en kvinna, två katter och en massa tjöt

Arkiv för februari, 2011

25 år sen

Jag var i Tignes på skidresa. Jag har m a o alibi.


skid-söndag

Mamma och jag sitter i soffan och kollar VM med choklad inom armlängds avstånd. Samtidigt, i ett annat landskap, kör min kära sambo nio mil på skidor själv. Olika falla ödets lotter 😉


Hrmf, konsulter…!

Alltså, man gillar ju sitt arbete. Man blir lätt nördig. Det är lätt hänt. Ju.

Jag, som kanske har blivit lite extra nördig, var otroooooligt stolt över att ha pillat ihop denna skylt. Jag tyckte att den var attans käck. Traskade in till Konsluterna som jobbar med PIS (Public Information System) till London Underground och höll fram den, tigande, med ett stort leende. Jag menar – de sitter där omgivna av ljud som ”Mind the gap!” och ”This train is for Edgware Road, Edgware Road” hela dagarna – de om NÅGRA borde ju inse min storhet.

”Ja, ööööööh, den var ju fin…” *tystnad* ”…öööööh, menar du att det är förbjudet att gå ner i källaren eller, öhhhhh…!?”

Jisses! Känner de inte igen London Undergrounds klassiska stationsskyltar alltså? SKANDAL!

Själva tänker de nog fortfarande att jag är mer än lovligt knäpp. Det bjuder jag på. JAG tycker att den är skitsnygg och rolig. Den ska ramas in och sättas vid källarnedgången på riktigt.

Och till känsliga tittare kan jag meddela att den förfärliga gröna vävtapeten på bilden håller på att plockas bort nu. Halva hallen (den jäkligt gigantiska hallen, tycker man nr den ska fixas!), den upp mot övervåningen, är redan vit, hallen ”neråt” står näst på tur…

…men denna helg ägnar jag åt lilla mor. Hon är riktigt riktigt dålig nu 😦


meddelande från HR

”Ville bara informera dig om läget när det gäller tjänsten inom XXXs team. Anledning att du inte hört något om detta ännu är att vi måste reda ut vissa praktiska saker ang organisationen, men det finns ett stort intresse från XXX sida för din kompetens och profil. Så jag tror att detta kommer kunna lösas på ett positivt sätt inom kort.”

TACK för era tumhåll! Lite mer väntan alltså, men huvudsaken för mig är att veta att det är just MIG de vill ha. Mig, på en annons som gått ut i hela Europa.


insikt

Det känns VÄLDIGT mycket som ett ålderstecken att man på fullt allvar tänker ”NEJ, bara jag inte bryter något!” när man svävar där i luften mellan ögonblicket man halkar och det att man slår i marken.

Damn! Ond handled och ett blivande blåmärke på höften, jag kom lindigt undan men känner mig ändå som ”Siv 85 år”.


språkrutan, del 245602489672

Copyright i ett visst land (förmodligen flera, men jag har mest sett ett *harkel* specifikt exempel) = right to copy

Ett synnerligen roande, snudd på RART, exempel


ännu en glamorös start på dagen

Min stackars sambo är på möte i Oslo i dag, bara över dagen. Bara över dagen innebär att åka hemifrån kl 04.00 och vara åter hemma kl 23. Gaaaala!

Eftersom jag fortfarande inte hade somnat när han gick upp (!) kl 03.30 så följde jag med in till stan, han släppte av mig på jobbet och jag trodde att jag skulle kunna komma in men…

…nehej, jag stod där och fumlade med passerkortet (kl var 04.27, jag var vaken men knappast i mitt bästa finmotoriska tillstånd någonsin) och han hann iväg (ja, det spelade ju ändå ingen roll vart han var för han måste ju till Arlanda) och när jag hade fumlat klart med kalla fingrar i -13C så insåg jag att det stod ett spydigt ”Ogiltigt kort!” på displayen.

WHAT?

Det fanns ett nummer att ringa till Securitas. ”Nej, det är nytt, ni kan inte komma in före 05.00 på morgonen, det är inte tillåtet” sade de.

Hm, jaha. Klockan var 04.27, det var tretton minusgrader och jag blev en allt mindre käck Siv. Vad ska jag göra nu? Traska iväg till järnvägs-stationen? Som KANSKE var öppen? Det skulle iofs ta ungefär en halvtimme t o r. Näe va. Struntar i det.

Jag sprang alltså i cirklar utanför huset till 05.00 (jag hoppas sannerligen att receptionens övervakningskameror inte reggar aktivitet alldeles UTANFÖR huset också *harkel*) när jag äntligen fick komma in. Det tog flera timmar innan jag slutade frysa. Nästa gång tar jag tåget, jag åker INTE tidigt med K. Man lär sig nåt av allt. Och jag fick mig ett motionspass. Gratis. Man tackar.

Varför jag inte tog tåget? Jag hade ett måstemöte (i e jag stod som föredragande) och vågade efter den kassa nattsömnen inte chansa på att jag skulle lyckas vakna i tid för att ta tåget in till stan utan Ks hjälp. jag blir inte så smart efter tre timmars sömn. Jag blir skitdum. Eller ja, jag är smart nog att kunna hålla ett möte om jag håller mig vaken, men inte smart nog att lyckas ta mig ur sängen om jag väl hunnit somna. Kanske inte helt logiskt, men så är det.


kladdkaka a la Dust it?

Avdelningen i-landsproblem, men dock: jag är nybliven brukare av Osis Dust It – miraklet som man pudrar i hårbotten för att få till och med mitt mesiga hår att anta lite mer ”sextiotalsaktig” volym (jag har en page som klippt och skuren ur Mad Men nu, om jag som sagt bara kan få till volymen ;)). Jag älskar det! det funkar hur bra som helst… hemma i vårt torra nordiska vinterklimat, vill säga. Jag har dock svaga aningar om att mexikos fukt kan förvandla håret till kladdkaka om man ”dustar” det.

Frågan är alltså (aningens fel målgrupp kanske, jag tror att de flesta av mina kompisar/läsare är ganska skönt obrydda kring såna ting, men jag testar!): har någon av er använt Dust It eller liknande produkter i varmt och fuktigt klimat? Ska jag ens FÖRSÖKA vara tjusig (nåja, sextiotalsbobbad då, tjusig kanske jag inte blir ändå) under någon månskensbelyst middag i Mexiko, eller ska jag bara lägga ner och köra hästsvans i två veckor (någon hårtork som klarar 110V och 60 Hz har jag nämligen inte heller, och nej – det finns inte på sunkhotellet).


jaha, kommande vecka vet jag…

Det där ni håller tummarna för – min brittiske vän hade pushat HÅRT på att han ville ha besked från HR senast under helgen (ja, den här helgen som vi snart har bakom oss nu) – så jag ska få veta vad som händer kommande vecka. Hupp. Oavsett vilket – om det blir något eller ej – så har hela resan varit bra för mig. Jag har fått (ännu mer *harkel*) skinn på näsan och har fått spegla mig i ett par människor, jag har fått svara på saker som har fått mig att inse att jag kan en hel del yrkesrelaterat som jag lätt glömmer bort att jag har med mig i ryggan annars. Den känslan är alltid skön.


är huvudet dumt så får kroppen li… eh, så får man munnen full av katthår

Vi är barnvakt till den söte Sillen igen. Plötsligt så får Spockissen också prova på det där med att ha munnen full av någon ANNANS hår. Rätt åt dig, buse!


not for the fainthearted

Planerar kontorsbus som involverar en rosa handväska och en jävla massa skruv och bult. Det är inte lätt att vara oskuldsfull trainee hos oss.

(Ännu ett avsnitt i serien ”och så tror de att ingenjörer har tråkigt, va”)


rules to live by – nu MED bild


rules to live by, del 2045860


sweet dreams are made of this


tumhåll anbefalles del 3049562596

I morgon (onsdag) kl 9.00-10.30 ska jag hålla en VÄLDIGT viktig presentation. Snälla, håll tummarna för att utkomsten blir den bästa. Med risk för att verka löjligt kryptisk nu igen så har jag just fått information som gör sagda presentation ÄNNU viktigare än den var förut (och då var den – för mig – sketasketaSKETAviktig redan förut, om ni inte redan hajat det) så nu är hela magen i uppror.

Lugn och fin. Man kan bara göra sitt bästa. Jo, så är det ju.


ännu en misslyckad pendlardag

I natt, kl 01.30, dundrade plogbilen bort vår el. Poff! Vilket mörker.

Ett mörker var det också att inse att det INTE går att öppna garageporten vid elavbrott. Nähä, ingen bil i dag heller då. ”Hej då” alla bilburna ärenden som vi skulle fixa på hemvägen i kväll.

Pulsa ner till tåget. Försenat. Kommer det alls? Jo, det gjorde det till slut. Tack söta goa Sura-Pelle (jo, just den lilla Reginan heter så) för att du orkade plumsa fram i snön, om än långsamt!

Trots att det tar högst tio minuter att gå från tåget till kontoret så var det en plåga. Halv storm. Hur kan det blåsa GENOM mössan? Fryyys.

Mrrrrf. Håll en tumme för att Vattenfall har fixat elen tills vi kommer hem i kväll, annars blir helgens planerade äventyr extremt misslyckade.

Känner du dig hard-core? Läs mer om Sura-Pelle och hans kompisar!

Jaha, du vill ha ÄNNU mer? Varsågod!


you’re not in Kansas anymore

Absurt. Nästa vecka ska jag delta i ett möte. Det är jag, en snubbe som sitter på min våning samt en av hans underställda som är placerad i England som ska samtala. Engelsmannen har jag aldrig träffat förut, vi har bara haft sporadisk mailkontant, men snubben på min våning har jag känt i fem (? tja, nåt åt det hållet) år, vi talar mer eller mindre dagligen när han är i Sverige och… ja. Vi är på ”skoja om lite vad som helst”-planet. Normalt när han och jag ses så tar vi en kopp kaffe vid ett av ståborden i fikarummet, eller så snor vi ett av konferensrummen i närheten av hans kontorsbås.

Inför mötet nästa vecka har jag emellertid kontaktats ett flertal gånger av både engelska och belgiska damer både via jobb- och hemtelefon (senast 18.30 i går kväll). Passar den här dagen? Tiden? Behöver jag hjälp med att boka biljetter (nej tack, jag arbetar i Västerås och här ska också mötet ske, och även om mötet sker någon annanstans så brukar jag boka resa och hotell alldeles själv men visst VORE det skönt om nån kunde rulla mig i kontorsstolen till mötesrummet 50 meter bort? nä, OK, det sa jag inte).

Jag har aldrig varit med om något liknande (och då ska man hålla i minnet att jag har suttit i ett antal möten med järnvägsministeriet i Beijing, och det är inte considered to be a walk in the park för att vara lite intärrrrnäääsjonäl). Är det så här det kan bli i
fortsättningen, om mötet blir… lyckat? Äh… detta är visst något helt annat än jag trodde, fast det kanske var tur att jag inte visste spelreglerna från början. Då hade ingenting alls blivit av.

Det är lunch nu. Hallå, damerna? Var är min mat? Har INGEN arrangerat leverans av vare sig belgiska våfflor eller engelska scones? Verkligen? *gråt*


Har fått färgglad leverans. Är lycklig.


men va f….

Det BRUKAR inte regna så här mycket i Quintana Roo den här tiden på året. Grmpf.

(behöver jag säga att på ursprungsresmålet är det sol sol sooool?)


jag får lägga band på mig

Jag jobbade som badvakt för vad som känns som tusen år sedan (nej, jag bodde inte i LA och jag hade inte röd baddräkt), men i Mexiko får jag visst glömma min gamla SLS-utbildning.


wild wild west

…eller snarare wild wild nordväst, kanske. Livet i Sura är spännande.

Hur kom det sig egentligen att jag – likt en desperate wousewife – nyss stod och åt mina amerikanska pannkakor vid spisen medan jag stekte fler till min man?

Man kan ha en Saab. En fin en, tycker jag. Den har alltid varit snäll, men i vinter har han varit aningens tjurig ibland. Batterier gillar inte kyla.

Och så kan man ha en sambo som ska hämta paket på företagsposten (ute i Suras ”industriområde”) på morgonen, på väg till jobbet.

Sen kan Saaben tvärdö, där, på parkeringen utanför företagsposten. En sommardag hade avståndet hem/till tåget inte känts speciellt avskräckande, men en svinkall februarimorgon när det blåste elak halv storm kändes det inte lika kul. Brrrr! Vi frös, och surade (haha, sura i Sura, fyndigt va?) eventuellt lite också.

Vi började traska. Aha, bilverkstad. Sjysst snubbe lovade att titta på bilen under dagen.

Hem igen, kolla tågtider. Ick, tågen går SÄLLAN. Jag fröööööös, fortfarande. Det går ett tåg, snartsnartsnart – alldeles för snart. En av oss chansade ändå, och sprang. Den andra beslöt sig för att vänta hemma på nästa tåg, under en filt.

En stund senare kom den springande av oss hem igen.

Han hade inte bara sprungit. Han hade vurpat och flugit också, och missat tåget.

OK, vi jobbar hemma i dag. Enough. Vilken jävla skitstart på en dag.

Pannkakorna? Jo, jag följde det andra receptet, en bit ner på sidan. De blev sååååå goda! Sirapen på bilden finns på ICA Maxi, en stoooor flaska kostar 34 spänn.


livet på kontor del 2945696092456

”Alldeles för många har skitit i det blå skåpet alldeles för länge för att vi ska ha tid att diskutera detta mer” (kollega förklarar för annan kollega varför de faktiskt måste gå på taget beslut, trots att detta kanske inte är det beslut de föredrar)

…och så undrar folk varför man sitter och småskrattar på jobbet?


Vill vill VILL

Feuerzeugs nyvirkade pläd är det ljuvligaste jag har sett på HUR LÄNGE SOM HELST. Ouuuuu, i morgon är det jag som uppsöker garnaffär, för det där ser virkligen smarrigt ut!


kluvet

Jag älskar djur, men avskyr djurparker. Ändå föll jag stenhårt för bildserien om lejonfamiljen, trots de aningens infantila bildtexterna… den känns så, uhm, UNIVERSELL, över så många arter och världsdelar *harkel*
(foto Bulls agency)