en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för 10 augusti, 2011

stoppa plågsamma gratäng-försök!

Nämen alltså, detta ska inte bli plågsamt, hoppas jag. Gratänger är snudd på idiotsäkra! (he, jinxar jag kvällens middag nu tro?) Jag skulle egentligen göra speciallasagne i dag (tänkte hyvla zucchini att varva med istället för pastaplattor), men blev inspirerad av en vän som skulle laga tacogratäng efter ett recept på kolhydrater.ifokus.se (ett recept som emellertid inte lät kul nog för mig) – så fick jag en idé att testa något eget.


nä, jag fick tyvärr inte med alla ingredienser eftersom jag fick ännu fler idéer efter att jag hade fotat

Fram med långpanna, i med en skvätt rapsolja. Skär ner – i ganska stora och ”chunky” bitar – följande:

  • 1 stor zucchini
  • 3 tomater
  • 2 lökar (nej, inte DE lökarna snuskis där ;))
  • ca 15 cm purjolök
  • 1 gul paprika
  • 1 röd paprika

Salta lite, vräk eventuellt på en del vitlök om du gillar det (det gör vi). Häll över en burk svarta bönor (kanonbra proteinkälla och faktiskt en fin mex-grej!).

Stek ca 500 gram köttfärs (…eller quornfärs/kycklingfärs för den som inte äter kött) med en påse tacokrydda som vanligt. Om du inte gillar maltodextrin(smakförstärkare) och annat snusk så kan du för all del göra egen tacokrydda – googla lite, det dräller av recept på nätet. Körde ner en stork burk salsa i köttfärsen, hällde sedan den blandningen i ett jämntjockt lager över grönsakerna i långpannan. Hällde på ostsås, klattade över en burk vitlöks-creme fraiche, hyvlade över lite ost och så SKJUSS in i ugnen.

 Jag satte ugnen på ca 200 grader, och där står den nu och doftar underbart, min testgratäng. 20-30 minuter kanske blir lagom?


gott eller inte? spänningen är olidlig

Gratängen kan man äta med nachos eller tortillas om man så önskar, vi äter den med som den är med avokado i kväll. Det dräller ju av grönsaker i den, så det funkar nog finfint så.

***************************************

Facit: det blev jättegott (väldigt högt betyg från oss båda), och en dryg halvtimme i ugnen blev bra. Jag kan verkligen rekommendera det där med att äta en avokado till, det gifte sig väldigt fint med den kryddiga gratängen och den milda och lena avokadon.


det här med kostomläggningen då…

Jaha, så vad tycker jag nu då, den tionde dagen med proteinrik och (relativt) kolhydratfattig kost (min splash-out-dag på lördagen – med tre små brushettor, rosévin och två drinkar – får betraktas som OK i sammanhanget)?

Jo, jag känner mig lättare, mindre svullen. Vägt mig? Nej, det blir först på nästa transformerdejt, den 17/8. Då ska midjan mätas också. Bea viftar med några RIKTIGT fina morötter för att jag ska uppnå mina resultat.

Den där tröttheten som sägs drabba en i början kanske jag red ut när jag ändå var hängig och halvsjuk. Jo, jag är trött denna veckan också, men det är mer en fråga om att vända tillbaka dygnet efter semesterns synder. Det, och fyra vääääldigt nattpigga katter. De j*vlarna! (Spockissen är värst, han sätter sig på mitt sängbord och petar ner böcker. En efter en. *pet* *bang* *oskyldig min; men oooooj då, så det blev* *pet igen* *pang* *uppspärrade kattögon; ojooooj* etc)

Men visst är det märkligt att det är så mycket lättare att göra det jag ”ska” nu, tillsammans med de andra transformertjejerna. När jag – som i går, på ICA Maxi – sniffar på nybakta vaniljmunkar och bara VILL ha, ja då är det tanken på att inte svika DEM som håller mig från munkarna. Märkligt. Den man allra minst borde vilja svika är väl sig själv, och de löften man gett sig? Och nej, jag tror inte att det är samma sak med VV (jag har iofs aldrig provat), om man inte gör det med ett gäng polare förstås. Kärnan för mig är just den här gruppen. De väldigt lika, men olika, kvinnorna som jag gör det med.

Kul är det i allafall. Det ska det ju vara.