mammas älskade Christer Sjögren (sjukhusbibblan har det mesta, tydligen), den snurrade till klockan 15.55.

Mamma slutade andas 15.50. Hon har haft så ont och varit så arg och ledsen, men nu sover hon gott och har inte ont mer. Jag och hennes två bästa vänner var där och höll i henne, men hon passade på att ”smita” medan K var ute och flyttade bilen. Det var underbart att ha honom med mig idag, även om han var ute just då. Jag tror dessutom inte att det är alla förunnat att dö med tre människors händer som smeker en farväl när man andas ut den där sista gången.

Frisk och glad, med en katt på axeln (Fredrikes farbror Fjant) – så tror jag att mamma vill att vi ska minnas henne.

Annonser

18 svar

  1. Stina

    Jag beklagar!

    17 oktober, 2011 kl. 20:39

  2. Alexandra

    Mina tankar är hos dig. Kram!

    17 oktober, 2011 kl. 21:11

  3. Ika

    Beklagar sorgen. Så fint att läsa om de smekande händerna.

    17 oktober, 2011 kl. 22:34

  4. Vad skönt att ni fick vara hos henne när hon somnade in. Och vilken lättnad att hon slipper ha jobbigt mer, men ledsamt att du inte fick ha henne frisk hos dig lite längre. Kram!

    18 oktober, 2011 kl. 05:06

  5. E

    Lilla Siv, nu får ni båda vila ut. Jag beklagar din sorg men vet att du unnar henne att vila efter allt. Stor varm kram till både dej och K. Jag är så glad att ni har varandra! Och vila i frid nu Lilla Siv-mamma!

    18 oktober, 2011 kl. 07:29

  6. Suzann Larsdotter

    Så skönt att du fick vara vid hennes sida i slutet och att du fick stöd av Kristoffer. Skall tända ett ljus och tänka på min lilla extramamma när jag kommer hem från Östersund. Mycket värme och omtanke till dig nu min kära vän!

    18 oktober, 2011 kl. 07:46

  7. Så fint, trots sorgen. Tänker på dig. ♥

    18 oktober, 2011 kl. 08:57

  8. Fin avslutning och åh så härligt att du spelade din mammas favoritartist.

    Beklagar sorgen!

    18 oktober, 2011 kl. 08:59

  9. Fint avslut på denna resa för din mor. Tänker på dig sedan jag läste om detta igår på FB. Kramar om igen!

    18 oktober, 2011 kl. 10:05

  10. Karin

    Men vilken tur att du fanns på plats. För både din och Ingers skull. Jag, M och H följde ju mamma in i det sista. Hon kämpade ända tills H hann dit och sen talade vi om för henne att det var okej att släppa taget och somna. Att ett sådant ögonblick kan vara något av det finaste man varit med om är svårt för de flesta att förstå, men så känner jag. Ta hand om dig och passa på att pussa K och katter extra mycket nu!

    18 oktober, 2011 kl. 10:10

  11. Låter som ett fint avslut.

    Ta hand om er!

    18 oktober, 2011 kl. 10:19

  12. Så skönt att du kunde vara där. För dig och för din mamma. Säg till om vi kan göra något för dig. Kramar

    18 oktober, 2011 kl. 14:08

  13. Tack ska ni ha.

    Den egoistiska men kanske oundvikliga tanken som kom när jag satt där var vem som ska vara med mig när JAG dör. Jag har ju inga barn, katters lojalitet sträcker sig bara så långt som matburken når och… ja.

    PS jag vet att det faktum att man har barn inte är nån garanti mot att slippa dö ensam, men förhoppningsvis hajar ni vad jag menar.

    18 oktober, 2011 kl. 14:52

  14. Cecilia i Houston

    Så ledsamt men fint ändå att ni fick vara där.

    Jag hajar vad du menar och befinner mig ju i samma sits när det gäller barn. Rent själviskt hoppas jag väl att jag har R brevid mig och att han kan hålla min hand, men annars hoppas att jag får det som var din mamma förunnat – ett par goda vänner vid min sida.

    18 oktober, 2011 kl. 18:33

  15. Många kramar till dig!!!

    18 oktober, 2011 kl. 19:21

  16. kajo

    Fint skrivet, och fin bild av mamma och Fjant. Väcker många tankar om livet och döden. Jag är glad att du har K hos dig. Kramar!

    19 oktober, 2011 kl. 20:25

  17. Åh, allra käraste du! Tusen ❤
    En lämnar och en annan anländer.
    Underbar bild!

    21 oktober, 2011 kl. 13:11

  18. Beklagar. Och beundrar din styrka och omtanke.

    21 oktober, 2011 kl. 19:59

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s